bleunt - för ditt eget bästa

Missbrukare - skyll er själva

Kött är inte onyttigt.



Jag tycker också det låter rimligt att folk som inte sköter om sin kropp ska få någon slags straff om de blir sjuka. Hamna längre bak i köer, eller betala mer av kostnaden för att bli botad. Problemet är ju att det är svårt att avgöra om sjukdomen hade brutit ut fastän personen i fråga hade levt nyttigt.



Apropå det här: hur ska man göra med folk som skadar sig medan de tränar? Det är ju också självförvållat, och mycket vanligt. Många gånger är det ren fåfänga som ligger bakom - de vet att det är riskfyllt att träna så pass hårt, men de vill bli snygga till stranden i sommar.

Ett stort problem här är ju att många som blir drogmissbrukare blir det för att dom mår förjävligt, och eftersom att jag (åtminstone försöker) vara en empatisk människa och vet hur det känns att må förjävligt så kan jag tycka att dessa människor ska få hjälp. Däremot har jag inte särskilt mycket empati för folk som blir alkisar efter att ha festsupit för att det är "kul" varje helg i många år. Men det är nog vanligare med miserabla människor som blir missbrukare.

Henrik:

Nej, iof inte. Men rött kött har negativa effekter på blodkärlen, om jag inte minns fel. Hamburgare och bacon likaså. Det finns ju vissa saker man inte bör äta efter en hjärtattack. Men en normal köttkonsumtion lär inte skada, nej.



Och ja, om någon skadar sig när man tränar är väl också ett exempel. Men hur man ska skilja mellan fåfänga och hälsa är ju lite svårt. Däremot är det svårt att tycka synd om folk som råkar illa ut pga plastikoperationer, som Kanye Wests mamma. Eller Ushers fru nu senast.



Erik:

Men är det verkligen en ursäkt att börja knarka/supa för att man mår för jävligt? Det är ju fortfarande ett val de gör, och inget som direkt hör ihop med deras jobbiga liv.



Men det är sant det du säger, att folk som väljer att supa och blir missbrukare pga motgångar i livet är lättare att sympatisera med än partysupande tjejer som festat varje helg sedan de var 14 år gamla. Till exempel.

bleunt: Ursäkter och ursäkter, det är ju oftast en anledning, jag är själv deprimerad och har stora problem med ångest osv. Jag dricker inte, knarkar inte och så, men får däremot ett väldigt begränsat antal sömnpiller/lugnande, och jag måste säga att de gånger man tar dom så att all ångest bara försvinner är några av de skönaste stunder jag upplever, jag har därför full förståelse för att folk dövar smärtan med droger, även om det är ett jävligt dumt val så tänker man inte riktigt "rätt" när man mår skit. Det ultimata vore ju dock att hjälpa dessa människor INNAN dom börjar med sånt, och att omvärlden är medvetna av att dom mår dåligt och inte försöker pracka på dom alkohol (i princip varje gång jag är ute någonstans försöker folk få mig att dricka).



Men ja, har man som jag mått/mår riktigt dåligt så kan man nog betydligt lättare sätta förstå varför folk missbrukar, även om det är dumt. Knepiga grejer.

Erik:

Anledning eller ursäkt, det är alltid ett val personen gör. Jag har också varit deprimerad, och det kraschade hela min skolgång samt stal 4 år av mitt liv som bara försvann.



Sen om jag kallar det anledning eller ursäkt spelar inte någon större roll för mig, jag hade alltid ett val. Däremot har jag aldrig varit drogpåverkad (inklusive alkohol).



Att folk dövar smärta med droger, det förstår jag också. Självklart. Men det är ett val som fattats utifrån kortsiktigt tänkande. Det är den lätta vägen att supa och knarka. Att säga att man inte tänker "rätt" tycker jag inte håller. Jag vill påstå att man är fullt medveten av vad droger och alkohol kan åstadkomma. Man tänker på det och är medveten om det, men bryr sig helt enkelt inte. Det är iof bara vad jag tror.



Man har alltid ett val. Alltid. Speciellt i våra delar av världen. Jag tror inte det räcker med att ha det svårt, man måste ha försatt sig i en viss miljö med ett visst umgänge.

Jag brukar hålla på principen att människor är ansvariga för sina egna handlingar. Men samtidigt känns det inte riktigt bra att straffa människor för något som oftast (inbillar jag mig) inte är särskilt medvetna val.



Däremot kan jag tänka mig, som de ville göra i Umeå, att man kan ställa krav på att patienter, då de väl söker hjälp för alkholskador, övervikt, sjukdomar pga rökning etc förväntas sluta med det skadliga beteendet för att få fullständig vård (akutvård måste man alltid få).



(Sen är det faktiskt inte bevisat att det är rött kött som ger oss hjärtproblem. Kost och dess betydelse debatteras för närvarande ganska ingående i media. Kolla in www.kostdoktorn.se t.ex.)

Min mamma dog i lungcancer ganska nyligen, hon blev 61 och hade rökt sen hon var typ 15. Men skillnaden mellan folk som började då och de som börjar nu, är att då visste inte en jäkel att det var farligt, det var verkligen så.



På den tiden fanns det till och med reklamsnuttar där läkare stod och berättade vilka deras favoritcigaretter var etc. Sen när det väl kom fram hur farligt det var, efter några år, ja då var hon ju fast. Det är svårt att sluta röka, finns heroinister som sagt att det är svårare att sluta röka än att ge upp heroinet.



Men jag tycker fan inte att folk ska straffas för att de gör dåliga val. Det är lätt att halka dit på olika grejer pga depression etc, och det är väldigt lätt att säga att man alltid har ett val, men riktigt så enkelt är det inte, eftersom det ena valet ibland är mycket mer lockande eftersom det blir en snabb tillflykt osv, och vilken väg väljer de flesta när de har det väldigt jobbigt? Den enkla, tror jag iaf.



Men visst kan jag hålla med om att det är ganska dumt att supa varje helg i fler år för att "det är kul."



Svår fråga det här.

Herz:

"Däremot kan jag tänka mig, som de ville göra i Umeå, att man kan ställa krav på att patienter, då de väl söker hjälp för alkholskador, övervikt, sjukdomar pga rökning etc förväntas sluta med det skadliga beteendet för att få fullständig vård (akutvård måste man alltid få)."



Så rätt. Så rätt.



Seraph:

"Sen när det väl kom fram hur farligt det var, efter några år, ja då var hon ju fast."



Men egentligen var hon ju inte fast. Det får det att låta som att hon inte hade något val. En astmatiker som måste använda inhalator är "fast". En diabetiker som måste ta sitt insulin regelbundet är "fast". Någon som är beroende av tobak är egentligen inte fast i den benämningen som jag tycker ordet borde användas. Men sen säger du ju i meningen efter att det är "svårt" att sluta röka, inte "omöjligt". Så du håller nog med.

Nu blir jag sådär tokig på dig igen! Så jag håller tyst. Så då vet du ju i alla fall att jag inte håller med! :P

"Men egentligen var hon ju inte fast. Det får det att låta som att hon inte hade något val. En astmatiker som måste använda inhalator är "fast". En diabetiker som måste ta sitt insulin regelbundet är "fast". Någon som är beroende av tobak är egentligen inte fast i den benämningen som jag tycker ordet borde användas. Men sen säger du ju i meningen efter att det är "svårt" att sluta röka, inte "omöjligt". Så du håller nog med."



Jo, det gör jag. Men sen måste man ta hänsyn till att vissa människor har starkare vilja än andra, mycket som spelar in, det är inte "bara att sluta" som många vill påstå, absolut inte.



Tänk dig något väldigt beroendeframkallande och farligt som marknadsförs som helt ofarligt som man drar i sig i några år, sen kommer det fram att det faktiskt är väldigt farligt. Då är det väldigt svårt att bara välja att lägga av, för en del.



Andra kanske kan lägga av ganska omgående, alla är vi väldigt olika så. Med andra ord kan man säga att alla blir olika mycket "fast."



Jag hade ganska lätt för att sluta. Och jag var ännu dummare, som rökte fast jag har astma. Men jag tyckte det var bland det bästa som fanns, att ta en cigg.



Jag är väldigt envis som person, så när jag väl tagit mig igenom första dagen utan en cigg så var det ganska lugnt sen. Jag åkte dit en gång efter jag slutat, och jag rökte igen några månader, sen la jag av ännu en gång. Och det var nog 5 - 6 år sen nu, och det finns inte chans att jag tar ett enda bloss till i mitt liv.



Och jag måste tillägga att i många fall så blir cigaretterna som en nära vän. Vet att det låter konstigt för nån som inte röker och aldrig har gjort det, men så upplevde min mamma det, och jag har hört många andra säga samma sak.



Så starkt blir det efter några år. Och sen är det en väldigt social grej också. Man träffas, fikar, tar en cigg, etc. De blir en del av ens liv, på ett djupare plan än vad många inser. Återigen, jag vet att det låter fånigt, men det är så det är.



Som sagt, det är otroligt många faktorer som spelar in, allt från det sociala till varje persons viljestyrka osv osv, men, du har faktiskt rätt ändå, att det handlar om ett val.



Det är bara det att vissa har lättare att göra det valet jämfört med andra, av de anledningar jag nyss nämnt.



Peace. :)

"Däremot kan jag tänka mig, som de ville göra i Umeå, att man kan ställa krav på att patienter, då de väl söker hjälp för alkholskador, övervikt, sjukdomar pga rökning etc förväntas sluta med det skadliga beteendet för att få fullständig vård (akutvård måste man alltid få)."



Det tycker jag är bra, och så gör dom på många ställen också. Tror det var en av min tjejs kompisar som hade fått det kravet på sig av nån anledning, och det är ju rimligt.

"vissa människor har starkare vilja än andra"



Ja, vissa vill ju inte sluta egentligen. Det är det svåra - att verkligen villa.



"det är inte 'bara att sluta' som många vill påstå"



Bara om man verkligen Vill sluta. Men många försöker mest eller mycket pga omgivningens påtryck. Samma sak vid viktminskning.



"Och jag måste tillägga att i många fall så blir cigaretterna som en nära vän [...] Och sen är det en väldigt social grej också. Man träffas, fikar, tar en cigg, etc. De blir en del av ens liv, på ett djupare plan än vad många inser."



Japp, och det är därför det handlar minst lika mycket om att inte villa som att inte kunna. Även fast man vet vad det gör med ens kropp. Många är beredda att ta konsekvenserna bara de får fortsätta röka. Men det är det väldigt få som säger, för det är inte accepterat att ha så lite respekt för sitt eget liv. Men egentligen är det ju så alla tänker, speciellt de som ens börjar röka idag.