Svenskar är mer värda
Varför bryr vi oss mer när det händer svenska främlingar?
Jag äcklas lite av hur det inte är en riktig tragedi förrän det kan finnas svenskar inblandade. Vi bryr oss inte lika mycket om inte de 200 främlingarna är från vår del av världen. Varför? En svensk främling är lika mycket främling för mig som en fransk främling. Varför spelar man på nationalitet? Det är så osmakligt.
Nästan 300 människor ombord, men vi fokuserar på att det kan ha funnits någon svensk där. Det är så fel. Så jättefel. Ska det få oss konsumenter att hänge oss åt nyheten för att det plötsligt finns en minimal chans att någon vi känner var ombord? Säljer man fler lösnummer då? Är det så många svenskar som känner någon ombord på plan på väg till Paris att det spelar någon roll?
Dags att slänga uppfattningen om att nationalitet är "vår" gruppering.
Länder, nationalitet. ras, kön religion, politik. Det är osynliga väggar.
Kunde absolut inte ha sagt det bättre själv.
Ärligt talat så tror jag att det har mer att göra med att det kan vara någon man känner som har strykt med, eller någon man känners kompis eller så.
Men annars är sån här nationalitetsgruppering aslöjlig.
Lite som när tusentals kinser dör i jorbävningar, och ingen bryr sig, alls.
Det kan vara lättare att relatera till det om man har någon likhet med personerna (i det här fallet, samma nationalitet).
Det kan också vara så att man försöker stänga av när det handlar om andra, för att det händer så mycket hemskt varje dag, att man kanske inte skulle klara av att tänka på det. (men jag håller med dig!)
Erik:
Det innefattar en målgrupp på... 100 personer? 1000 personer? Hur många svenskar känner någon på ett plan som ska landa i Frankrike just idag? Är det verkligen tillräckligt många för att det ska bli en skillnad i försäljningen om man påpekar möjligheten att det finns någon svensk ombord? Är det så många svenskar som tänker "oj, min -släktning/vän- skulle ju flyga till Paris idag". Hur många svenskar landar i Paris idag egentligen?
Sant!
Var lite roligt(eller ja) förut också. En av mina kollegor ramlade och slog sig i trappen. Och så fort jag sa det till någon av mina andra kollegor så frågade alla(allihopa faktist!) "Gjorde han det på jobbet?"
Som om att det skulle spela någon roll?
Bleunt: Jag tror åtminstone att en del tänker så, men ja, du har nog rätt i att det mestadels handlar om nationalism.
jo, klart man blir orolig, men de kanske e för att det ligger närmare oss, med svenskar.. typ alla svenskar har nån form av gemenskap just för att de e svenskar och nu menar jag inte ur nazistisk synpunkt, utan mer att alla i sverige, känns som man känner allihop för vi bor ju i sverige typ. hoppas du förstår hur jag menar. Men jag tycker oxå det e fel även andra människor från alla andra länder borde va lika mycket värda som när det plötsligt e svenskar som e ombord på tex, flygplan. Att det förstoras upp så mycket.. hm..
"typ alla svenskar har nån form av gemenskap"
Jag håller inte med. Men du har kanske rätt. Och det gör oss (och andra) till ganska hemska människor som bryr oss med om våra landsmän enbart för att de är våra landsmän.
"alla i sverige, känns som man känner allihop för vi bor ju i sverige typ"
Och det är ju fånigt. För att inte nämna ohälsosamt. Det kan inte båda gott på något sätt alls. Om så är fallet, alltså. Jag förstår inte anledningen. Du har kanske rätt. Tyvärr.
Jag håller med om att det är löjligt att göra skillnad på en fransk och en svensk flygresenär. MEN skilnaden för oss är att vi som möjligt känner någon som kan ha varit med antingen kan andas ut eller veta att risken finns att en anhörig blivit drabbad.
Min kusin var med om tsunamin i thailand och hon ringde hem och berättade att allt var bra, men i många fall har man inte den möjligheten även om man inte blivit drabbad av en sådan katastrof.
Sen att media utnyttjar alla medel för att tjäna så mkt pengar som möjligt är ju helt enkelt svinigt, det håller jag med om!
Antalet svenskar som HAR någon anhörig på planet kanske är 1 000, ja. Antalet svenskar som inte vet på rak arm huruvida de har någon anhörig på planet, men tänker att det är lika bra att köpa tidningen utifall att det skulle visa sig att det är så, kanske är... 1 000 000?
Henrik:
Nooooo way. Aldrig i livet. Det köper jag inte för en sekund. Om du sagt 100 000, kanske. Men inte en miljon. Nope.
Verkligen? Finns det inte folk som du bryr dig om, men som du inte har någon aning om var de befinner sig, och som skulle kunna vara på ett plan till Paris just nu? Jag har flera.
Men en miljon är kanske helt fel. Jag drog naturligtvis bara ett nummer ur arslet.
Henrik:
Det är stor skillnad på möjlighet och trolighet. Chansen att det är någon Du känner på planet är för litet för att motivera köp. Nationaliteten är det som motiverar, inte personlig relation. Inte i första hand iaf. Däremot om man vet sig ha någon som är ute på resande fot internationellt, Då spelar det roll. Men det är inget man antar utan att veta.
