bleunt - för ditt eget bästa

Halva året har gått, och även om det traditionellt sett är den senare halvan av året som får de riktiga godbitarna, tänkte jag göra en liten resumé av mina tio favoriter så långt. Och här är de tio bästa spelen (jag hunnit spela) hittills under de sex första månaderna av 2009!


10.MadWorld


Jag är inte ett fan av våld. Men sättet det framförs på i MadWorld är oemotståndligt. Det är så over the top och med glimten i ögat att det blir underhållande på något nästan lite ironiskt vis. Nästan lite satir. Jag älskar det. Och jag älskar bossarna. Jag förstår inte att det ens finns spel utan bossar. Jack. Just Jack. Egentligen är han en exakt kopia av Marcus Fenix.

Faktum är att Marcus har mer djup, till och med. Ändå gillar jag Jack mer, kanske för att han har mer personlighet. Även om det är klyschor så det rinner över kanten, ner på bordet, svämmar över golvet tills både bordet och glaset flyter iväg. MadWorld är kul. MadWorld är snyggt. Men det är bara kul ett par timmar, och inte så snyggt som folk vill påstå. Men det är årets kanske mest och minst originella titel på samma gång.


9.Little King’s Story


Det är gulligt. Det är bedårande. Det är Sött. Det är folkmord. Det är imperialism. Det är Little King’s Story. Animal Crossing och Sim City möter Pikmin och en gnutta Harvest Moon. Det kunde inte gå fel. Det är en värld som kräver att upptäckas, och ett imperium som kräver att utökas. Alla som ogillar Little King’s Story är helt utan både själ och hjärta.

Egentligen är det bara ett lättsamt strategispel med socker på, men många spel kommer långt på mysfaktorn. Klonoa är ett annat exempel från i år, och förra året var det Spore till DS. Jag är en sucker för mysiga spel, och jag är en sucker för Little King’s Story. Trots den uuurtråkiga musiken.


8.Punch-Out!!


Innan jag köpte Punch-Out!! Spelade jag Super Punch-Out till SNES. Det var kanske ett misstag. Jag var inte speciellt bekant med serien. Jag hade spelat NES-versionen, men aldrig rört SNES-spelet förut. Efter att ha spelat Super Punch-Out i en vecka hade jag tappat suget lite. Jag var liksom lite mätt. Men det hindrade mig inte från att ha jättekul med Punch-Out!!.

Spelet gjorde mig argare än något annat offlinespel gjort på länge. Det är minst lika bra, och minst lika svårt som sin föregångare. Och eftersom det faktiskt är lite mer strategiskt så tror jag att det är snäppet bättre. Punch-Out är serien som får hoppa in när Nintendo behöver fylla ut releaseluckor, men OJ så det fyller ut väl.


7.Peggle Dual Shot


Jag förstår inte Peggle. Inte sedan Puzzle Quest har ett DS-spel gjort mig så beroende. Det är inte ens så kul, egentligen. När man talar om en X-faktor är Peggle ett praktexempel. Genom att belöna spelaren oavbrutet lyckas man stimulera rätt delar av hjärnan för att skapa virtuellt kokain.
Det tog mig en månad att inse att vad jag spelade egentligen inte var så bra. När jag lämnat den mörka delen av min spelhistoria bakom mig var det min sambos tur att bli infångad. Cirkeln är sluten, eller något. Björn the unicorn är dessutom årets skönaste spelkaraktär.


6.Chinatown Wars


Jag har aldrig riktigt kommit in i hela grejen med det tredimensionella GTA. Bästa delen har alltid enligt mig varit GBA-spelet. Konstigt nog gäller detsamma Metal Gear Solid, där jag håller Ghost Babel som favorit. Jag gillar helt enkelt det simpla och lekfulla framför det cinematiska dramat. Därför visste jag att jag skulle älska Chinatown Wars.

Medan alla andra hetsade upp sig över Resident Evil 5 gav jag Chris Redfield fingret, och begav mig ut på Liberty Citys gator i stället för en svart kontinent. Chinatown Wars lekte med mig, och jag älskade musiken. Tyvärr kvävdes det som att det roliga kvävdes lite för mycket av det faktum att var tionde invånade är polis.


5.Street Fighter IV


När jag recenserade Street Fighter IV för Retry skrev jag att focus kommer vara ett strategiskt viktigt element. Jag trodde jag hade koll på spelets djup. Jag hade fel. Focus har blivit ett ovärderligt element för de rutinerade spelarna, men det var så mycket jag missade i fråga om Hur det skulle komma att användas. När jag fortsatte spela efter att recensionen publicerats hänfördes jag av djupet som vecklades ut framför mig.

Trots att jag var (är) en så outvecklad spelare kunde jag ha så mycket kul, och såna spel måste man lyfta på hatten för. Street Fighter IV är större än vi kanske anar nu, å andra sidan är det spelet med bäst procent på Gamerankings hittills 2009. Tyvärr tappar spelet på att man måste punga ut flera hundralappar på en sticka för att ens kunna avnjuta det som sig bör.


4.Chrono Trigger


Jag har inte spelat Chrono Trigger på DS. Men jag spelade det på emulator i slutet av 90-talet. Därför vet jag hur bra det är. När någon frågar mig vad mitt favorit-JRPG är står jag alltid och väger mellan två titlar – Chrono Trigger och Final Fantasy VI. När det kommer till känsla och story måste jag säga FFVI. Men när det kommer till gameplay är Chrono Trigger så före sin tid att det till och med håller än i dag.
Om detsamma gäller FFVI eller inte kan de vise tvista om. Jag vet inte om jag skulle älska Chrono Trigger lika mycket i dag som jag gjorde för över 10 år sedan, men med hjälp av nostalgi och retroskimmer tänker jag placera titeln på den här listan ändå.


3.Boom Blox Smash Party


Jag gillade Boom Blox, men jag älskar Smash Party. Ibland räcker det med att slipa och förbättra de befintlgia delarna för att nå en ny nivå. När EA och Spielberg dessutom lagt till vatten- och rymdbanor är domen fälld – Smash Party är det hittills bästa Wii-spelet i år.
Det finns så många spellägen, så många banor, så många idéer och så mycket kul att jag svimmar när jag försöker summera allt i huvudet. Och när jag kollar på alla banor som kan laddas hem gratis får jag samma känsla som när jag försöker tänka mig att universum är oändligt.


2.Rhythm Heaven


Chinatown. Chrono Trigger. Peggle. Broken Sword. Det verkar bli ett bra år för DS, som lämnar PSP ännu längre bakom sig när det kommer till spelutbud. DS är min favoritkonsol. Punkt slut. Ingen annan konsol har ett så fantastiskt och originellt spelutbud. Medan Wii är primärt casual och PS3/360 är mestadels hardcore, visar DS vägen och hur framtidens spelutbud kommer leva sida vid sida – casual och hardcore på samma underbara maskin.
Rhythm Heaven – eller Rhythm Tengoku som jag säger, eftersom jag spelade den japanska versionen – är ett exempel på varför DS spöar skiten ur alla andra konsoler. Det är spelglädje i ren form. Och det passar alla, oavsett om du är casual eller hardcore. Och jag som är både och på en och samma gång älskar det gränslöst.


1.Resident Evil 5


Oj, vad säger man. Jag hade fel. Så jävla fel. Så fel att jag var tvungen att spela in ett filmklipp där jag ger spelet den offentliga ursäkt det förtjänar för allt skit jag skrev om det efter att ha testat demot. Till mitt försvar innehöll demot spelets två kanske svagaste partier, där bara snipingmomentet gjorde helheten rättvisa. Men jag kan ändå erkänna att jag hade fel, och Resident Evil 5 är än så länge det bästa jag spelat i år.

Att skjuta zombies med en partner online är bland det roligaste som finns, helt enkelt. Förra året älskade jag Left 4 Dead, och även om Resident Evil 5 inte kommer upp i den nivån så är spelet ändå bättre än fyran. Även om Chris är en tönt jämfört med Leon.


BONUS!
Som en bonus vill jag bara nämna två spel som jag knappt spelat, men även tittat på när andra spelat väldigt mycket. Killzone 2 och Broken Sword (DS). Man kan säga att Killzone 2 bara gör gamla saker, och egentligen inte skänker genren något nytt. Men det går ändå inte att ignorera att spelet tar alla dessa element till perfektion. Broken Sword uppfyller mycket av det jag saknar i spelvärlden – huvudbry. Ge mig fler problem att lösa, och jag är nöjd. Hade dessa två spel hamnat på listan om jag spelat dem tillräckligt mycket för att känna en rätt att yttra mig? Säkerligen. Men nu får de en delad bonusplats i stället.

Släppta spel jag inte haft chans att spela än
Mario vs. Donkey Kong: Minis March Again
Donkey Kong: Jungle Beat
Tiger Woods PGA Tour 10
Plants Vs. Zombies
Excitebots
Flower
Bit. Trip Beat.
And Yet It Moves