Förväxla kärlek med kåthet
Vadå "börjar bli"? Uttrycket "kärlek vid första ögonkastet" är väl gammalt som gatan?
Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. För att jag har upplevt det.
Ajlin:
Ja, det är jättefint och vackert att tro på att man på något sätt var menade att bli tillsammans. Att det liksom klickade, och ni behövde inte ens känna varandra. Men intelligenta människor kan erkänna att det är bullshit, även om det därmed blir lite mindre magiskt när man faktiskt måste lära känna någon för att älska den.
Kärlek vid första ögonkastet är inte sann kärlek. Det är en fysisk, visuell attraktion. Det är ytligt och ihåligt. Att man sedan kan komma att älska en attraktiv människa när man lärt känna denne innebär inte att man älskade honom/henne endast utifrån utseende och yta. Man vara bara attraherad/kåt.
Henrik:
Sant. Men jag pratade inte om uttrycket. Fast vad vet jag, kärlek har kanske alltid varit något kommersiellt och ytligt. Mer eller mindre.
Bleunt: Jag kan ha fått fel för mig, men jag har faktiskt fått uppfattningen att det var vanligare att man förväxlade kärlek och kåthet förr i världen. Det ansågs ju fel att ha sex utanför äktenskapet, så jag kan tänka mig att många gifte sig när de egentligen bara var kåta på varandra.
Henrik:
Haha, sant. Och med USA och deras religiösa "abstinence only"-strategi lär ju resultera i massor av sånt. :(
Den där bilden av kärlek vi har idag uppkom väl till stor del under romantiken, så den har väl bara funnits i ett par hundra år.
Förr (och nu i vissa länder osv.) gifte sig ju folk mest av praktiska skäl, med någon fin/mäktig, statusgrej.
I västerlandet är det många som anser att kärlek handlar om att hitta "den rätta/rätte". Många tar detta bokstavligt, och tror att det verkligen finns just en person i världen som är ödesbestämd att bli ens partner. I kulturer som praktiserar arrangerat äktenskap (Indien, t ex) så har man en annan syn; man anser man att kärlek inte är något som man känner när man gifter sig, utan något som kommer växa fram när man varit gift ett tag.
Äktenskapsarrangörerna har en poäng här. Såvida man inte har sjukt liten bekantskapskrets så finns det liksom alltid någon tjej i ens omgivning man blir intresserad av. Dock är nog äktenskapsarrangörerna lite väl optimistiska; kan tänka mig att deras äktenskap lika ofta slutar i att makarna hatar varandra.
Eftersom du inte vet hur situationen såg ut så är det ju urkorkat av dig att komma med den här typen av antaganden. Och det är friskt vågat för dig att tala om för mig hur jag kände och tyckte där och då. Jag om någon borde ju veta, du vet ingenting.
Att säga att man måste känna en person för att vara kär i den är ju att förringa varenda tonårsförälskelse i hela världen, i princip. Herremingud vad jag var kär i Jonas i EC2 när jag började första året på gymnasiet. Hjärtat bara hoppade varje gång jag såg honom. Han såg aldrig mig, vi hade aldrig pratat med varandra, men kär var jag. Jag tycker att du buntar ihop förälskelse, kärlek och att älska någon. För mig är det olika stadier. Jag älskade givetvis inte Rikard första gången jag såg honom, sådant växer fram. Men jag var kär i Rikard tre minuter efter att jag hade kramat honom för första gången. Och det kan du ALDRIG komma och säga emot.
Ajlin:
Så du säger att det inte bara handlade om fysisk/visuell attraktion första gången du såg honom?
Det är störtlöjligt hur du låter samma ord betyda flera olika saker bara för att försvara ditt påstående. Så om det du kände vid första ögonkastet var kärlek, vad kallar du det du känner för hans personlighet i dag? Kärlek 2.0?
Det är du som förringar kärlek när du använder begreppet så lätt. Nu har jag ställt två frågor till dig, hoppas jag får svar på båda.
Hade inte kunnat sagt det bättre själv!!
Kram på dig:)
Jag kände lite när jag läste Ajlins första kommentar att: nu smäller det. Oj vad rätt jag hade.
Håller med dig, man kan känna attraktion vid första ögonkastet. Men det stannar där.
Fast å andra sidan kan man ju älska någon visuellt. Och man kan älska hur något luktar, smakar, låter osv.
Så jag kör nog på att "visuell kärlek vid första ögonkastet" är fullt möjligt! :)
Jag hade haft kontakt med Rikard över msn och telefon i över ett år och helt plötsligt hade jag ett ansikte på människan jag hade pratat med så länge. Jag hade hört hans röst hundra gånger förut och sett hans ansikte på bild men nu fick jag det äntligen ihopkopplat. Ja, det var kärlek vid första ögonkastet. När jag ser tillbaka på det kan jag svara utan att ljuga att det INTE var enkom en fysisk attraktion. Jag har känt både kärlek och fysisk attraktion och lärt mig att skilja på de båda.
Ja, jag skulle säga att det är kärlek version 2.0. Det var nog inte ordet jag själv skulle använda, men nu när du säger det så. Jag tror att man kan känna kärlek i olika stadier och att man kan älska i olika stadier. Känslor kommer och går. Jag älskar Rikard och jag älskar min mormor och jag älskar min katt, jag älskar glass och mina vänner. Men på olika nivåer, på olika sätt och det yttrar sig olika.
Och jag använder inte samma ord för olika saker. Jag nämner tre helt olika begrepp och dessutom att det för MIG är olika begrepp. Kärlek är en känsla, det vet du säkert, och att känslor är abstrakta behöver jag nog inte heller tala om för dig fast nu gjorde jag det i alla fall. Därför tycker jag att du är ute på hemskt tunn is när du sitter här och orerar om vad människor kan och inte kan känna.
Men är vi inte lite kära i romantiken i sig? att säga att det var kärlek vid första ögonkastet är lite att bekräfta varandra. Att på något sätt säga att det gick snabbt för oss att få den där intensiva kontakten. Kärlek vid första ögonkastet är ett uttryck jag hoppas på att kunna använda någon gång i framtiden, jag vill tro att jag finner den rätta så. Det betyder dock inte att jag tror att jag ser honom på bussen och vi båda blir döskära och är gifta inom en vecka.
Ajlin:
Så du kände honom redan. Då kan du absolut inte kalla det "kärlek vid första ögonkastet" utan att feltolka begreppet helt och hållet. Case closed.
Sonen fick sig en skopa av Ajlin (kan vara bra, hans argumentationsmetod håller inte alltid)
Henrik Petersson hade bra inlägg på sonens ämne.
Nej, jag kände honom inte. Jag visste var han bodde, vad han gillade för musik, vad han jobbade med. Jag visste vem han var. Vi träffades, blev kära och flyttade ihop alldeles tokfort. Ett år senare så har jag fortfarande inte all koll. Det tar en livstid att lära känna en människa.
Ajlin:
Sluta fåna dig nu. Du hade pratat med honom över ett helt år. Det diskvalificerar dig från kärlek vid första ögonkastet, och vad det begreppet innebär. Sorry om jag spräckt någon bubbla, men så är det. Du kan försöka argumentera emot det för att rädda din romantiserade bild av hur magiskt det var, men det kommer inte förändra något. Jag är klar.
Det här vill jag verkligen inte skriva egentligen, det tar fan emot, men du är DUM i huvudet.
Bleunt 1 Ajlin 0.
Det är lite som när 16-åringar förlovar sig...
