När folk TROR de är smarta
En sån här låtsassmart grej som jag trodde hade dött ut för längesen är historien om läraren som visar upp en skruttig 100-lapp och frågar klassen om de vill ha den. Det lyder så här:
Det är korkat att ens jämföra människors värde med monetära värden. Visst kan en skitig 100-lapp köpa samma saker som en ren, men nu var det ju våra värderingar metaforen handlar om.
Var är historien om läraren som visade upp en smutsig, knölig, trasig och illaluktande 100-lapp som hade något konstigt kladd på ena sidan. Läraren frågar sedan sina elever vilken 100-lapp de väljer - den äckliga, trasiga, knöliga 100-lappen, eller en helt nytryckt och sprillans ny 100-lapp som inte ens vikts.
Alla som svarar att de hellre vill ha den smutsiga och trasiga 100-lappen framför den nytryckta, rena och ovikta 100-lappen ljuger.
Ah, det där känns ju lite som vardag på lunarstorm, alla idioter med klyschiga snack om att alla är lika mycket värda.
Människor har inget annat värde än det vi bestämmer att de ska ha, det är helt individuellt, jag värderar mina (få) nära och kära betydligt mycket högre än folk jag inte ens har träffat, och så gör i princip alla.
För inte fan sitter folk och gråter över att 200 barn i kina har dött i jordbävningar. Nej.
"...monitära värden."
Heter det inte monetära? :D
Seraph:
Ah! Det heter ju inte moniy. Ändrat! :)
Jag var så frestad att tala om för folk i hennnes gästbok att hon naturligtvis inte kommit på den där berättelsen själv.. men jag orkar inte bry mig om Lunar längre. Jag bara kikar pliktskyldigt om någon skickat meddelanden till mig (och det har de aldrig, och har någon gjort det är det bara idioter ändå)
För övrigt så vet vi alla att det heter Weinerbread och inte Niggerballs.
Oh no we don't!
