Om jag skrev en blogg om Rödebopappan

Jag fick frågan: "När kommer en blogg om rödebypappan?"

Hade inte tänkt skriva något om det. Det är ett ganska tråkigt fall utan några ovanliga infallsvinklar. Det hela är ganska simpelt och ensidigt, då känner jag mig omotiverad. Plus att jag har galet mycket skolarbete att ta mig igenom innan maj är slut. >_<

Men om jag skulle skriva en blogg om det skulle jag skriva något i den här stilen:

När offer för mobbare skjuter ihjäl sina plågoandar i en skola kallas det massaker.
När offer för mobbare skjuter ihjäl sina plågoandar på en gräsmatta kallas det självförsvar.

Juristerna jag sett prata om domen i TV säger att vi vanliga lekmän som inte suttit med på rättegångarna kan inte ha en åsikt eller uppfattning, eftersom vi inte har all nödvändig information. Så ja, tydligen finns det information som rättfärdigar dödandet av en ouppfostrad 15-årig skitunge som fått för lite smisk. Vi får bara inte veta vad det är, av någon anledning. Vad kan det vara? Ungen var egentligen en förklädd raptor? Ungen var beväpnad med en fulladdad magnum? Kanske både och, en beväpnad raptor!!

Nej, förmodligen inte. Förmodligen är det inget viktigt vi inte redan vet. Förmodligen överreagerade pappan när han försökte skydda sin familj. Förmodligen var ett dödande skott att överdriva. Förmodligen borde han få ett straff, eller vård. Och borde kanske inte få ha kvar sitt vapen... Förmodligen har domstolen dömt lite fel.

Kommentarer
Postat av: WysiWyg

Jag måste säga att om någon av mina familjemedlemmar, som blivit trakasserade och mordhotade skulle komma rusande mitt i natten och vråla "de är här för att döda mig" (vilket alltså sonen ska ha sagt) så skulle nog jag också reagera med att försöka döda alla som hotar min familj.



Det är det som faktiskt är skillnaden, så vitt jag vet så var det faktiskt aldrig någon av de som dödades i t.ex. Colombine som hade mordhotat någon av de som utförde massakern, och det förelåg inget faktiskt hot mot dem så som det gjorde i Rödeby.



Nej, jag måste nog ansluta mig till kören som säger att det är okej att döda för att skydda sin familj, och att det är oacceptabelt att förvänta sig att man ska stå stilla och vänta för att se om de är beväpnade eller ej.



Se det från pappans synvinkel, de var flera han var ensam, han kunde inte veta något om deras eventuella beväpning. Hans enda möjlighet att garantera sin familjs säkerhet var överraskningsmomentet.

2008-05-12 @ 11:49:14
URL: http://www.losatankar.se
Postat av: WysiWyg

Med det sagt; du är den enda som jag läst som lyckats sammanfatta det så perfekt att jag faktiskt börjar tvivla lite. ;-)

2008-05-12 @ 11:50:13
URL: http://www.losatankar.se
Postat av: bleunt

Njäe, jag anser helt enkelt inte att han var i situationen där det gällde liv och död. Varningsskott eller icke dödande skottskada hade jag haft lättare att acceptera. Och han visste att de var obeväpnade. Han sköt, stannade för att ladda om och sköt igen medan pojken stod på knä framför honom.



Och det finns garanterat många mobboffer i världen som får ta emot mordhot uppbackat av fysiskt våld varenda dag. Jag ser helt enkelt inte skillnaden. Det hade inte varit OK om Columbine hade begåtts av två mordhotade pojkar som sköt ihjäl sina plågoandar.



Med DET sagt vill jag bara påpeka att jag inte håller pappan som ensam ansvarig för pojkens död. jag håller honom inte ens som mest ansvarig. Den som är mest ansvarig för pojkens död är hans föräldrar, som uppenbarligen misslyckats både med uppfostran såväl som att ha koll på vad han har för sig om nätterna. Om någon ska straffas är det föräldrarna till den mördade 15-åringen, det är dem som svikit honom mest av alla.

2008-05-12 @ 12:23:43
Postat av: Lovis

I skolmassakrar är offren oftast random och behöver alltså inte ens ha kännt gärningspersonen/-personerna. I Rödebyfallet var offren utanför gärningsmannens hem, beväpnade med påkar och hade dessutom tidigare hotat att döda gärningsmannens son. Att skydda sin avkomma är en av de kraftfullaste instinkter man som förälder besitter, och man tar till alla medel för att skydda sin avkomma. Har man då ett gevär ser man till att skjuta tills de som hotar ens avkomma inte längre utgör ett hot. Är man då i et sådant tillstånd att adrenalinet pumpar och man är livrädd tror jag knappast man funderar över hurvida skotten dödar eller om man enbart skadeskjuter hotet. Om man behöver ladda om gör man det. Det är knappast något man funderar över i den situationen tyvärr.

Skolmassakrar är inget som händer i stundens hetta. De är väl planerade och iskalla. Man skjuter för att döda, inget annat.

Där har du min åsikt på vad skillnaden är. :D

(och nej, jag har inget bättre för mig just nu än att läsa gamla inlägg på din blogg)

2008-09-28 @ 23:38:23
URL: http://livetenligtlovis.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0