Död pojke som ursäkt
Kravaller i Grekland, för att en 15-åring blev ihjälsjkuten av polis (vad pojken gjorde vet jag inte, någon som hört?).
EDIT: Sex ungdomar ska ha kastat sten mot poliser. När en av dem försökte kasta en bensinbomb mot poliserna blev han skjuten i magen. Låter som nödvärn i mina öron, jag skulle inte heller bli attackerad av sten och bensinbomber. Skulle polisen ha skjutit? Såklart inte, fast nu vet jag inte hur i direkt fara han var. Men det är lite svårare att tycka synd om den döde pojke nu.
Maskerade ungdomar slänger molotovs och sten på poliser. Maskerade ungdomar förstör skyltfönster, butiker, byggnader, allmän egendom och andra människors hem. Maskerade ungdomar låtsas vara arga för att ha en ursäkt.
För det är vad det är, en ursäkt att få kasta sten på polis och slå sönder saker. Kom igen, tror du verkligen alla dessa ungdomar på riktigt är så oberhärskat ursinniga att de inte kan hålla sig från att starta våldsamma kravaller? Verkligen? Tror du verkligen de bryr sig om den 15-åriga okända ungen de inte ens kände? Klart de inte gör, klart de inte bryr sig ett skit om honom. Men de hatar polisen, som så många stackars ungdomar gör. För polisen är en auktoritet som förstör det roliga. Så de använder den döde pojken som en ursäkt för att smasha lite saker och agera våldsamt mot polis.
Om det verkligen är den döda 15-åringen de är så förbannade över att de inte kan behärska sig, varför är var de då inte redan innan skjutningen lika förbannade över allt annat här i världen? Var var alla kravaller pga folkmord i Rwanda och Darfur? Varför beter sig ungdomarna som att det här är det första som är värt att bli arg över som hänt i världen i så fall?
För att det var inte deras polis som slaktade hela byar i Afrika, och därför gick det inte att använda som en ursäkt till kravaller. De är inte arga på riktigt, de vill bara förstöra saker och kasta sten. Och när de är nöjda går de tillbaka till att inte bry sig om allt de inte kan använda som ursäkt.
Eller så kanske det är så att vi bara bryr oss om oss själva, och vår direkta närhet.
Och det är ju faktiskt ännu mer nedslående. Kom igen nu, Grekland. Får jag se lite kravaller av andra skäl.
Det brukar väl vara så, man reagerar inte förrän det händer nära en själv. USA startade ju inget krig mot terrorismen förrän de blev attackerade själva (om vi nu låtsas att det faktiskt handlar om att bekämpa terrorister och bortser från faktumet att USA är en terroristnation.)
Och att polisen får stenar etc på sig har de sig själva att skylla för många gånger. De startade t ex Göteborgskravallerna genom att börja dänga upp folk helt på måfå, då får de ta vad de får anser jag. Och polisen är en auktoritet som ofta används som ett maktinstrument.
Sen att sätta saker i brand och förstöra skyltfönster kan ju inte på nåt sätt ha att göra med att killen blev skjuten, det är bara helt onödigt.
Så du säger att ungdomarna i Aten kastade sten och bensinbomber i självförsvar? Njäe, jag har svårt att tro det. Då tror jag snarare att det är ungdomar som bär på polishat för att någon i uniform tog deras alkohol när de var 14, eller arresterade dem när de klottrade etc. Och hur det gick till i Göteborg vet ingen, men jag satsar hellre en peng på provocerande ungdomar.
Visst händer det att det är poliserna som börjar utan direkt provokation, kanske för att de känner sig hotade när 50 arga maskerade svartklädda människor kommer mot dem.
Orsakerna kan man diskutera. Men en viktig anledning är missnöjet med grekiska politiker och partier. Det finns två sidor som har växlat vid makten under årtioenden. Socialistiska Pasok och Konservativa Ny Demokrati. Problemet är att oavsett vem som styr så är bl.a korruptionen utbredd i partierna och samhället. Nu hörde jag nyss på Ekot att opinionsundersökningr visar att grupper på högerkanten som vill ha lag och ordning får ökat stöd. De kriminella protestanterna tycks ha gjort bort sig bland breda skaror av folket.
Om jag var polis och fick brandbomber kastad emot mig så skulle jag också skjuta. Det tror jag även vårt lands polis skulle göra som varning i första hand.
