bleunt - för ditt eget bästa

Jag började titta på Twilight med en kniv placerad mot min handled, utifall jag skulle gilla den. Jag ville ogilla den, för min egen skull. Visst var den riktigt ostig ibland, men aldrig outhärdligt dålig. Den korta recensionen är ”meh”. Den längre är:


 
Bella  flyttar till en pytteliten ort som är full av emoungar och androgyna killar med blek hy och höga kindben. Där bor hon med sin pappa, som hela tiden ser ut att inte villa vara med i filmen. Han ger henne pepparsprej och pysslar med sina vapen medan han dricker öl. Det låter kanske dumt, men det är okej för han har en manlig mustasch.
  Bella möter Edward, som går omkring med läppstift och ser otroligt plågad ut ungefär hela tiden. Det finns två andra killar också – en emoasiat och en lite nördig kille, men Bella vill självklart bara ha en mystiska och lidande Edward som räddade hennes liv när stans enda svarta kille nästan körde ihjäl henne. Sen kan det ha något att göra med att alla killar i staden beter sig som 10-åringar, och jagar flickor med maskar och sjögräs.

Edward är ett huvud längre än alla andra killar och har både skäggstubb och håriga armar. Det känns som att han fått gå om klassen en så där åtta gånger. Men så är det ju alltid i produktioner för ungdomar - 16-åringar spelas av 26-åringar. Att Bella faller för just Edward är dessutom självklart, eftersom hon har mer basröst än någon annan i filmen och behöver därför den manligaste pojken. Hon avslutar förresten varje mening med ett nervört skratt – höumphf. Jag förstår inte riktigt varför. 
Bella och Edward spenderar ungefär en tredjedel av filmen åt att bråka, slänga blickar åt varandra i matsalen, bråka, och slänga fler blickar åt varandra i matsalen, och så vidare. Eddy gillar även att bryta sig in i Bellas sovrum och stirra på henne när hon sover. Jag antar att det är därför tjejer gillar honom.

 

Under  tiden som Eddy spelar svårfångad, springer halvnakna vampyrer omkring och är sexiga medan de dödar folk. Man tror det är farliga rovdjur som sliter människorna i stycken, och Bellas snälla polispappa ger henne pepparsprej som skydd. Så om det kommer en björn på 300kg kan hon spreja den i ögonen. De sexiga mördarvampyrerna har absolut ingen betydelse för filmen, eftersom de här onda vampyrerna bara dyker upp i slutet av filmen och börjar bråka med Bella och Eddy helt omotiverat.
 
Bellas långhåriga indianvän berättar om Quileutelegenden, och hon googlar det (ja,  hon kan stava till det av någon anledning). Alla i den här filmen är jättedåliga på att hålla saker hemliga. Den lilla staden är helt ovetande, medan Bella listar ut allt på bara ett par dagar. Inavlade hillbillies. Sååå... Hon listar ut vad Edward är, och han visar henne att vampyrer glittrar i solljus. Det visst ni inte, va? GAAAY!!!



Sedan skryter han lite för Bella i skogen, och säger att han mördat människor. Bella säger att det skiter hon i, förmodligen för att han är snygg. Så bara man är tillräckligt snygg får man bryta sig in i hennes hem, stirra på henne när hon sover och mörda människor. Då säger han att han vill äta henne. Det skiter hon också i, förmodligen för att han är snygg. Och kanske för att han är den enda 17-åringen med full skäggväxt.
 
Det här med att Eddy måste behärska sig när han är kring Bella ska vara någon form av metafor för kåthet. Edward är "kåt" på Bella. Han vill ha henne. Hon är knark för honom. Men han håller sig. Det är gulligt. Speciellt när man vet vad hon som skrivit boken har för åsikter. Bella däremot är en jävla cock tease, och gör det inte lätt för stackars Eddy. Till slut är det nära att han får penetrera henne, men Eddy sätter punkt för hennes erotiska närmanden och visar att det är mycket bättre att bara sitta och prata tills hon somnar av tristessen. Då börjar han stirra på henne igen...



I slutet av filmen skyndas allt på. Stress stress, nu måste det hända saker. En av de tre sexiga mördarvampyrerna börjar jaga Bella för att hon luktar mumsigt. Jag ska inte spoila slutet, men vampyren som jagar henne är sämre på att avsluta jobbet än en James Bond-skurk. Han drar ut på det i oändlighet. Han kan inte heller bestämma sig om det är varmt eller kallt, eftersom han bär en uppknäppt jacka utan något under den.
 
Twilight var bättre än jag trodde. Visst var den lika ytlig och enkelriktad som jag förväntat mig, och den går att jämföra med ett avsnitt av Smallville blandat med Buffy. Men vad jag fortfarande inte förstår är varför en gubbe på över 100 år vill ha en 17-årig tjej. Borde Edward inte vara på en helt annan nivå än henne? Är hon inte lite väl omogen och barnslig för honom? Wierd. Nåja, 6/10 i betyg kan jag bjuda den på. Den är ju ganska snyggt filmad i alla fall.