Grattis, Charles Darwin!

Photobucket

I år skulle Charles Darwin fylla 200 år, och hans The Origin of Species fyller 150 år. Det firar jag genom att äntligen läsa The Origin of Species. Eller ja, lyssna på den i engelsk ljudbok. Jag älskar ljudböcker, för jag kan gå, diska, åka buss eller bara blunda. Och jag slipper huvudvärk, som jag rätt lätt får (pga örat, tror jag).

Anyway! Det är lite svårt att finna boken speciellt intressant idag, faktiskt. Det är mer något som "man borde veta", än något som förändrar ens syn på saker och ting. Visst, jag erkänner att evolution är långt mycket djupare än jag först tänkte. Men det är mer sant idag i och med att idén utvecklats än det var i själva Origin of Species.

Men! En sak har jag kommit att tänka på efter att det handlade mycket om fåglar i ett kapitel. Många manliga fåglar visar upp sina ståtliga fjäderskrudar för att få para sig. Honan väljer sedan hannen med den mest färggranna och största skruden. På så vis främjas färger och storlek ur ett evolutionsperspektiv. Men samtidigt, borde inte färger och storlek vara en enorm nackdel, och motarbetas i form av att rovdjur äter upp de som märks mest? Varför väljer inte honan den men mest dämpade färger, så att avkomman syns mindre för rovdjur? Är granna färger ett hälsotecken?

Jag vet inte. Vet du?

Photobucket

Kommentarer
Postat av: L

Peacock. Exakt den där bilden har jag sparad på mitt skrivbord för sminkinspiration :P

2009-02-04 @ 14:13:34
URL: http://lovisafjellet.wordpress.com
Postat av: Henrik Petersson

Spontant kommer jag på två förklaringar.



1. Det krävs en massa näringsämnen för att skapa stora fjädrar och starka färger. En individ som lyckats med detta är alltså duktig på att skaffa föda, vilket alltid är trevligt hos en partner.



2. En individ som överlevt TROTS att han syns på en mils avstånd, måste vara rätt bra på att ta hand om sig själv, eller hur?

2009-02-04 @ 16:53:39
Postat av: bleunt

"2. En individ som överlevt TROTS att han syns på en mils avstånd, måste vara rätt bra på att ta hand om sig själv, eller hur?"



Evolutionsmässigt hjälper färger inte överlevnad. Även om styrka och färg relateras så står färgen ivägen, och borde inte främjas. Och din gissning utgår ju från att färgerna gör det svårare att överleva också. Det är en onödig utmaning.



"Det krävs en massa näringsämnen för att skapa stora fjädrar och starka färger. En individ som lyckats med detta är alltså duktig på att skaffa föda, vilket alltid är trevligt hos en partner."



Ja, det tänkte jag också. Att det är ett tecken på friska gener. Men det är ju styrka också, så frågan är varför de inte bara slåss som alla andra hanar. Färgerna måste på något sätt främja överlevnad, och jag vet inte hur.



Förresten, stavas det hanar eller hannar? Jag som är norrlänning säger ju hannar, men jag tror det ska stavas hanar. Hmm.

2009-02-04 @ 18:19:42
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Henrik Petersson

Jag tror man kan säga båda hannar och hanar.



Ur evolutionsmässig synvinkel är det bra om hannar kan slåss fysiskt så lite som möjligt, eftersom de löper risk att skada varandra då.

2009-02-04 @ 18:50:09
Postat av: bleunt

Det är sällan djur slåss till döden om honor. Att bli skadad är inget genetiskt som förs vidare, så det är betydelselöst ur ett evolutionsperspektiv.

2009-02-04 @ 19:48:00
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Henrik Petersson

Att bli skadad leder självklart till att man får sämre förutsättningar att sprida sina gener vidare.

2009-02-04 @ 23:19:43
Postat av: bleunt

Men fågeln får ju para sig med honan direkt efter fighten, så skadan påverkar inte vidareskickande av gener. Av samma skäl är det inte konstigt att vissa spindelhanar låter sig bli uppätna av honan. Om en fight med dödsskador krävs för att få para sig och därmed skicka vidare de starkaste generna, ja då är det en smäll fågeln tar. Vad som händer med hanen efter parningen är av mindre betydelse.

2009-02-05 @ 01:27:05
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Henrik Petersson

Jo, skadan påverkar vidareskickandet av gener, eftesom han inte kan para sig fler gånger, och eftersom han inte kan skydda sina ungar mot faror (som många fåglar gör). Även förloraren kan ju leta vidare, och försöka para sig med en annan hona, om han inte heller fick några skador. En grupp fåglar där hanarna konkurrerar utan våld borde därför öka i antal fortare än en grupp där hanarna skadar varandra på regelbunden basis.

2009-02-05 @ 02:48:13
Postat av: bleunt

"Jo, skadan påverkar vidareskickandet av gener, eftesom han inte kan para sig fler gånger,"



Som sagt, de slåss inte till döden. Lejon slåss till exempel sällan alls, utan utnämner vinnare utan sammandrabbningar. Det är fortfarande bättre att slåss för att pra sig en gång, än att inte få para sig alls. Men visst, allra bäst vore ju om båda tog honan. :p Men det handlar ju inte bara om att säkra sina egna geners framgång, utan även att konkurrera ut de andras.



"och eftersom han inte kan skydda sina ungar mot faror (som många fåglar gör)."



Om han inte slåss för att få para sig kommer han inte ens få några ungar.



"ven förloraren kan ju leta vidare"



Men en förlorare kan aldrig para sig såvida han inte har extrem tur och hittar en hona som är både villig och obevakad. Och som ingen redan befruktat. Men om någon har allvarliga skador så är det ju förmodligen förloraren, inte vinnaren.



"En grupp fåglar där hanarna konkurrerar utan våld borde därför öka i antal fortare"



Det håller jag med om. Och däri ligger pudelns kärna - är färgerna ett alternativ till slagsmål? Och i så fall måste det ju som sagt finnas ett samband mellan starka färger och fysisk styrka + starka gener.







2009-02-05 @ 02:56:18
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Henrik Petersson

"Men en förlorare kan aldrig para sig såvida han inte har extrem tur och hittar en hona som är både villig och obevakad."



Detta varierar såklart från art till art, men det är inte säkert att han behöver såå mycket tur för att hitta en sådan hona! :-) I hönsflockar kan de icke-dominanta tupparna sno åt sig ett nyp ibland. De fyller dessutom en viktig funktion av att hålla sig i utkanten av flocken och varna för faror. Båda de grejerna hade han varit sämre på om han blivit allvarligt skadad i en fight. Dessutom måste ju någon ta över om stortuppen dör.



Ritualiserade slagsmål á la lejon som du beskriver borde ju funka lika bra som färgprakt, känns det som.



"Det håller jag med om. Och däri ligger pudelns kärna - är färgerna ett alternativ till slagsmål? Och i så fall måste det ju som sagt finnas ett samband mellan starka färger och fysisk styrka + starka gener."



Jag tror det. Sjuka, gamla och svaga djur brukar ju få mattare färg. Detta kan ha lett till att honor blivit genetiskt disponerade till att välja färgglada hanar - och så har helt enkelt evolutionen gått överstyr.



Andra saker att tänka på:



I djungeln är det ofta dunkelt, och mycket växter som skymmer sikten. En hane som inte är färgglad kanske helt enkelt blir missad av honorna? Visserligen har han ju större chans att bli "missad" av rovdjuren också, men det kanske inte överväger?



Rovdjur kanske inte uppfattar färger som vi. Påfågeln kanske är kamouflagefärgad i tigerns ögon?



De färggranna fåglarna kanske har ett extremt illasmakande eller giftigt kött, vilket gör att färgprakten avskräcker snarare än lockar rovdjur?

2009-02-05 @ 12:40:19
Postat av: bleunt

"men det är inte säkert att han behöver såå mycket tur för att hitta en sådan hona!"



Fast tur och slump kan ju aldrig slå evoloution i längden. Oavsett vad det handlar om.



"Jag tror det. Sjuka, gamla och svaga djur brukar ju få mattare färg. Detta kan ha lett till att honor blivit genetiskt disponerade till att välja färgglada hanar - och så har helt enkelt evolutionen gått överstyr."



Japp, jag tror det är den förklaringen vi får ta och hålla på faktiskt. Man får helt enkelt se på hur många rovdjur som hotar till exempel påfåglar. Kanske finns det inga större rovdjur där påfåglar lever. Sen fungerar ju fjädrarna kanske som ett visst skygg, eftersom de får fågeln att se mycket större ut. Och har massor av ögon.















2009-02-05 @ 15:09:12
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: Sussi

Mycket färg kan också tyda på att djuret är giftigt eller farligt. Tror dock inte att fåglar är färgglada därför, men ändå.

2009-02-05 @ 15:52:01
URL: http://lavica.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0