Penn Jillette
En sak som Penn sa för ungefär ett år sedan, är att han respekterar kristna som predikar och försöker konvertera icke tronde. Han menade att om de verkligen tror på att Jesus är den enda sanna vägen till frälsning för att slippa helvetets lågor, så är det deras plikt som goda människor att göra allt i deras makt för att konvertera de andra. Om de verkligen tror att vi kommer brinna i helvetet, och om de ändå inte gör något för att rädda oss, det är då de gör fel.
Det där är något jag tänkt på länge, och jag har skrivit om det förut.
Jag tänker på det ganska ofta. Och idag kom jag på en ny infallsvinkel. Om man säger att deras beteende är rättfärdigat utifrån vad de verkligen på fullaste allvar tror, måste man i så fall inte säga att extremisters beteenden också är rättfärdigade? Till exempel, om en kristen man på fullaste allvar är övertygad om att homosexualitet är en synd, är det i så fall inte hans plikt att predika det rakt i ansiktet på homosexuella tonåringar som redan mår dåligt? Är det inte hans plikt att stoppa homosexuella från att gifta sig, adoptera eller tjäna i militären? Är det inte hans plikt att försöka få homosexualitet kriminaliserat?
Och är det inte en kreationists plikt att se till att evolution inte lärs ut i skolor? Hur långt kan vi dra det här med att acceptera deras beteenden endast utifrån deras personliga övertygelser? Sam Harris säger ofta att moderat religion förser extremism med skydd och validitet. Så vad är egentligen skillnaden mellan en kristen som följer sina religiösa övertygelser för att rädda sitt folk, och en fundamentalist som följer sina religiösa övertygelser för att rädda sitt folk?
Att säga att kristna har en skyldighet att försöka konvertera så många de bara kan bär med sig lite för mycket konsekvenser som inte är bekväma. För det finns då inget ställe där vi klart och tydligt kan dra en gräns längre.
Fan, vet inte om det jag kom på är så nytt. :p
Egentligen drog jag bara samma tankar ännu längre, och hamnade hos extremister och terrorister. Nåja.
Du vet att det inte är någon idé att försöka förstå sig på religion va?
Palle:
Jag tycker religion är otroligt lätt att förstå sig på. Ingen idé att låtsas att det är en massa djup i det.
"Jul är inte en kristen högtid", förklara mer om det? :)
Enkelt. Jul firades långt innan kristendomen uppstod. Man firade midvinter. Har du aldrig tänkt på vad julgranen egentligen har att göra med kristendom? Inte mycket. Men när kristendomen försökte etablera sig i Europa tog man över redan befintliga högtider för att lättare integrera det i hedningarnas kultur. Engelskans "yule" bär spår av vårt "jul". Vi har inte ändrat namnet till kristendom, utan kallar det för samma sak som vi gjorde innan de första missionärerna kom.
Samma sak gäller påsken, som inte heller är kristen. Jesus måste ju ha dött en specifik dag, medan påsk ofta firas lite när som helst under april beroende på år.
Du har rätt. För att dra frågan ett steg längre; är det övertygade ateisters skyldighet att motarbeta religion?
Henrik:
Intressant fråga. Nu tror jag inte många ateister beskriver sig själv som övertygade. Snarare oövertygade. Svårt att övertyga någon om ett negativ. Men det åsido, ja det finns nog ett visst ansvar att arbeta för rationalitet. Åtminstone i de fall då religion orsakar onödigt lidande. Kanske inte att motarbeta religionen i sig, utan dogma som den lär ut.
