bleunt - för ditt eget bästa

Billy Bob Thornton var på Real Time med Bill Maher i fredags. Han berättade om att han hamnat i en diskussion med en ung tjej i 20-årsåldern om hur det inte längre finns musikaliska legender. Att det inte finns någon kvalitet på dagens artister. Han menade att det inte finns någon i dag, som man fortfarande kommer lyssna på om 50 år, och som kommer hyllas som legender. Det finns ingen Elvis Presley. Inga Beatles. Ingen Bob Dylan. Ingen Johnny Cash. Inga Rolling Stones. Ingen David Bowie. Ingen Stevie Wonder. Ingen Elton John. Ingen Bruce Springsteen. Ingen Bob Marley. Inga Simon & Garfunkel. Inget som den magiska sommaren 1967.

Först var jag redo att hålla med honom. Vid första tanken kommer jag inte på någon artist från min generation (80-, 90- och 00-talet) som är av deras kaliber. Till och med Michael Jackson är från förra generationen, även om det var 80-talet som egentligen formade honom till världens största popstjärna någonsin.

Men när man tänker efter är det för det första extremt svårt att förutspå hur vi kommer se på dagens artister om 50 år. Men om vi ska göra några mer eller mindre kvalificerade gissningar går det ju inte att glömma Madonna. Ska vi spinna vidare på 80-talet vill jag även nämna Metallica. Whitney Houston blir också svår att undkomma. Mariah Carey följer tätt tillsammans med Celine Dion. Sen vill jag nog droppa Depeche Mode och Guns N' Roses, eller varför inte några artister från genren som var helt nyfödd - hiphop. Public Enemy, NWA, Run DMC.

Fortsätter vi till 90-talet får jag först känslan av att 90-talet var pissdåligt, rent musikmässigt. Däremot finns en enorm guldklimp - Nirvana. Och om jag bara lägger pannan i några djupa veck dyker genast namn som Radiohead, Björk, Smashing Pumpkins, Alanis Morisette och PJ Harvey upp. Och självklart har den nu mer etablerade genren hiphop lämnat fler avtryck i form av 2pac och Notorious B.I.G., tillsammans med Fugees och inflytelserika Jay-Z. Men om någon ska konkurrera med Nirvana måste det väl ändå bli R.E.M., eller?    

Några av dessa blir legender, det är jag säker på. Andra blir det inte. Vissa lyssnar vi på även om 50 år, andra har vi glömt. Det är svårt att veta, och när vi närmar oss 00-talet blir det ännu svårare. Utan perspektiv är det nästan omöjligt att veta om Eminem, Justin Timberlake, Britney Spears och Beyonce (som alla egentligen är från 90-talet, men hade sin storhetstid nu under 00-talet) kommer har någon legendarisk kultstatus om 50 år. Detsamma kan sägas om Coldplay.

Men i vilket fall som helst är det lätt att vara cynisk och säga att det var bättre förr. Och kanske stämmer det. Men när Billy Bob Thornton påstår att det inte längre föds framtida legendarer, då har han nog fel. Det hänger nog bara på att han är bunden till sin generation. Och nu, när skivbolagen har mindre makt och indieartister har en större chans, kommer nog nästa generation vara den bästa någonsin.

Burger King gör reklam för sin nya Super Seven Inches.



Märks det att jag har idétorka?

Michael Jacksons mamma fick vårdnaden om hans barn. Bra. För hans föräldrar har ju aldrig fuckat upp några ungar förut. Nej då. Class A parents.

Helt död. Bootar inte ens i felsäkert läge. Inte från skivan heller. Nu är det slut.
Tur att jag kopierade över det viktigaste till externa hårddisken nyligen.

EDIT:
Och lika plötsligt som den bestämde sig för att inte starta pga att någon fil saknades, så bestämde den sig för att plötsligt starta igen. Herregud, datorer suger. Och jag har fortfarande inget att skriva om.

Det har inte kommit något riktigt inlägg på ett tag nu. Får se om jag kan pressa fram något. Men i dag får jag hem Call of Duty 4. I morgon får jag hem Transformers för att recensera (damn it, hoppas inte Megan Fox är med). På onsdag måste det göras plats för nya soffan. På torsdag blir det Stockholm i typ en vecka.

Men jag ska bannemej hitta något att gnälla på!

Jag har bojkottat Call of Duty 4. Jag tycker helt enkelt det är något fundamentalt vridet med hur vi förvandlar verklig död och tragedi till något kommersiellt och underhållande. Det är inte våldet i sig jag opponerar mig mot, utan vad det baseras på. Fantasikrig som i Killzone 2 har jag inte lika mycket emot, även om jag anser att alla krigsspel till viss mån gör oss avtrubbade till både krig och vapen. Sättet som både krig och vapen glorifieras i både spel och film underlättar garanterat rekryteringen av unga till militären. Det är något ädelt och hedersvärt.

Men nu ska jag alltså häva blockaden. Sanktionen är bruten, och nästa vecka ska jag alltså spela CoD4. Jag gör det delvis för att hålla min allmänbildning uppdaterad, men också för att helt enkelt veta vad jag pratar om när jag kritiserar såna spel.

Ett av de tyngsta tecknen på att spel ännu inte vuxit upp till ett seriöst medium är hur krigsspelen inte kommer i närheten av samma tunga budskap som krigsfilmerna. Men vem vet, kanske har jag fel. Kanske kommer jag hylla CoD4 som spelvärldens svar på Apocalypse Now. Men jag tvivlar. Jag kommer förmodligen bara se spelet som ännu en cynisk pusselbit i vapen- och militärkulturens propaganda. Tragedi som fövandlats till inget mer än ytlig underhållning utan vare sig djup, budskap eller ansvar.

Det är lite farligt att blogga om sitt jobb, tror jag. Men när materialet och inspirationen tryter tar jag till vad som helst. :p Vissa kunder har nämligen svårt att skilja mellan mig och själva företaget. Vissa kunder gör det personligt, och angriper mig för saker jag egentligen inte har något alls med att göra.

Kunden tror att jag personligen står som ansvarig för företagets beslut, och kräver att jag förklarar mig. Som om jag är en av kostymerna som fattar besluten. Ibland handlar det till och med om privata dispyter kunden haft med företaget, som jag omöjligt ens kunnat veta om. Då svarar jag alltid i stil med "ja, jag håller verkligen med dig om att det låter som väldigt dålig stil", och får svaret "men varför gör ni så om du håller med mig då?".

JAG gör inte så! JAG är inte företaget! JAG fattar inga beslut!

Egentligen borde jag fråga dem vad de jobbar med. Jaså, Karl-Johan, du jobbar på IKEAs lagerlokal. Varför tar du 500kr frakt för en soffa när jag bara bor några minuter bort? Vad använder du för bränsle till din bil egentligen, tårarna från en nyfödd enhörning?

Ekonomiskt oberoende. För de flesta innebär det att ha så mycket pengar att man inte behöver bekymra sig om pengar. Men det är ju fel, egentligen. Man är ju fortfarande beroende av sina pengar. Jag skulle villa påstå att man är mer beroende av pengar ju mer pengar man har.

Då är jag mer ekonomiskt oberoende. Jag har inga pengar, och jag behöver dem inte. Hyra och mat räcker. Jag vill hålla mig så långt från pengar som möjligt, men viktigast av allt vill jag aldrig känna mig tvungen att slösa bort stora delar av mitt liv på något bara för att jag behöver mer pengar.

När min chef gång på gång försöker få mig att jobba dagtid och jobba mer än bara 12h/veckan, försöker han motivera mig med "du får ju mer pengar!". Men svaret blir alltid att jag inte vill ha mer pengar. Jag behöver inte pengar. Jag önskar att jag kan fortsätta leva så här. Ekonomiskt oberoende, på riktigt. 

Och vi kan nog alla hålla med om att det borde skett för 15 år sedan.
Då han fortfarande var respekterad.


Så tar vi och glömmer de senaste 15 åren eller så.

Eller, glöm demokrati. Glöm om besluten är fel eller inte.
Vad hände med förtroende för rättsystemet?






Egentligen spelar det noll roll om han var jävig eller inte. Det är inte poängen. Det är inte frågan man ska ställa. Frågan är om folket har förtroende för honom eller inte. Och ja, det verkar ju inte så. Kan media ha påverkat det? Självklart. Spelar det egentligen någon roll? Nej, egentligen inte. Förtroendet måste finnas där.

På senaste tiden har min läsarskara ökat. Och det är ju bra. Å andra sidan har det inneburit en lite mindre bra bieffekt. Främmande bloggare kommer hit för att hora ut sina bloggar i kommentarerna. Inget fel med det, jag horar ut mig själv jag också. Hittills har jag tagit bort deras inlägg så fort jag sett dem, även om deras inlägg innehåller något annat än bara promotandet.

Men till alla ni som tar er tid att hora ut era modebloggar/dagboksbloggar här: Det finns bättre sätt. Det är bättre om ni lägger ner er tid och energi på bloggar som har fler läsare än den här, för jag har verkligen inte Så många. Och de jag har är nog inte intresserade av vad ni har att skriva. Eller rättare sagt, vad ni inte har att skriva.

Plus att jag kollar mina kommentarer ganska ofta, och tar bort promotioninlägg direkt. Vill ni lämna vanliga kommentarer, fint. Men undvik gärna reklam, både för er skull och för oss som faktiskt använder oss av kommentarfälten till något konstruktivt. 

De flesta svenskar tror på kärlek vid första ögonkastet. Det gör mig bekymrad över vår syn på och definition av kärlek. Kärlek är något som börjar bli så ytligt att det nu förväxlas med kåthet och fysisk attraktion. Lite synd. Lite tråkigt.

Jag tycker det är oroande hur media oftare och oftare använder sig av ordet mirakel.
Men bortsett från det - hur kul är det inte att föraren väjer för en hundvalp och träffar ett litet barn i stället? Det är det roligaste och mest ironiska jag hört på länge. :)





Näe, inte mycket att skriva om just nu. Bloggtorka suger.

Jag älskar när folk tror de är smarta, och tror de kommit på något bra argument eller säger något klokt. Som när patrioter säger att "om vi inte får säga negerboll får ni inte säga vitkål". Sen ler de för sig själva, och tror de kommit på något riktigt klyftigt. Men egentligen är det ju inte alls samma sak, eftersom ingen gnäller på ordet svartpeppar.

En sån här låtsassmart grej som jag trodde hade dött ut för längesen är historien om läraren som visar upp en skruttig 100-lapp och frågar klassen om de vill ha den. Det lyder så här:




Det är korkat att ens jämföra människors värde med monetära värden. Visst kan en skitig 100-lapp köpa samma saker som en ren, men nu var det ju våra värderingar metaforen handlar om.

Var är historien om läraren som visade upp en smutsig, knölig, trasig och illaluktande 100-lapp som hade något konstigt kladd på ena sidan. Läraren frågar sedan sina elever vilken 100-lapp de väljer - den äckliga, trasiga, knöliga 100-lappen, eller en helt nytryckt och sprillans ny 100-lapp som inte ens vikts.

Alla som svarar att de hellre vill ha den smutsiga och trasiga 100-lappen framför den nytryckta, rena och ovikta 100-lappen ljuger. 

I dag klippte jag mig själv, och då försvann mina sista dreads. Från att ha en så där 30 dreads, till att inte ha en enda. Ja, jag måste få skriva lite sånt här också!

Nej, det är inte ett skämt.

Tiger Woods PGA Tour 10 släpptes 8:e juni. Men bara i USA. Jag hade fått för mig att det släpptes 10 dagar senare här - 18:e juni. Jag ringde Gamestop, men de svarade aldrig. Någonsin. Okej, tänkte jag. Och begav mig till Gamestop för att inhandla spelet (nätbutik är normalt bäst, men inte när man vill ha spelet på en gång + har två begagnade spel att byta in).

När jag anlände såg jag inte spelet i hyllan. Jag gick till kassan för att fråga. Hon sa att man inte fått in det än, men skulle kolla datum. 3:e juli, släpps Tiger Woods PGA Tour 10 här i Europa. Så gott som en hel månad efter att det släppts i USA.

Kan jag importera? Nej. För jag har en europeisk Wii. Jag måste vänta. En hel månad. Och under den månaden kan jag inte undvika att tänka: vad frestande det vore att chippa min Wii och helt enkelt ladda hem spelet, och slippa vänta. Det kommer jag så klart inte göra, men jag förstår pirater som använder det som argument.

Jag vill köpa Tiger Woods PGA Tour 10, men Electronic Arts tillåter mig inte. Snälla EA, snälla! Låt mig köpa ert spel! Piratkopiering kan inte vara ett stort problem när utgivarna behandlar sina kunder på det här viset.

Morrissey är skogsturken.

Hiphop-artisterna jag lyssnar på är inte som alla andra. De bär konstiga glasögon. De bär peruker. De bär rosa manchesterbyxor. De är överviktiga vegetarianer. Och nu har Busdriver skaffat en riktigt mustasch. En Bustasch.



Synd att han inte hade den när vi träffade honom i Stockholm.
Då hade jag frågat om jag fick smeka den.

Varför blev jag förvånad? Jag trodde stödet för legalisering var större. Bland tjejer är det ju nästan skrämmande många som nappat på lögnerna. Jag är lite besviken. Tänk, en punkt där USA är långt mer liberala än oss. Skäms, Sverige. Skäms.

Han är cool. Helt enkelt.
Bush skulle väl ta fram en .44-kaliber magnum och skjuta sig själv i handen i samma situation.

Alltid när någon jag känner har problem med datorn kommer man till mig och ber om hjälp. Man antar att jag kan allt om datorer, bara för att jag använder dem mycket. Som om jag sitter och pysslar med .dat-filer och omformatering non-stop, och kan allt. Men nej, jag kan inte mer än genomsnittsanvändaren. Jag använder Firefox - that's it. Om du har problem med dina systemfiler eller om du fått ett mystiskt trojanvirus behöver du inte bli förvånad om jag inte kan hjälpa.

Det är lite fördomsfullt att anta att jag kan allt om datorer bara för att jag använder dem ofta, och för att jag är en kille i 20-årsåldern. Du äter mat flera gånger om dagen, men du är inte en mästerkock för det. Och alla som åker bil varje dag behöver inte vara mekaniker. Och så vidare.

Så lämna mig i fred! :p

Angående det här - som min kära läsare Erik uppmärksammade mig på.

Första tanken är ju att det är skit. Det är så fel. Så orättvist. Och det är inget mer än ett försök att statuera exempel, och hon som privatperson får lida för företagens intressen. Det är inte rimligt. Men om man tänker på det långsiktigt tror jag det kommer få en annan effekt. Jag tror det här är det sämsta industrin kan göra. Hon blir en martyr. Det är bara att titta på hur alla artiklar om henne vinklas. Hon är offret. Företagen är förgriparna. Det här främjar fildelningen, och stjälper företagen.

Halva året har gått, och även om det traditionellt sett är den senare halvan av året som får de riktiga godbitarna, tänkte jag göra en liten resumé av mina tio favoriter så långt. Och här är de tio bästa spelen (jag hunnit spela) hittills under de sex första månaderna av 2009!


10.MadWorld


Jag är inte ett fan av våld. Men sättet det framförs på i MadWorld är oemotståndligt. Det är så over the top och med glimten i ögat att det blir underhållande på något nästan lite ironiskt vis. Nästan lite satir. Jag älskar det. Och jag älskar bossarna. Jag förstår inte att det ens finns spel utan bossar. Jack. Just Jack. Egentligen är han en exakt kopia av Marcus Fenix.

Faktum är att Marcus har mer djup, till och med. Ändå gillar jag Jack mer, kanske för att han har mer personlighet. Även om det är klyschor så det rinner över kanten, ner på bordet, svämmar över golvet tills både bordet och glaset flyter iväg. MadWorld är kul. MadWorld är snyggt. Men det är bara kul ett par timmar, och inte så snyggt som folk vill påstå. Men det är årets kanske mest och minst originella titel på samma gång.


9.Little King’s Story


Det är gulligt. Det är bedårande. Det är Sött. Det är folkmord. Det är imperialism. Det är Little King’s Story. Animal Crossing och Sim City möter Pikmin och en gnutta Harvest Moon. Det kunde inte gå fel. Det är en värld som kräver att upptäckas, och ett imperium som kräver att utökas. Alla som ogillar Little King’s Story är helt utan både själ och hjärta.

Egentligen är det bara ett lättsamt strategispel med socker på, men många spel kommer långt på mysfaktorn. Klonoa är ett annat exempel från i år, och förra året var det Spore till DS. Jag är en sucker för mysiga spel, och jag är en sucker för Little King’s Story. Trots den uuurtråkiga musiken.


8.Punch-Out!!


Innan jag köpte Punch-Out!! Spelade jag Super Punch-Out till SNES. Det var kanske ett misstag. Jag var inte speciellt bekant med serien. Jag hade spelat NES-versionen, men aldrig rört SNES-spelet förut. Efter att ha spelat Super Punch-Out i en vecka hade jag tappat suget lite. Jag var liksom lite mätt. Men det hindrade mig inte från att ha jättekul med Punch-Out!!.

Spelet gjorde mig argare än något annat offlinespel gjort på länge. Det är minst lika bra, och minst lika svårt som sin föregångare. Och eftersom det faktiskt är lite mer strategiskt så tror jag att det är snäppet bättre. Punch-Out är serien som får hoppa in när Nintendo behöver fylla ut releaseluckor, men OJ så det fyller ut väl.


7.Peggle Dual Shot


Jag förstår inte Peggle. Inte sedan Puzzle Quest har ett DS-spel gjort mig så beroende. Det är inte ens så kul, egentligen. När man talar om en X-faktor är Peggle ett praktexempel. Genom att belöna spelaren oavbrutet lyckas man stimulera rätt delar av hjärnan för att skapa virtuellt kokain.
Det tog mig en månad att inse att vad jag spelade egentligen inte var så bra. När jag lämnat den mörka delen av min spelhistoria bakom mig var det min sambos tur att bli infångad. Cirkeln är sluten, eller något. Björn the unicorn är dessutom årets skönaste spelkaraktär.


6.Chinatown Wars


Jag har aldrig riktigt kommit in i hela grejen med det tredimensionella GTA. Bästa delen har alltid enligt mig varit GBA-spelet. Konstigt nog gäller detsamma Metal Gear Solid, där jag håller Ghost Babel som favorit. Jag gillar helt enkelt det simpla och lekfulla framför det cinematiska dramat. Därför visste jag att jag skulle älska Chinatown Wars.

Medan alla andra hetsade upp sig över Resident Evil 5 gav jag Chris Redfield fingret, och begav mig ut på Liberty Citys gator i stället för en svart kontinent. Chinatown Wars lekte med mig, och jag älskade musiken. Tyvärr kvävdes det som att det roliga kvävdes lite för mycket av det faktum att var tionde invånade är polis.


5.Street Fighter IV


När jag recenserade Street Fighter IV för Retry skrev jag att focus kommer vara ett strategiskt viktigt element. Jag trodde jag hade koll på spelets djup. Jag hade fel. Focus har blivit ett ovärderligt element för de rutinerade spelarna, men det var så mycket jag missade i fråga om Hur det skulle komma att användas. När jag fortsatte spela efter att recensionen publicerats hänfördes jag av djupet som vecklades ut framför mig.

Trots att jag var (är) en så outvecklad spelare kunde jag ha så mycket kul, och såna spel måste man lyfta på hatten för. Street Fighter IV är större än vi kanske anar nu, å andra sidan är det spelet med bäst procent på Gamerankings hittills 2009. Tyvärr tappar spelet på att man måste punga ut flera hundralappar på en sticka för att ens kunna avnjuta det som sig bör.


4.Chrono Trigger


Jag har inte spelat Chrono Trigger på DS. Men jag spelade det på emulator i slutet av 90-talet. Därför vet jag hur bra det är. När någon frågar mig vad mitt favorit-JRPG är står jag alltid och väger mellan två titlar – Chrono Trigger och Final Fantasy VI. När det kommer till känsla och story måste jag säga FFVI. Men när det kommer till gameplay är Chrono Trigger så före sin tid att det till och med håller än i dag.
Om detsamma gäller FFVI eller inte kan de vise tvista om. Jag vet inte om jag skulle älska Chrono Trigger lika mycket i dag som jag gjorde för över 10 år sedan, men med hjälp av nostalgi och retroskimmer tänker jag placera titeln på den här listan ändå.


3.Boom Blox Smash Party


Jag gillade Boom Blox, men jag älskar Smash Party. Ibland räcker det med att slipa och förbättra de befintlgia delarna för att nå en ny nivå. När EA och Spielberg dessutom lagt till vatten- och rymdbanor är domen fälld – Smash Party är det hittills bästa Wii-spelet i år.
Det finns så många spellägen, så många banor, så många idéer och så mycket kul att jag svimmar när jag försöker summera allt i huvudet. Och när jag kollar på alla banor som kan laddas hem gratis får jag samma känsla som när jag försöker tänka mig att universum är oändligt.


2.Rhythm Heaven


Chinatown. Chrono Trigger. Peggle. Broken Sword. Det verkar bli ett bra år för DS, som lämnar PSP ännu längre bakom sig när det kommer till spelutbud. DS är min favoritkonsol. Punkt slut. Ingen annan konsol har ett så fantastiskt och originellt spelutbud. Medan Wii är primärt casual och PS3/360 är mestadels hardcore, visar DS vägen och hur framtidens spelutbud kommer leva sida vid sida – casual och hardcore på samma underbara maskin.
Rhythm Heaven – eller Rhythm Tengoku som jag säger, eftersom jag spelade den japanska versionen – är ett exempel på varför DS spöar skiten ur alla andra konsoler. Det är spelglädje i ren form. Och det passar alla, oavsett om du är casual eller hardcore. Och jag som är både och på en och samma gång älskar det gränslöst.


1.Resident Evil 5


Oj, vad säger man. Jag hade fel. Så jävla fel. Så fel att jag var tvungen att spela in ett filmklipp där jag ger spelet den offentliga ursäkt det förtjänar för allt skit jag skrev om det efter att ha testat demot. Till mitt försvar innehöll demot spelets två kanske svagaste partier, där bara snipingmomentet gjorde helheten rättvisa. Men jag kan ändå erkänna att jag hade fel, och Resident Evil 5 är än så länge det bästa jag spelat i år.

Att skjuta zombies med en partner online är bland det roligaste som finns, helt enkelt. Förra året älskade jag Left 4 Dead, och även om Resident Evil 5 inte kommer upp i den nivån så är spelet ändå bättre än fyran. Även om Chris är en tönt jämfört med Leon.


BONUS!
Som en bonus vill jag bara nämna två spel som jag knappt spelat, men även tittat på när andra spelat väldigt mycket. Killzone 2 och Broken Sword (DS). Man kan säga att Killzone 2 bara gör gamla saker, och egentligen inte skänker genren något nytt. Men det går ändå inte att ignorera att spelet tar alla dessa element till perfektion. Broken Sword uppfyller mycket av det jag saknar i spelvärlden – huvudbry. Ge mig fler problem att lösa, och jag är nöjd. Hade dessa två spel hamnat på listan om jag spelat dem tillräckligt mycket för att känna en rätt att yttra mig? Säkerligen. Men nu får de en delad bonusplats i stället.

Släppta spel jag inte haft chans att spela än
Mario vs. Donkey Kong: Minis March Again
Donkey Kong: Jungle Beat
Tiger Woods PGA Tour 10
Plants Vs. Zombies
Excitebots
Flower
Bit. Trip Beat.
And Yet It Moves

Risken med mig är att allt du säger på MSN kan hamna här.
Jag skulle aldrig lägga upp detaljer ur någons privatliv, men när det kommer till åsikter och diskussioner är det up for grabs. Jag kan förstå att man ogillar det, och att jag är The Bad Guy som hänsynslöst ignorerar det. Det är inget jag tänker försvara. Jag lägger ut åsikter, inte namn/bilder/privatliv (såvida personen inte redan gjort dessa offentliga). Jag förstår dock att det kan uppfattas som obehagligt när vad man tror är en privat konversation görs offentlig.

Hon vars diskussion jag lade upp här har nu sagt upp kontakten med mig för att jag postade vårt MSN-samtal, och för att jag vägrar be om lov innan jag eventuellt gör det i framtiden. Tydligen var hennes åsikt något hon inte ville behöva stå för, eller något. Vad vet jag. Kanske borde man inte uttrycka åsikter man inte är redo att stå för.

Jag har postat logs från andra människor här förut, och kudos till dem för att de kunnat stå för sina åsikter.

I går hade min blogg över 100 unika besökare.
Det brukar bara ligga runt 60 på en dag. Vad hände?

Jag jobbar som ni kanske vet som telefonförsäljare. Det är något som fått min avsky för små barn att växa. Snälla föräldrar, låt inte era barn svara i telefonen. Det är inte gulligt. Det är ineffektivt och frustrerande. Det är svårt att få dem att förstå något alls - barn är dumma. Och även om du som förälder kanske tror din 3-åring är jättebra på att uttala ord, så fattar vi andra inte ett jävla jota av vad ungjäveln säger. Dej gah bawa tooo? VA?! Gör det lättare för oss alla, och ställ telefonen där ungarna inte når, och svara själv eller inte alls.

Och till er med ännu yngre barn, ni borde välja mellan telefonen och er skrikiga unge. Att försöka prata med dig medan du håller en unge i famnen som skriker hysteriskt rätt in i luren är inte något jag vill utsätta mitt öra för. Jag bär ett headset, och han inte bara skapa avstånd mellan öra och din unges helvetiska vrål på en sekund. Om du är upptagen med en trotsig 1-åring, be mig då återkomma senare. Mitt samtal är inte så viktigt att du måste jonglera ungen med telefonluren och ge oss båda tinnitus. Jag hör inte ens vad du säger, din unges skrik överröstar dig dubbelt om.

Eller är det här era straff för att jag ringer er?

I dag på bussen på väg till jobbet såg jag en invandrarpojke med brännskador över halva ansiktet. I går på väg till jobbet hörde jag två invandrarmän sitta och prata om hur de skulle fira midsommar.

Nu har Max och Axling försett mig med lite material, så här kommer ett inlägg om det. Först ut är Jan Guillou med sin uppenbara oförmåga att skilja mellan materiellt och immateriellt, och det här är ganska gammalt material. Men utifall ni inte redan läst: Klicka här för chatten.

Några smakprov:

tidningsankan: i japan har internet blivit mer och mer anonymt pga av de de hårda fildelningslagarna. Detta gör det omöjligt att kontrollera även grov brottsligthet som ex barnporrbrott. Hur ställer du dig till det?

Jan Guillou: Jag är emot barnporr.

 

Sten: Handlar inte detta om ren girighet, självklart skall ingen arbeta gratis. Men jag vill inte betala 200kr för en cd-skiva när 10 utav 12 låtar är skit! Branschen tvingar på konsumenterna skit. Är villig att betala för min nedladdning för enskilda låtar, men jag vill inte betala hutlösa priser för skräp.

Jan Guillou: Även om Maserati är för dyra bilar ska man inte stjäla dem.

 

 

 

Och sen har vi Centerpartiets Annika Qarlsson, som skriver så här i sin blogg:

 

"Många ha senaste veckan försökt ge svaren på varför det gick som det gick i EP-valet. Tänker inte bidra med någon lång utläggning på vad jag tror. Däremot så finns en tanke och en reflektion kopplat till Piratpartiets framgång med många unga män som lagt sin röst på dom för att värna den personliga integriteten. Tänker på statistiken som kom härom dagen som visar att det är ofattbart många unga kvinnor som våldtas av unga män som de känner lite grann eller lite mer.

Och jag får inte ihop det - tycker unga män att integritet är viktig eller tycker de inte det???"

 

 

 

Chattlogg från en diskussion angående byxmyndighet, och sex med minderåriga. Jag är oftast den mest liberala i diskussionen, men det finns en gräns där liberalism går över till oetiskt. Här korsas den gränsen, enligt mig. Och ja, allt ni säger till mig på MSN kan hamna här! :p Sorry att det är en lång text. Har försökt kortat ner så mycket som möjligt.

 

 

 

Anonym säger (12:13):

när vi bodda i skogen var typ apor och de haha

så spelade de ingen roll när tjejen var könsmogen så

 

bleunt säger (12:14):

men då var sex bara fysiskt. nu är det mer än så. idag är det mycket mer känslomässigt. mycket mer emotionellt.

 

Anonym säger (12:15):

om hon vill och man inte lurar henne etc

ser inte vad de ska va för fel

 

bleunt säger (12:15):

grejen är väl den att vi inte kan avgöra från fall till fall om hon blivit lurad eller inte. 12-åringar vet inte alltid vad de vill. vi måste sätta en objektiv gräns nånstans, eller hur?

 

Anonym säger (12:18):

nja vet inte asså. tycker inte det ska va någon gräns...eftersom det är så mkt upp till personen i fråga men könsmogen måste ju båda könen va oså...

 

bleunt säger (12:18):

och när är man könsmogen?

 

Anonym säger (12:19):

också väldigt olika

 

bleunt säger (12:20):

precis. väldigt olika. så vi behöver en generell gräns.

 

Anonym säger (12:20):

ne köper inte det där.

alla personer ska behandlas olika ifrån hur dem utväcklas tex kan man säga att sex får man ha ifrån då båda könen vet dem är könsmogna. det tycker jag låter som en bra lösning på det "problemet".  Är man medveten om att man är könsmogen och vill ha sex med nån så bara köra på de

 

bleunt säger (12:26):

och du tycker inte det är mycket begärt av en könsmogen 10-åring att fatta det beslutet själv? att veta själv om hon är emotionellt redo, och tillräckligt medveten att inte bli lurad att göra något hon egentligen inte vill? En 10-åring har den karaktären och självinsikten?

Sex är inte bara fysiskt.

 

Anonym säger (12:27):

men att snacka sådär är ju säga är en 15 åring redo för de? det är ju inte helt säkert de heller

-.-

 

bleunt säger (12:28):

jag säger inte att alla 15-åringar är redo och kan fatta det beslutet. jag säger inte heller att alla 25-åringar alltid fattar rätt beslut. men det innebär inte att vi inte ska ha några gränser alls.

bara för att ett skydd inte är 100% säkert betyder inte att det är lika bra att köra utan, eller hur?

 

Anonym säger (12:33):

men vi tycker inte lika så skit samma då. Har sagt de jag vill säga redan orka skriva samma sak

 

bleunt säger (12:34):

Tycker du bara lagt fram en ogenomtänkt idé, och svarar inte på mina argument.

 

Anonym säger (12:35):

okej aa de får stå för dig

 

bleunt säger (12:36):

det där betyder ju egentligen absolut ingenting. det där är i precis samma cop-out-kategori som "det är din åsikt" - vilket översätts till "jag har inga argument".

 

Anonym säger (12:37):

Okej(:

 

bleunt säger (12:37):

Jag tolkar det som att du inser att dina åsikter är fulla av hål och luckor. Du får fila på det och komma tillbaka när du kan motivera Varför du tycker som du tycker, och inte bara säga att du tycker så. 

 

Anonym säger (12:38):

Nja mer jag orkar inte diskutera ville bara ta upp det för det är så roligt

när mina kill kompisar fastnar på 12 åringar som dem inte lagligty får sätta på

 

bleunt säger (12:42):

hur gamla är de här vännerna?

 

Anonym säger (12:43):

olika

men medel är väll typ 25 eller så

 

bleunt säger (12:45):

Jag vet inte om det är så normalt att leta efter sexiga 12-åringar som man vill ha sex med faktiskt. Hoppas det inte kryper ner till 11, 10, 9 års ålder.

 

Anonym säger (12:46):

i dagens samhälle blir jag faktiskt inte förvånad att sånt händer

 

bleunt säger (12:47):

Så om en av dina vänner berättade om hur han knullade en 9-åring i går kväll, du skulle inte bry dig?

 

Anonym säger (12:47):

vad kan jag göra åt saken hans grej lägger mig inte i, men klart jag skulle undra starkt innom mig

 

bleunt säger (12:47):

Wow... Okej.

Angående det här.

Och än en gång har något skett som är löst relaterat till tv-spel, där spelen utmålas som det hela och det enda skälet till varför tragedin inträffade. Han fick inte spela tv-spel - dödade sina föräldrar. Så ligger det till. Det finns inget mer att säga om saken. Det finns inget mer bakomliggande. Inget mer värt att nämnas. Inga andra faktorer spelade någon roll. Han sköt dem för att han inte fick spela tv-spel.

Jösses.
Det här har egentligen inget med tv-spel att göra.

Jag kollade på The Ed Show, och så här kul hade man åt Iran.
Var tvungen att print screena det, för det ser så skoj och fel ut på samma gång.

Jag har tänkt på det här länge, men konstigt nog aldrig skrivit om det.
Att  genmanipulera kattungar och hundvalpar så att de aldrig växer upp. Oetiskt? Mentalt mognar de, växer upp. Det är bara det fysiska som hämmas. Så ni har en hund som är en söt liten gullig valp tills den dör. Tror ni det skulle finnas efterfrågan? Skulle du själv kunna tänka dig att köpa en genmanipulerad kattunge som aldrig växer upp, som aldrig slutar vara en söt liten kattunge?

Om ni ska fuska er till valet, gör det åtminstone trovärdigt. Det vill säga, låtsas räkna röster i mer än två timmar innan ni utropas valfuskresultatet. Folk har en tendens att bli lite misstänksamma när ni påstår att ni räknat över 20 miljoner röster på bara två timmar. Och låt kandidaten som "förlorar" åtminstone "vinna" i sin egen stad. Och det är aningen suspekt när hela internet råkar dö på valdagen, och ni sparkar ut alla journalister och isolerar hela landet. 

Kom igen. Bättre kan ni, Iran.

En fjortis vid namn Therese har blivit mördad. Aftonbladet nappar, säger åt oss att bry oss. Så att de kan tjäna lite pengar på tragedin. Samtidigt postas offrets bilddagbok och blogg upp i diverse forum över internet. Även brottslingarnas bloggar och internetaktiviteter cirkulerar på nätet. Varför? Två orsaker. Vi gör vad Aftonbladet säger åt oss att göra. Och vi älskar att frossa i sånt här. Det är underhållning.

Det är äckligt.

Just nu håller jag på att ta mig igenom två böcker.
Den ena är ett kritiskt svar på Dawkins, Hitchens och Harris böcker.
Den andra är den här:



Det är kul, för jag var där i slutet av 90-talet. Jag satt där med min LO-dator och 56k-lina och laddade hem från Napster. Det är väldigt intressant att höra om en historisk process man själv var med om. Jag var inte med under något krig. Jag minns inte Berlinmurens fall. Det här är liksom min generation. Det är intressant.

Cred till Emelie Axling som tipsade mig.

Varför blir det inte mycket bloggat?
För att jag spelar Wii, hela tiden. Knappt har jag recenserat Boom Blox och Wallace & Gromit förrän Grand Slam Tennis dimper ner i brevlådan. Med Wii Motion Plus, dessutom! Nu registrerar kontrollerna äntligen rörelser i 1:1.



Sen önskar jag lite i hemlighet att jag var på Nick Caves spelning.
Men det är för dyrt. Inte alls värt det.



Jag ska återuppta bloggandet snarast möjligt. Men just nu är det massor av spel. Och lite bok. Som kritiserar Hitchens, Dawkins och Harris. En bok som tillhör ateismkursen Gabriella läser. Men ni överlever! ;p

Sarah Palin med familj var på besök i New York. De gick och såg en baseballmatch. David Letterman skämtade på sitt program att Sarah Palins dotter blev gravid av en av spelarna, "A Rod", som är en ökänd kvinnotjusare. Sarah Palins dotter är dessutom känd för, vad? Jo, att hon blev gravid trots att hennes mamma (Sarah Palin) är förespråkare för avhållsamhet.

Så!

Sarah Palin blev förbannad. Varför? David Letterman hade bara hört att Palin gick på matchen. Han visste inte vilka i familjen som var och inte var där. Men den enda dottern som var med och såg matchen var Sarah Palins 14-åriga dotter, Willow. Sarah Palin menar då att det var 14-åriga Willow som Letterman syftat på, och inte Crystal som är känd för att blivit gravid trots att  hon och hennes mamma är förespråkare för avhållsamhet.

Sarah Palin menar alltså att Letterman skämtat om att hennes 14-åriga dotter skulle blivit våldtagen (Letterman nämnde inget om våldtäkt) av baseballspelaren A Rod efter matchen. Letterman har bett om ursäkt och sagt att han självklart menade den äldre dottern, Crystal. Det tror inte Sarah Palin på, hon säger att Letterman skämtade om våldtäkt på hennes 14-åriga dotter.

Så Letterman säger att han gärna ser Sarah Palin på sitt program, så att han kan be om ursäkt och så att de kan prata ut om det här. Då släpps det här uttalandet från Palins folk:

"The Palins have no intention of providing a rating's boost for David Letterman by appearing on his show... Plus, it would be wise to keep Willow away from Letterman."

När Sarah Palin konfronteras och man frågar henne vad det där sista betyder, vägrar hon ge ett rakt svar. Så, Letterman skämtade om din vuxna dotter, men du antar att han menar din 14-åring och att han pratar om våldtäkt. Sen antyder du att Letterman är en pedofil? Wow.

 

Jag har stött på människor som gått till en spåtant, eller kalla det vad du vill. Och det är förvånansvärt många som tror dem. Man tror på att spåtanterna, siarna, är riktiga. Man menar att de sagt saker som ingen annan kunnat veta, och därför har en övernaturlig insyn i saker och ting.

Trots att det här motbevisats tusentals gånger, och trots att det finns människor som kan göra det men som erkänner att det är bluff, så fortsätter många naiva lättlurade människor att slänga sina pengar på dessa bluffmakare. Hur kan det vara möjligt? Hur kan jag höra samma argument om och om igen - "men hon visste saker om min farfar som hon omöjligt kunde veta".

James Randi har under flera decennier erbjudit en miljon dollar till vem som än kunnat bevisa någon form av övernaturlig egenskap. Än så länge har ingen kunnat ta checken från Randis ficka, där den ligger tryggt än i dag. Så nästa gång du hör om någon som besökt en siare, och är övertygat - hänvisa dem till James Randi. Be dem skicka spåtanten till honom. Så blir hon rik och världskänd.

Idag såg jag en annan människas bajs.

Det är något speciellt med att se en annan människas bajs.
Något lite surrealistiskt. Jag föreställer mig att det känns lite som att se ett lik.
Fast en mycket mildare version, så klart.

Angående det här.

Jag förstår mig inte på människor som spiller sina tårar över småsaker. Jag förstår inte hur man "väljer" vad man ska gråta över, och vad man inte ska gråta över. Om någon nära anhörig dör, då förstår jag gråtande. Jag förstår det även om ett husdjur man vuxit upp med dör, eller om man känner medlidande för någon annans sorg.

Men jag förstår inte när man gråter över en film. Det är på låtsas. Alla vuxna människor vet att det är på låtsas. Ändå lyckas vi undermedvetet ignorera det faktum att det är skådespelare som följer ett manus. Är det kanske samma tänk som idkas av religiösa anhängare? Man vet att Dr. Shepherd inte är verkligen, ändå gråter man över Grey's Anatomy. Ändå blir man känslomässigt engagerad, precis som med Gud.

Men artikeln jag länkade till tar ändå priset. Hon gråter över att Alexander Rybak inte kommer och spelar där hon bor. Tänk på det ett tag. Tänk på att hon inte är mer härdad än så, och att Det är en tillräckligt hemsk upplevelse för att hon ska börja gråta. Är det verkligen så dramatiskt för henne?

"Alexander Rybaks inställda spelning väcker starka känslor hos de värmländska fansen."

Starka känslor? Verkligen? Kärlek ska väcka starka känslor. Folkmord och krig ska väcka starka känslor. Orättvisor, våld, hat och politik ska väcka starka känslor. En inställd konsert med någon man inte ens visste fanns för tre månader sedan ska inte väcka "starka känslor". Vad är det med oss? Var är våra prioriteringar?

"– Han är min största idol. Jag får försöka leva med det här."

Om din största idol är någon vars karriär NYSS startade, då hoppas jag verkligen du lyckas leva med det här. Och jag hoppas du lyckas leva vidare när du möter en riktig motgång i livet.

"Linneas mamma Majken Traxler berättar att dottern rivit ner sina planscher på Rybak och att skivan numera ligger underst i skivhögen."

Största idol, var det? Sen fortsätter den bortskämda lipsillens mamma att läxa upp Rybak, och förklarar att man inte gör så här. Som om det verkligen är han som bestämmer, som om de är viktiga, som om han inte har ett skäl.

Jag förstår inte vad folk gråter över.

Idag köpte vi en macka på Subway. Hon som gör mackorna har plasthandskar.
Om man ber henne göra ens macka med nakna händer, undrar om hon gör det då.

Angående det här.
Vi vet ju vad Jan Guillou och månag andra tycker om Piratpartiet.
Och nu undrar jag vad den här artikeln är ute efter, egentligen.
Här skriver man att PP-väljarna är arbetslösa, lågutbildade, unga män.
De är "ideologiska vilddjur", vad nu det betyder.

"I valet till EU-parlamentet stal Piratpartiet väljare från samtliga partier. Men främst drabbades Sverigedemokraterna som tappade 14 procent av sina potentiella väljare till piraterna." 

För att kunna ladda hem gratis film och musik är viktigare än att stoppa gruppvåldtäkter och misshandel? :p

"Vad piraterna ägnar sin fritid åt framgår inte av SVT:s undersökning. Men en sak står i alla fall klar: De spiller inte tid på kyrkobesök."

Där skiljer vi oss markant från Sverigedemokraterna, antar jag.
Är det orättvist att bli misstänksam på hur artikeln målar upp Piratpartiet, och hur man jämför det med Sverigedemokraterna mer än en gång? Man nämner Fi lite hastigt mot slutet bara.

Många frivilliga funktionärer från PP hade blivit väldigt otrevligt bemötta utanför vallokalerna, av de andra partierns funktionärer. Och rapporter om att valsedlar gömts undan eller täckts har droppat in. Kommer attityden mot PP likna den mot SD? 

Och så kommer den sista delen i serien.
Kanske lägger jag upp fler, när jag skrivit dem. Men det lär dröja. Enjoy!


*Får du din moral från Bibeln eller någon annan helig skrift är du en skitstövel.

*MTV måste börja spela musik igen, eller byta namn till "Stupid Shallow Crap Television".

*Det är synd om tjejer som har en tribal i svanken.

*Om den du älskar är ditt allt är det dags att skaffa ett liv.

*Folk som är "pro life" får inte vara för dödsstraff.

*Alkoholism är inte en sjukdom.

*Dra alla över en kam. Inte dra alla över samma kant.

*Tre punkter (...) används för att illustrera en ofärdig mening, inte dramatisk effekt.

*Har du över 50 bilder av dig själv på en sajt är du narcissistisk.

*Sex ska inte tas på så stort allvar.

Organisationerna som tror på en 9/11-konspiration faller sakta men säkert ihop. Utan någon egentlig substans kan man inte bibehålla momentum, eller föra ordentliga argument. En föredetta anhängare av konspirationsteorierna har skrivit ett "avskedsbrev". Jag vill publicera det här.


Confessions of an ex-truther - Letter of resignation:

"... There are no facts in the 9/11 Truth Movement. Just a lot of theories, which eventually break down to 'hey, we're just asking questions' if someone questions the validity of such. No structural, civil, or any engineers agree with the truthers. Yet, most of my friends will try to explain the hard physics involved in structural collapses. None of these people are engineers, physicists, or even in a scientific field, for that matter. Someone's supposed to take their word over an expert's?

The truthers will just tell you that all the experts are 'in on it.' Yeah, sure. Every engineer in the world is complicit in the government's murder of 3,000 people. And so are the firemen, who apparently ordered Larry Silverstein to 'pull' Building 7. The truthers' misrepresentation of Silverstein's quote is one of the most popular 'facts' to spit out, but in doing so, you are effectively in agreement that firefighters were not only involved in the controlled demolition of WTC7, but they are also aiding and abetting in the government's cover-up. Yeah, every firefighter who was out there on 9/11 is going to be complicit in the MURDER OF 343 OF THEIR FALLEN BROTHERS! To quote Loose Change co-creator Jason Bermas, "the firefighters are paid off ..."

EDIT: Och just när jag trodde jag samlat ihop alla jag sett så dyker ännu en upp på lunars klotterplank.



EDIT #2: Och en till på Lunarstorm... Det tar aldrig slut. Ingen idé att uppdatera så fort jag ser en. Ni får helt enkelt lita på att det kryllar av dem helt plötsligt.

Så har en liten töntig Chihuahua blivit ihjälbiten av en rottweiler. Och över 60% av Aftonbladets läsare vill förbjuda vissa hundraser. Och alla som äger dessa hundraser säger att det inte är hundarna det är fel på.

Jag behövs alltså här, för jag är världsbäst på att vara den kloka rösten i mitten. Det är därför den här bloggen är för ert eget bästa. Allmänhetens bästa.  Jag är kung Salomon. Och nu ska jag opartiskt förklara hur det ligger till.

Sanningen är den att hundarna visst har ett specifikt lynne. Vissa hundraser är mer aggressiva och agerar mer självständigt än andra. Det har vi avlat fram i dem. Vallhundar, jakthundar, vakthundar, kamphundar. Det finns olika hundar för olika syften.

Men sanningen är även den att ägarna är det största problemet. Inte hela problemet, men det största. Varje gång jag ser en så kallad kamphund är det en viss sorts människor som håller i kopplet. Det är unga människor. 15-30 år oftast. De är antingen hiphoppare eller rockare. De har antingen baggy jeans eller Eddie Meduza-t-shirt. Rasister eller invandrare. Det är en viss sorts människor som äger dessa hundar eftersom det är en tuff hund att äga.

Jag säger inte alltid, men allra oftast är det den här skaran människor som äger kamphundar. Samhällets drägg (som även jag tillhör), socialbidragare, småkriminella, extremister utanför samhället. Nationalister och kommunister. Du kan testa själv. Håll ögonen öppna efter kamphundar, och lägg märke till deras ägare. Jag har rätt.

Så kamphund med aggressivt lynne plus ansvarslösa ägare som tycker det är coolt med en tuff hund är lika med katastrof. Därför måste vi inrätta ett tillstånd för att få äga såna här hundraser. Man måste ta X antal kurser och kunna bevisa sitt ansvarstagande. Har man ett kriminellt förflutet ska man förbjudas att äga en kamphund, eller någon form av hund som kan orsaka allvarligt med skada.

Vi behöver helt enkelt ett hundkörkort. 
Något jag faktiskt tycker borde gälla alla djur, i olika grader. Man borde ha ett tillstånd.

Sverigedemokraterna på 2,4%.
Hahaha!

Miljöpartiet och Piratpartiet upp upp upp, underbart!

EDIT: Okej, 3,3% senast jag kollade. Fortfarande nöjd dock.

Jag vill också ha en snabbis med Johan Palm!

Läste att folk som lyssnar på hårdrock och metal tydligen är lite mer intelligent än andra, i genomsnitt. Det förvånar mig inte alls. Jag har tänkt på det många gånger. Några av de mest intelligenta personerna jag känner lyssnar på metal. I alla fall matematiskt och logiskt intelligenta, det finns ju flera olika sorter. Nördar gillar metal. ;p

Själv lyssnar jag ju på hiphop, som lär vara den genre med flest idioter tillsammans med hjärnlös mainstreampop som Lady Gaga och Enrique Iglesias. Men till mitt försvar så är det en väldigt annorlunda form av hiphop jag lyssnar på. En mer medveten, politisk och poetisk form. Tack och lov.

Grattis, metalfans! Eller något.
Nu ska jag gå och rösta.

Min älskling Sage Francis har en crush på Natalie Portman. Ovanför ser ni en bild från en av hans t-shirts. I ett av hans spoken word-framföranden säger han även "it's a world where Natalie Portman stalks me - and she's still 14, but it's OK".

Nu har en annan av mina favoriter hoppat på Natalie Portman-tåget. K-Os har på sin nya skiva en låt som heter "I Wish I Knew Natalie Portman". Vad är det med hiphoppare som älskar henne? Är det på grund av det här klippet?

Det här blir kanske ett lite sexistiskt inlägg.
Jag kommer vara sådär typiskt grabbigt mansgrisig i det här inlägget.
Jag ber om ursäkt i förskott.
 
Simona Halep. Jag hade inte hört talas om henne. Jag gillar tennisspelare. Maria Sharapova har varit min favorit, för hon skriker när hon slår. Det är ganska hett. Tuffa brudar som skriker när de slår bollar. Sweet!

Men Simona Halep kanske tar den förstaplatsen nu. Varför?
Därför:




Hon är 17 år gammal och vill förminska sina E-kupor för att bli bättre i tennis.
Fair enough. Jag kan förstå det. Antar jag. Så vi får passa på att njuta medan vi kan. Att se henne spela är minst sagt hypnotiserande.



Mitt mest sexistiska och grabbiga inlägg någonsin? Damn straight!

Som jag skrev tidigare har jag ingen ID-handling, eftersom mitt kort gick ut i februari utan att jag märkte det. Jag använder det ju aldrig någonsin, speciellt inte nu när alla jag känner är över 20 och kan köpa sin alkohol själva. :p

Så jag var lite ledsen. Jag har röstat i alla tre val som jag hittills haft chans att rösta i (två riksdagsval och ett emu-val). Det här skulle bli det första valet som jag inte deltog i. Lite deppigt, för det är kul att säga att man alltid röstat.

Men tydligen går det att rösta utan ID-handling, om någon med ID-handling går i god för dig. Woho! Så i morgon går jag och röstar på Piratpartiet.

Och jag hoppas att alla läsare går och röstar på något. ;)

Jag fick ett meddelande på YouTube. Helt random. Fråga mig inte varför.
Antar för att jag har vänsterliberala klipp som favoriter, och jag har massa hår på bilden.

Jag vet inte riktigt vad som "firas". Gustav Vasas kröning? Kalmarunionen upplöstes? Men vi var ju ett land innan dess också, eller? Känns lite fånigt. Och onödigt. Vet ingen när Sverige blev Sverige? Kan vi inte fira det i stället?

Är det ens någon som firar?

Nåja.

En sak jag stör mig så där totalt onödigt mycket på är när folk säger "dra alla över en kant". Det är fler som säger kant än kam. Det är alltså fler som säger fel än rätt. Det är en perfekt symbol för språkets förfall.

En av mina brister är att jag rättar folk när de stavar fel. Inte alltid, men över hälften av gångerna. Jag kallar det för en brist eftersom det sällan mottas väl av dem som blir rättade. Jag förstår inte ricktigt varför. <--- Där skulle jag blivit Glad om någon rättade mig. Jag vill inte gå omkring och stava riktigt med ck. Att lära sig något är en förmån. Jag har fortfarande inte 100% koll på de och dem, till exempel.

Så när jag såg någon skriva "över samma kant", kunde jag inte låta bli. Det är uttrycket vars bruk fascinerar mig allra mest, eftersom kant helt och hållet ersätter det rätta kam nu. Så jag påpekar för honom att det heter "över en kam", inte "över samma kant". Hans reaktion förbryllade mig bara mer.

 

Menar han allvar? Eller skämtar han med mig? Jag tror han känner igen en kam om han ser den. Men med tanke på att han placerar blanksteg innan frågetecken handlar det nog om att han skulle förstå om jag skrev kamm.

Jag vet, det är ett onödigt inlägg. Men sånt här förbryllar mig. Som när en tjej sålde nagellack på Tradera. Färgen på nagellacket var beige. Hon skrev besch i annonsen. Det stod beige på omslaget. Hon måste ha sett det när hon sökte efter färgen i butiken. Om inte annat måste hon väl någon gång sett ordet beige? I en bok. På TV. Nånstans.

Kanske är det därför hon sålde nagellacket på Tradera.
"Beige? Näe, det är ju fel. Jag som trodde färgen var besch. Skit!".

Såg just en reklamfilm för Röda fjädern, där man påstår att alkoholism är en sjukdom. Det är INTE en sjukdom. I slutet av reklamen säger man "hon har ju fått alkoholism". Hör de inte hur korkat och löjligt det låter? Man får cancer. Man får inte alkoholism. Alkoholism är ett beteende. Inte en sjukdom. Det är ett hån mot riktiga sjukdomar att påstå annat.

I så fall lider rökare också av en sjukdom. Vi blir beroende av vissa ämnen. Vi är programmerade till det, vissa mer än andra. Men det är så vi funkar. Nikotin är beroendeframkallande. Alkohol likaså. Till och med socker och koffein. Det är normalt att få ett sug efter det.

Jag förstår att det känns bra för alkoholister att kunna skylla på något. Att kunna frånsäga sig ansvaret. Det låter mildare att säga att det är en sjukdom. En sjukdom gör dig till ett offer. Det känns säkert bra för deras anhöriga att kunna skylla det hela på en sjukdom. Men sanningen är att det är ett beteende, och det egna ansvaret och valet de gör är inget de kan fly från.

Sluta skylla på ett tillstånd, och börja ta ansvar för ert beteende.
Rökning och alkoholism är inte sjukdomar. Du kan inte sluta lida av en sjukdom på samma sätt som du kan sluta dricka eller sluta röka. Visst kommer suget alltid finnas där för en rökare/alkoholiserad, men det är så nikotin och alkohol får våra kroppar att reagera. 

Angående det här.
Nu kommer jag förmodligen aldrig förstå varför folk tycker neger är ett hemskt ord. Min teori är att de förväxlar det med nigger. Negro är inte alls ett lika laddat ord för svarta i USA. De använder fortfarande ordet i samfund och organisationer. Men här i Sverige är det hemskt. Så vi får väl finna oss i det, att våra neg... jag menar, våra svarta är känsligare än USA:s svarta.

Svensk kultur. Neger är en del av svensk kultur. Tydligen. En vanlig del av vår kultur från början av 1900-talet. Bra argument. Ingen vill ju kränka svensk kultur. Hakkors var också vanligt här i Sverige i början av 1900-talet. Sååå...

Jag är kluven. Å ena sidan vet jag inte varför neger är ett så hemskt ord, det skulle underlätta om jag visste det. Men jag kan acceptera att folk tycker det, och respektera det. Men vad gör det om området fortsätter heta neger? Har de inget bättre att bry sig om? Hur långt ska man gå för att skydda folk från att bli förolämpade av ord? Oavsett om det är ont uppsåt eller inte.

Å andra sidan borde man sluta vara så jävla vrång. Visa lite välvilja.
Och använd inte "svensk kultur" som ett argument, för det betyder inte ett jävla skit.

Skrivtorka. Inget dyker upp. För mycket tv-spelande, kanske.
Så det blir en till sån här.



*Ingen borde använda frasen "i dagens samhälle" som om det var bättre förr. Speciellt inte 15-åringar.

*Att jag inte pratar med dig betyder inte att jag är blyg, du är bara inte så intressant.

*Att bli gravid är en självisk gärning.

*Det finns inget riktigt skäl till varför kannibalism ska vara olagligt.

*Bögartister måste våga sjunga om män i stället för kvinnor.

*Ditmålade ögonbryn på tjejer är skitfult och ser ut som att de har reklam för McDonald's i pannan.

*Färgade som ser ner på vita heter inte "omvänd rasism".

*Orden "du är mitt liv" är det läskigaste man kan säga till någon.

*Att döpa spädbarn är otroligt respektlöst.

*Ironi och sarkasm är inte samma sak.

Japp. Det var en kristen högerextrem fundamentalist som mördade läkaren.
Big surprise. 

Nu har en 39-årig man i USA åkt fast för innehav av animerad pornografi som innefattar barn. Han kan dömas till 15 års fängelse. Det här är så löjligt. Säga vad man vill om att han gillar manga där barn ställs inför sexuella situationer, men ska det verkligen vara olagligt? Eftersom inga barn kommit till skada eller utnyttjats, fängslas han alltså endast för att ha sexuella preferenser som vi tycker är osmakliga.

Döm pedofiler för saker de gör mot barn, eller material som skadat barn som de är delaktiga i att sprida. Men döm dem inte för deras sexuella preferenser. Det ska inte vara olagligt att vara pedofil, bara att utöva det. Nu behöver han inte ens vara pedofil bara för att han haft animerad barnpornografi, det säger alltså inte att han någonsin skulle tända på att antasta ett riktigt barn. Eller att han skulle tända på riktig barnpornografi. Det finns inga bevis eller spår som säger att han nånsin ska ha ägt riktig barnpornografi.

Jag har sett animerad barnpornografi. Jag har även sett riktig barnpornografi. Och jag kan intyga att det inte går att jämföra det två. Det är inte ens i närheten av samma sak, och det obehag och nästan illamående jag kände av den riktiga pornografin kan inte jämföras med de mycket mer oskyldiga och ANIMERADE mangabilderna. Bilder av en naken 10-årig flicka i en sexuell situation kan aldrig mäta sig moraliskt med bilder av en tecknad naken 10-årig flicka i samma situation. Någonsin.

Jag ser ingen anledning till varför det ska vara olagligt att äga animerad barnpornografi. Det skadar ingen. Världen är så fel, och när jag läser att "The 39-year-old office worker was charged under the 2003 Protect Act, which outlaws cartoons, drawings, sculptures or paintings depicting minors engaging in sexually explicit conduct, and which lack 'serious literary, artistic, political, or scientific value.'"

För det första undrar jag NÄR man i så fall FÅR använda såna bilder i politiska eller vetenskapliga syften. För det andra förbjuder man här vissa former av konst utifrån vad man subjektivt anser vara dugliga. That's one slippery slope.

Idag är det 20 år sedan som protesterna på Himmelska fridens torg ägde rum.
Och 20 år sedan som världens kanske mest kända bild togs.



Vi behöver inte trotsa pansarvagnar för att avnjuta privilegiet som är demokrati. Det hoppas jag alla minns den sjunde juni. Ut och rösta. Oavsett om ni röstar på Junilistan, Socialdemokraterna, Piratpartiet, Moderaterna eller Sverigedemokraterna. Ut och rösta bara.

Uppföljaren till kultförklarade Donnie Darko ska tydligen heta S. Darko. Och i filmen ska unga snygga människor från bland annat Twilight, One Tree Hill och Gossip Girl medverka. Suck...

Eftersom jag är upptagen med E3 samt att recensera Boom Blox (som faktiskt ÄGER), så lägger jag upp en sån här igen. Lite svaga punkter den här gången, dock.


*Dokusåpor, lekprogram och gudstjänster är INTE public service.

*Spelutvecklare som säger att de strävar efter maximal realism i krigsspel är idioter.

*"Gay" är inte en synonym för "dålig".

*Det är skillnad mellan en blogg och en dagbok.

*Två bröst ger dig minst 100% fler bloggläsare vardera.

*"Det är din åsikt" översätts till "jag har inga argument eller relevanta belägg".

*Om du inleder ett samtal med "vad händer i helgen då?", är du officiellt tråkig.

*Många människor har lidit LÅNGT mycket mer och längre än Jesus någonsin gjorde.

*Charterresa till Thailand är höjden av svensk brist på fantasi.

*Solglasögon inomhus ser inte coolt ut. Någonsin.

Tänkte bara promota Retry, där vi täcker E3-mässan efter the best of our ability. ;) Microsofts konferens gick av stapeln ikväll, och alla nyheter är samlade på Retry nu.

Det sugiga är att jag kommer jobba i morgon när Nintendo och Sony har sina konferenser. Det är nästan så att jag funderar på att ta ledigt. Fasiken, dålig planering av mig helt enkelt. Nåja.

Sorry, det är dömt att dyka upp lite tv-spel här ibland. :p

Varför bryr vi oss mer när det händer svenska främlingar?

Jag äcklas lite av hur det inte är en riktig tragedi förrän det kan finnas svenskar inblandade. Vi bryr oss inte lika mycket om inte de 200 främlingarna är från vår del av världen. Varför? En svensk främling är lika mycket främling för mig som en fransk främling. Varför spelar man på nationalitet? Det är så osmakligt.

Nästan 300 människor ombord, men vi fokuserar på att det kan ha funnits någon svensk där. Det är så fel. Så jättefel. Ska det få oss konsumenter att hänge oss åt nyheten för att det plötsligt finns en minimal chans att någon vi känner var ombord? Säljer man fler lösnummer då? Är det så många svenskar som känner någon ombord på plan på väg till Paris att det spelar någon roll?

Dags att slänga uppfattningen om att nationalitet är "vår" gruppering.
Länder, nationalitet. ras, kön religion, politik. Det är osynliga väggar.

Jaaa, tack! Gärna! Detsamma gäller busshållplatser. Jag vill inte behöva stå och få rök i halsen, näsan och ögonen. Det luktar skit och gör att det kittlar i halsen. Ju fler rökare som inser att deras rök stör andra, desto färre slipper jag påpeka det för. Jag skulle aldrig stå och fisa i en busskur. Jag kan ju bara föreställa mig hur det är att få rök på sig när man äter.

Om du ska röka, gör det avsides.
Om ni inte kan visa hänsyn frivilligt får vi tvinga er till det.