Gud behöver inte bevisas

I den här debatten (ni borde se hela) kritiserar David Wolpe alla som vill ha bevis för Guds existens. Han menar att det är som att be om vetenskapliga bevis för att livet är värt att leva. Det är omöjligt. Guds existens är bara något man vet i hjärtat, precis som hans motståndare Sam Harris känner att livet är värt att leva trots att det inte finns några vetenskapliga bevis för det.

Det var ett argument som faktiskt ställde mig en aning. Och jag tror även Sam Harris fick kämpa för att komma med ett svar på det argumentet, även om argumentet i sig inte bevisar guds existens på något sätt. Det låter helt enkelt bra i åskådarnas öron, även för en tveklös ateist som jag själv. Bättre än något svar Sam Harris möjligen kunde ge där och då såvida han inte förberett.

Men efter att under några dagar ha reflekterat över vad Wolpe sa tror jag att jag vet hur jag vill tackla argumentet. Förutom att det inte bevisar guds existens, bevisar det heller inte att livet verkligen är värt att leva. Om gud existerar är det en objektiv sanning. Antingen existerar gud, eller så existerar han inte. Så är inte fallet med livets värde.

Till exempel kan man ju försöka förklara för en självmordsbenägen människa att livet är värt att leva. Det är när den andra parten inte redan är övertygad om din ståndpunkt som bevis krävs, och det finns inga bevis för att livet är värt att leva för just den personen. Livets värde är - till skillnad från guds existens - något väldigt subjektivt. Subjektiva saker kan inte bevisas. Precis som Wolpe påpekar, kan man inte bevisa att just Det musikstycket eller Det litterära verket är mästerligt.

Guds existens är däremot inget subjektivt, och måste därför behandlas efter andra kriterier.
Och där faller Wolpes argument platt. Man vet på en gång att det faller platt, egentligen.
Det tar bara en stund innan man kan förklara och förstå varför. I alla fall för mig. :p

Det enda Wolpes argument har att sätta emot mitt motargument är att gud bara existerar för vissa.
Precis som livet bara är värt att leva för vissa. Något de flesta religiösa anhängare skulle protestera mot. Även Wolpe själv, tror jag. 

Men livets värde är inget bestående hos en människa, och därför är inte heller gud i det fallet något bestående - vilket demoliserar hela gudskonceptet: "Gud" som en allsmäktig allskapande och allvetande kraft. Om så är fallet finns inget skäl att kalla det gud enligt vår definition av ordet idag.

"Subjektiv sanning" är en oxymoron.

 

Kommentarer
Postat av: Henrik Petersson

"Guds existens är bara något man vet i hjärtat"



Det var ju så jag skrev som kommentar till en annan post för ett tag sedan. Då svarade du "hur vet du att det inte är en enhörning du känner i hjärtat?". Varför inte bara svara likadant denna gång? :-)

2009-04-23 @ 13:53:40
Postat av: bleunt

Henrik:

Det måste jag se själva kommentaren för att svara på. Men grejen här var att han jämförde den vetskapen med ett annat abstrakt faktum.

2009-04-23 @ 13:55:50
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Henrik Petersson

Tror blogginlägget hetter "Jag gillar enhörningar".

2009-04-23 @ 19:48:42
Postat av: Anonym

!: Om gud är existens/allt (eller vad det nu är dom säger), så är gud en synonym/acronym för existens/allt. Altså: Jag godtar gud som synonym/acronym. Varför gå runt och leva livet i en jävla metafor, när man kan slippa tänka på annat än det man ser och vet? Man kan inte veta allt om livet ändå, så varför ens försöka med något som en bibel?



PERSPEKTIV.istheshit.net, och bibeln är en motsägelse av gud.

2009-04-24 @ 19:12:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0