bleunt - för ditt eget bästa

I mitt tidigare inlägg skrev jag om en kille jag kände, Laser kallade vi honom. Han är nog den enda kille jag någonsin sett som verkligen grät till filmer. Efter att han sett Leo dö i slutet av Titanic (SPOILER!) hade han svurit på att aldrig se en till film innan han var säker på att den hade ett lyckligt slut. Därför fick vi alltid gå ut ur rummet och först låta Laser se filmens sista 15 minuter innan vi kunde börja titta.

Om filmen hade ett olyckligt slut vägrade han kolla på den, och vi kände oss inte så sugna att se den heller nu när vi visste om den skulle sluta lyckligt eller olyckligt. Jag frågade honom om det spelade någon roll, nu när han ändå redan sett det olyckliga slutet. Men han svarade att han inte började gråta om han inte spenderat 90 minuter åt att bygga upp en relation till karaktärerna först. Och ja, det låter ju logiskt.

Efter ett tag insåg jag hur känslig Laser verkligen var inför sorgliga slut. En dag när jag var hemma hos honom frågade han mig om det var OK om han drog en snabb runk innan vi stack. Förut brukade han göra det utan att fråga, men efter att jag bad honom förvarna mig glömde han aldrig att fråga först. På så vis kunde jag åtminstone låsa in mig på toa med en tidning.

När jag letade en tidning att ta med mig in såg jag att han redan startat porrklippet, och att han nu satt och spolade till filmens slut. Mot mitt bättre vetande frågade jag försiktigt varför han spolar till slutet i porrfilmer också. Han svarade att det är precis som med vanliga långfilmer, och om han inte får se mannen spruta i slutet av knullscenen vägrar han titta. Han krävde lyckliga slut i porrfilmer också.