Höjden av narcissism
Ja, de kallas mördare. Eller regeringar. Eller soldater.
"Varje gång en bekant eller familjemedlem försvinner från jorden, så funderar jag jämt på varför den personen dog. Är det en gud där uppe som straffar mig?"
Herregud, jag har aldrig hört maken till narcissism. Allvarligt. Snacka om att få allt att handla om sig själv. Till och med till den mån att när en annan människa dör, så får hon det att handla om sig själv. Allt händer utifrån henne. Jag är mållös. Helt mållös. Jag har aldrig sett en människa skriva något så narcissistiskt, inte ens Jan Guillou. Snacka om självupptagen.
Att hon tror på "en gud där uppe" förvånar mig föga.
Att hon sedan tror dåliga saker händer henne för att gud inte är på gott humör är en annan sak.
Lunarstorm, alltså... Jag säger bara det.
Du lyssnar ju inte dumfan, jag menar att ibland känns det som att folk dör även för att straffa mig. vad finns det annars för anledning att en 6 månader bebis ska dö?
Du kan förklara hur mycket du vill. Det låter fortfarande som det mest narcissistiska och självupptagna jag någonsin hört när du pratar om en annan människas död på det sättet. Jag skulle råda dig till att inte försvara och förklara dig själv mer, du får dig bara att låta värre...
Du borde nog sätta dig ner och tänka på saken ett tag, kanske inse hur otroligt illa det låter när du säger så.
"Vad finns det annars för anledning att en 6 månader bebis ska dö?"
Skämtar du nu?
Jag kan bara inte fatta att en del människor höjer sig själv till skyarna så inihelvete, som faktiskt tror att de är ohyggligt viktiga och värdefulla att en allsmäktig skapare sitter och bedömer deras gärningar och sen straffar dem eller belönar dem.
Skrämmande.
"tror att de är 'så' ohyggligt viktiga..."
Hon är knarkare, det säger väl allt. Har nog inte träffat på någon pundare som INTE är ego.
Så här svarade jag på 100 ord:
">Hur fungerar döden egentligen? Finns det någon som bestämmer vem och när någon ska dö? Eller dör man bara?
Klart att om någon mördar en så bestämmer denne någon att man ska dö, men vi vet båda att det inte är det du menar. Svaret på din fråga är: ingen, man bara dör.
>Känner man på sig när man ska dö?
Det verkar som att vissa gör det, faktiskt, när de ligger på dödsbädden. Jag vet inte hur det känns. Kanske man bara blir väldigt trött.
>Jag har undrat det så många gånger, varje gång en bekant eller familjemedlem försvinner >från jorden, så funderar jag jämt på varför den personen dog.
På grund av massa orsaker, t ex en olycka eller sjukdom. Men vi vet båda även här att det inte är det du menar. Svaret är att det inte finns något svar på varför. Saker bara händer.
>Är det en gud där uppe som straffar mig?
Nope.
>Eller är det bara en ren slump?
Det är ren slump att det är just dig det drabbar.
>Jag tror att det finns en gud, men att gud även är djävulen. För lets face it, vem orkar springa runt och vara glad varenda jävla dag?
Vad har det ena med det andra att göra? Man kan väl vara både glad och ledsen oavsett om det finns en Gud, en Djävul eller inget alls."
Grejen med folk omkring en som dör är ju att alla som har någon omkring sig upplever att någon dör (om man inte dör först dvs.), eftersom att.. ja, alla dör, helt enkelt.
Åh! Jag kom på en grej!
Det är inte alls narcissistiskt att tro att det är "Gud som straffar mig" när någon dör. De som tror på Gud, tror nämligen att han är så fiffig att han slår tusentals flugor i en smäll. Dödar han min bror, så är det ett straff för mig, OCH alla andra som gillade honom. Samt en belöning för eventuella personer som hatade honom.
Troende tror att ALLT som händer är en personlig hälsning från Gud, riktad åt ALLA som upplever den.
Henrik:
Ja, något sånt. Och då kan man ju fråga sig hur coolt det är av gud att döda en 6 månader gammal bebis bara för att straffa någon. Eller så hade bebisen syndat och förtjänade att dö.
Nejnejnej... Bebisen drar ju vinstlotten, han kommer direkt till himlen utan att passera gå, och slipper livets umbäranden i processen! :-)
