Dyslektiker har det bra
Jag nådde upp till mitt önskade antal MVG, men det krävde tyvärr att jag offrade Matematik B helt och hållet nu i slutet. Och det är synd, för jag började terminen med att ge Matte B mer tid än de andra ämnena. Men det höll helt enkelt inte, och för att få betygen jag ville ha i de andra ämnena var jag tvungen att ta från Matte B. Det resulterade i att jag förmodligen inte får G i det ämnet, jag är ganska säker på att jag inte kommer få det. Och det är OK, jag satsar på att plugga endast Matte B i höst och satsa på VG då i stället. Man måste se på det positivt.
Och det tar mig till vad jag tänkte skriva idag. Om hur studier idag är ojämna och orättvisa.
Nu är blogginläggets titel kanske inte helt min åsikt, men det stämmer ur ett visst perspektiv. I många ämnen får dyslektiker extra hjälpmedel. Extra hjälp. Extra mycket tid att skriva prov på. Om det är rätt eller inte tänker jag inte diskutera, personligen har jag inget emot det.
Vissa har svårt för ord och bokstäver, och får genast hur mycket hjälp som helst.
Det jag blir lite bitter över är att de som har svårt för siffror och matematik inte får någon speciell hjälp alls. Finns det inte sifferdyslexi (dyskalkyli)? Jag säger inte att jag har något sånt. Jag är inte dålig på matte, jag har bara lite svårare för det än jag har för andra ämnen. Jag skulle inte säga sifferdyslexi. Matematik är för människor som målar innanför linjerna. Matematik är för människor som lär sig regler och sedan följer dem. Jag är inte sån. Jag suger på att måla innanför linjerna och utgå från diverse regler. Jag klarar inte av när det är antingen rätt eller fel, när jag får dansa fritt i gråzoner är jag som bäst. När jag själv får bestämma och köra min egen stil blir det alltid bra till slut. Det får jag inte i matematik.
Varför har matematik inte ändrats något alls på flera decennier? Visst, böckerna har blivit lite mer pedagogiska. Men matematiken man räknar är ändå statisk, och allt görs på samma sätt som de senaste 30-40 åren. Alla andra ämnen utvecklas och förbättras, medan matematik står still. Dyslektiker kommer erbjudas mer och mer hjälp i ämnen som Svenska. Medan vi som har svårt för siffror och att måla innanför linjerna tvingas anpassa oss och våra brister till ett ämne som vägrar möta halvvägs. Och det är synd.
Så min fråga till er som läser är:
Tycker ni det är rätt att elever som är sämre på ett ämne ska få andra förutsättningar, medan elever som är sämre inom ett annat ämne bara ska bita ihop och halta fram? Och hur skulle utlärandet av matematik kunna utvecklas?
1. Det du frågar efter är Dyskalki ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Dyskalkyli ).
2. Att vara bra på matematik handlar inte så mycket om att lära sig regler som att lära sig sammanhang, se logiken i det. Jag personligen är värdelös på att memorera saker, alla "genvägar" som man ska lära sig och så vidare har jag redan gett upp att lära mig. Men jag förstår sammanhangen, jag förstår logiken, och därför är jag, om jag får skryta lite, riktigt duktig på matematik.
3. Matematiken utvecklas ständigt, dock inte de mest grundläggande sakerna. För att kunna hänga med i den avancerade matematiken som hela tiden utvecklas måste man läsa inte bara Matematik A-F utan även en massa på högskolan. Det är lite som att säga att fysiken inte utvecklas eftersom vi fortfarande tänker på ljus på samma sätt som för... tja, åtskilliga årtionden sedan iaf.
Sanningen är den att vissa grundläggande stenar i verkligheten helt enkelt inte ändras. Visst, matematiken är förmodligen en förenkling, en abstraktion, av verkligheten, men den fungerar väldigt bra.
2+2 är och kommer för alltid förbli 4, och man måste läsa väldigt avancerad matematik för att förstå att det även kan vara 5. ;-)
Nåväl, hoppas du lyckades få ut något av mitt svammleri. Vidare till din frågeställning;
det är väldigt många som behöver extra hjälp av olika skäl, och jag tycker att alla borde få den extra hjälp de behöver. Tyvärr finns inte pengarna till det.
Låt mig ta ett exempel; förutom matematiken så är de flesta ämnen väldigt inriktade på grupparbeten. Personer som mig, som har enorma problem med social umgänge hamnar alltså i en sämre sits än de flesta andra. Borde inte också vi få extra hjälp? Eller få redovisa/jobba mer självständigt?
Damn, jag kan inte hitta någon RSS-feed för kommentarer. Något du borde kolla upp omgående, annars kan man inte hålla en diskussion.
1) Aaah!
2) Hjärnor fungerar såklart olika. Men för att förstå sammanhangen måste man lära sig reglerna. Det kanske är där man ska börja, mer sammanhang och mindre regler. För som det är nu följer de flesta bara reglerna, utan att se sammanhangen.
3) När jag säger att matematiken inte ändrats något på decennier uttrycket jag mig kanske klumpigt, eftersom jag menar utlärandet av matematiken. Jag förstår också att matematik utvecklas, dock inte så mycket på A- och B-nivå. Men som sagt, jag pratar om utlärandet. Metod och pedagogik.
4) Jag tror inte på att det handlar om pengar. Jag snackar inte om att anställa fler lärare eller låta dem jobba mer. Jag pratar om att definiera om synen man haft i tiotals år på hur matte ska läras ut. Det behöver inte kosta pengar.
5) Jag hade också problem med socialt umgänge i gymnasiet och grupparbeten var en väldigt stor anledning till varför jag hoppade av efter 1,5 år. Och nej, jag tycker inte man ska slippa grupparbeten mer än man ska få slippa matte. Socialt umgänge är svårt att jämföra, eftersom det till skillnad från matematik sträcker sig långt utöver skolan, och är en större fråga än så. Samtidigt är det kanske skolans ansvar att träna elever i socialt umgänge, och skapa gemenskap i klassen som alla kan känna sig trygga med.
