Religion Vs. Vetenskap
Men om det nu är så att alla srävar mot samma mål, utesluter det behovet av att ifrågasätta varandra? Vi strävar kanske mot samma mål, men medan religiösa står och flaxar med armarna för att flyga dit står vi ateister och försöker tyda kartan och följa instruktionerna.
De flesta ateister jag pratat med är rörande överens om att de redan hittat den ultimata sanningen ("det finns ingen gud"), vilket alltid påminner mig om de mest inbitna religiösa som också är 100% på att ha hittat den ultimata sanningen ("Gud finns, och han är god/ond/lite allt möjligt").
Om jag förstått saken rätt så är man agnostiker om man ifrågasätter guds existens eller icke-existens.
Ja, man ska aldrig vara helt säker på varken eller, såklart. På Dawkins 7-gradiga skala (1 = Säker på Guds existens, 7 = Säker på Guds icke-existens) ligger jag på en stark 6:a, precis som Dawkins själv. 6,49, eller kanske 6,99 även. Men 7, nej.
Jag är inte 100% säker på att det inte finns en Gud. Precis som jag inte är 100% säker på att det inte finns älvor, troll, tomtar och flygande spagettimonster.
Agnostiker har jag försått det som att man är varken eller. Man sitter på staketet och dinglar med ett ben på vardera sida, oförmögen att bilda sig en uppfattning. Men det är väldigt tekniska termer, det där. Jag blir inte klok på dem ibland.
