Barndomens e-penis
Min barndoms version av e-penis handlade mycket om hur många växlar din cykel hade. Hade du 18 växlar var du riktigt cool, men de som hade 21 växlar på sina cyklar var coolast av alla. Det var liksom det första man frågade när man träffade en vän till en vän, eller någon hade köpt en ny cykel. Hur många växlar har du? De som bara hade 7 växlar fick inte vara med och leka, och 3 växlar var det bara föräldrar och småbarn som hade.
Nyss nådde jag 10 000 i gamerscore på min Xbox 360.
Det betyder att min e-penis växte med 10 virtuella centimeter.
Hur mätte man e-penisar i din barndom?
Hockeykort? Coola örhängen? Pogs?
Växlar och hockeybilder. Det var skiten.
Fast gamerscore är ju ett ganska dåligt mått på e-penis. Beror ju på hur många spel man har och dessutom så är det ofta väldigt olika från spel till spel hur pass svårt det är att få poängen. Tacka vet jag Trophies! Har du ett gäng platinum så ökar du såväl i längd som i omkrets.
Kommer ihåg att en kille skrattade åt min 3-växlade cykel i 5an en gång :( och att jag fick ångest efter att ha bytt ett hockeykort med en liggande målvakt mot en handfull kassa kort.
Jag växte upp i stadsdelen varberga, vilken höll örebros hårdaste klimat. Och där var det antalet nike-produkter du ägde som avgjorde om du var något eller inte.
Cykelväxlar var the shit.
Det var nog mycket växlar här också, med inslag av kulor (spelkulor), hockeykort och sådant här och där.
Och kepsar ett tag också, hur sliten keps man hade. Och hur mycket man rökte och drack, i mellanstadiet.
Växlar på cykeln, jupp. Sen var det lite vilka leksaker man hade också. Det var coolare att ha en stor Stegosaurus än en liten Raptor när Jurassic Parkleksakerna kom. Jag köpte den förbannade T-Rexen, för 500 spänn som jag vunnit på min första Bingolott, men jag var så töntig ändå så ingen brydde sig.
