Bota cancer med skratt

Man ser när någon försöker yttra sig om saker personen i fråga egentligen inte har en aning om. Någon som skriver så här har förmodligen aldrig varit med om något riktigt svårt. Aldrig stött på någon riktig motgång. Aldrig råkat ut för något riktigt traumatiskt. Någon som skriver så här har förmodligen levt ett ganska skyddat rosa liv.

Photobucket


Har du blivit regelbundet våldtagen av din styvfar sedan 7 års ålder, och är nu tvungen att abortera hans barn vid 13 år ålder? Äh! Ryck på axlarna och skratta!

Fick du ett missfall i fjärde månaden? Äh, se det positiva i det!

Råkade du ut för benmärgscancer och måste genomgå flera månader, kanske år av cellgiftsbehandling? Äh, le och skratta!


Om man haft ett så tufft liv att man hellre skulle byta bort det livet, då kommer förmodligen inte såna menlösa och intetsägande klyschor om att rycka upp sig hjälpa. Jag har inte genomgått några allvarligare motgångar i mitt liv, men även när jag hade det som svårast skulle jag bli väldigt arg och förolämpad om någon kom med såna uppmaningar.

Varken hon eller jag ska låtsas veta hur det är att ha ett tufft liv som man vill byta bort.  Men jag vet i alla fall att det inte är något man överkommer med en axelryckning.

Tack och lov för Aftonbladet och Lunarstorm när det inte finns något vettigt att skriva om. :) Nu är jag hos pappa i Bollnäs. Leker med en kattunge och spelar tv-spel. Så bloggen får vila.

Kommentarer
Postat av: Erik

Vissa människor är verkligen idioter, då kan man kanske skratta sig genom allt. Lider man av en depression som gör att man knappt KAN känna glädje så är det fan inte bara att rycka på axlarna och skratta, allt kan inte botas av tankekraft, och är man inne i en depression är det inte direkt enkelt heller.



Plus alla de andra exempel du kom med.



Att säga åt någon som mår uselt att "rycka på axlarna och skratta" är bara.. nej.



Seriously. Om någon säger det till mig när jag mår som sämst så vill jag bara.. döda. Man blir oerhört förbannad.



Jag blir upprörd! :(

2009-07-17 @ 21:09:34
Postat av: Erik

Det där om "så länge du trivs med personen du är" osv. är ju inte heller så lyckat, då många som mår dåligt faktiskt inte riktigt gillar sig själva alls, och skulle vilja att dom hade formats på ett annat sätt.



Argh. silly people.

2009-07-17 @ 21:10:48
Postat av: A

Kan du rycka på axlarna åt allting är det väl ett bevis på att du har det jävligt bra. Tror snarare att hur bra man än har det jämfört med "barnen i afrika" som folk brukar säga, så kommer alla må piss en å annan gång. Vissa värre än andra, men hjärnkraft kommer inte hjälpa.



Däremot ser jag inget fel i att uppmana folk att tänka positivt, man kan ju faktiskt göra det på ett respektfullt och realistiskt sätt utan att tro att det magiskt kommer lösa allt.

2009-07-17 @ 21:45:21
Postat av: bleunt

"Däremot ser jag inget fel i att uppmana folk att tänka positivt"



Nu vet jag inte om det är något exklusivt för svenskar, men jag har fått för mig att vi ändå är ganska kyliga och känslomässigt restriktiva jämfört med de lite mer passionerade länderna. Lite ensam är stark, och en bra karl reder sig själv. Ryck upp dig och gör rätt för dig. Det är lite tabu att bli satt ur spel, att vara emotionellt sårbar och att sörja samt tycka synd om sig själv. Vi tycker inte om att se andra sårade och ledsna, då måste vi råda bot på det med såna verbala klyschor.

2009-07-18 @ 00:53:57
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: bleunt

(fast det är så klart vid sidan av poängen att det är väldigt lätt att nedvärdera personens lidande med såna "ryck upp dig"-kommentarer)

2009-07-18 @ 00:55:08
URL: http://bleunt.blogg.se/
Postat av: A

Håller med om att det för många är tabu på att vara ledsen och uppmuntringarna kommer av helt fel anledningar och på helt fel sätt. Men jag är övertygad på att allt hänger på hur det görs och vem som gör det och av vilka anledningar. Men att ta för lätt på att folk mår piss är whack.



2009-07-18 @ 11:16:07
Postat av: Victoria

Du har missuppfattat hela grejen. Hon syftar på saker som hänt FÖRR, inte saker som händer NU.

2009-07-18 @ 13:36:22
URL: http://sweetkaylee.blogg.se/
Postat av: Erik

T.ex. att man har blivit regelbundet våldtagen av sin styvfar sedan 7 års ålder? Ja, det är bara att rycka på axlarna och skratta bort det! :D



Eller kanske att man har växt upp utan några egentliga kompisar, och hela ens empatiska känsloliv har rubbats totalt till den grad att man inte ens bryr sig om folk man umgås med dör? Ja, det är ju också bara att skratta bort! ryck på axlarna!

2009-07-18 @ 13:42:54
Postat av: Erik

Som sagt, det är klart att det kan vara bra att tänka positivt, och försöka lägga sitt förflutna bakom sig och släppa det/bearbeta det på ett bra sätt, självklart.



Men att bara säga "med ett leende och ett skratt så blir det bättre!" och "ryck på axlarna!" osv. är bara opsykologiskt och jävligt korkat.

2009-07-18 @ 13:44:58
Postat av: Tom

Jag har läst ditt inlägg som många av dina andra. Denna var mycket intressant. Särskilt då jag har egna funderingar kring just tabun att vara i sorg osv. Det är rätt vrickad samhälle vi lever i. Jag förlorade min mor för ca 2 år sen snart. Innan det hände så hade jag ingen aning om vad sorg var och jag funderade inte mycket kring det heller, för att vara ärlig. Det ända jag kan säga för att ni som kanske inte vart med om det ska förstå är att det inte är alls är så som man tror att det ska vara. Vi lever i ett samhälle där man ska lära sig att skaffa jobb, bil, fru osv. Men mycket lite eller ingenting om när man förlorar någon. Man vet extremt lite om sorg och om hur det är att gå igenom det. Jag beundrar din inställning gentemot hennes inlägg på lunarstorm. För den är inte vanlig. När man är i sorg så är man extremt ensam om det. Det är inte alls många som vågar ens fråga hur det är. Varför vet jag inte. Man möter mycket "Skratta bort det" eller min favorit "Det går över". Dom vet uppenbart ingenting. Det var det jag ville skriva. Beundrar din blogg / Tom

2009-11-12 @ 12:53:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0