Black Swan -- försök till en recension
Jag har aldrig försökt recensera en film på riktigt förut.
Men någon gång ska väl vara den första.
Igår kväll såg vi Black Swan -- en av förra årets mest hypade filmer. Och när jag säger hype menar jag inte enorm PR-budget och affischer vid varje busshållplats. Nej, jag menar hype inom filmentusiasterna lilla community. Word to mouth. Black Swan är nämligen regisserad av Darren Aronofsky, som även givit oss Requiem for a Dream, The Fountain och nyligen The Wrestler. Jag var själv lite hypad. Även om jag tycker Requiem for a Dream är sjukt överskattad så gillade jag verkligen The Wrestler.
Jag var lite osäker på vad jag hade att vänta mig av Black Swan. Jag var inte riktigt säker på vad den skulle försöka vara. En thriller? Drama? Skräck? Det visade sig vara lite av varje, men mindre skräck än jag trodde. Till och med Natalie Portmans förvandling tog upp mindre plats än jag förväntat mig. När förvandlingen tog upp lyckades man ändå göra det med en lagom dos obehag, medan skräckscenerna inte alls hanterades lika bra.
Innan vi började titta på filmen sa jag att jag skulle stänga av skiten om den innehöll pop-up scares. För er som inte vet vad jag menar med pop-up scares, så är det när filmen helt enkelt slänger fram något plötsligt i ansiktet på dig för att försöka skrämmas. Gärna till tonerna av plötsliga hårda stråkar, och ett skrik. Och gissa vad, Black Swan har sin beskärda del av dessa otroligt billiga och irriterande moment. Det är ett så billigt, amatörmässiga och unket sätt att skrämma publiken. Jag hatar pop-up scares, men fortsatte ändå titta.
När filmen inte plötsligt hoppade fram bakom ett hörn och skrek OGABOOGABOO lyckades den faktiskt bygga upp en obehaglig stämning. Om Aronofsky bara vågat lita på den stämningen hade han sluppit tillämpa pop-up scares, och slutresultatet skulle varit en bättre film. Men filmen handlar som sagt inte bara om skräck, utan har även en hel del inslag av drama och thriller. Natalie Portmans karaktär försöker bryta loss från sitt timida och pryda inre, för att på ett naturligt och okonstlat sätt kunna framföra sitt uppträdande som den svarta svanen i baletten Svansjön.
Mannen som försöker locka fram hennes inre svarta svan är framträdandets producent, och han gör det med hjälp av riktigt krystad dialog. Det låter helt enkelt inte bra, och det är inget jag anklagar skådespelaren i sig för. Det går nog inte att göra bättre ifrån sig med materialet skådespelarna fick att jobba med. Det är som att personen som skrivit dialogerna försökt få meningarna att falla naturligt genom att klämma in ordet "fucking" lite här och där helt slumpmässigt och omotiverat. Det blir helt enkelt väldigt syntetiskt och fejk.
Natalie Portman gör dock ett riktigt bra framträdande genom hela filmen, även om det ibland känns lite som att hon hela tiden framför scenen i Star Wars: Episode III, där hon med gråt i rösten talar om för Anakin att "you're breaking my heart". Men utan att egentligen någonsin överagera. Mila Kunis däremot är nästan helt meningslös för storyn, och är fast med en ganska endimensionell karaktär vars enda motivering är att sno Portmans roll i framträdandet. Jag blev besviken, eftersom jag trodde det skulle vara lite mer dynamik mellan de två. Att Kunis skulle vara yang till Portmans yin. Då är Portmans relation till mamman mer på det viset, som har mycket mer djup och kontraster för publiken att analysera och tolka.
Jag gillar verkligen grundpremissen i Black Swan. Jag gillar den kafkaeska förvandlingsberättelsen som -- även om den tar upp för lite plats i början av filmen -- avslutas på ett fantastiskt sätt. Jag gillar även de små detaljerna som Aronofsky lämnar åt publiken att själva tolka, som det genomgående spegeltemat som influerar nästan alla filmens teman. Eller hur Portmans sårbarhet hela tiden gör sig fysiskt påmind i form av ständiga små skärsår på fingrarna. Filmen förklarar väldigt lite, och kräver mycket tålamod från publiken. Ett tålamod jag från början inte hade, men som jag sedan insåg att jag var tvungen att införskaffa och bara följa med strömmen. Man är helt enkelt tvungen att lita på berättandet, även om alla frågor aldrig får uppenbara svar. Och det är bra.
Men tyvärr dras filmens positiva aspekter ner av dess lika många negativa. Krystade dialoger. Billigt effektsökeri i form av pop-up scares. Endimensionella karaktärer. Alldeles för många "nu händer något som är extremt väsentligt för storyn, men OOOOJ det var bara en dröm/illusion". Alla dessa ingredienser gör så att jag tyvärr lämnar filmen med en lite besviken eftersmak.
Filmen är inte dålig, bara aningen överhypad. Och det är väl egentligen inget man ska låta filmen själv ansvara för, men det är svårt att låta bli. Däremot är det en film som kanske är bättre andra gången man ser den. Tyvärr har jag ingen lust att se den igen, även om de sista 10-15 minuterna var ganska fantastiska. Black Swan får betyg 6/10 av mig. Det är en helt OK film, som går miste om mycket potential. Men om Natalie Portman vinner en Oscar för sin roll tänker jag faktiskt inte bua.
Men någon gång ska väl vara den första.
Igår kväll såg vi Black Swan -- en av förra årets mest hypade filmer. Och när jag säger hype menar jag inte enorm PR-budget och affischer vid varje busshållplats. Nej, jag menar hype inom filmentusiasterna lilla community. Word to mouth. Black Swan är nämligen regisserad av Darren Aronofsky, som även givit oss Requiem for a Dream, The Fountain och nyligen The Wrestler. Jag var själv lite hypad. Även om jag tycker Requiem for a Dream är sjukt överskattad så gillade jag verkligen The Wrestler.
Jag var lite osäker på vad jag hade att vänta mig av Black Swan. Jag var inte riktigt säker på vad den skulle försöka vara. En thriller? Drama? Skräck? Det visade sig vara lite av varje, men mindre skräck än jag trodde. Till och med Natalie Portmans förvandling tog upp mindre plats än jag förväntat mig. När förvandlingen tog upp lyckades man ändå göra det med en lagom dos obehag, medan skräckscenerna inte alls hanterades lika bra.
Innan vi började titta på filmen sa jag att jag skulle stänga av skiten om den innehöll pop-up scares. För er som inte vet vad jag menar med pop-up scares, så är det när filmen helt enkelt slänger fram något plötsligt i ansiktet på dig för att försöka skrämmas. Gärna till tonerna av plötsliga hårda stråkar, och ett skrik. Och gissa vad, Black Swan har sin beskärda del av dessa otroligt billiga och irriterande moment. Det är ett så billigt, amatörmässiga och unket sätt att skrämma publiken. Jag hatar pop-up scares, men fortsatte ändå titta.
När filmen inte plötsligt hoppade fram bakom ett hörn och skrek OGABOOGABOO lyckades den faktiskt bygga upp en obehaglig stämning. Om Aronofsky bara vågat lita på den stämningen hade han sluppit tillämpa pop-up scares, och slutresultatet skulle varit en bättre film. Men filmen handlar som sagt inte bara om skräck, utan har även en hel del inslag av drama och thriller. Natalie Portmans karaktär försöker bryta loss från sitt timida och pryda inre, för att på ett naturligt och okonstlat sätt kunna framföra sitt uppträdande som den svarta svanen i baletten Svansjön.
Mannen som försöker locka fram hennes inre svarta svan är framträdandets producent, och han gör det med hjälp av riktigt krystad dialog. Det låter helt enkelt inte bra, och det är inget jag anklagar skådespelaren i sig för. Det går nog inte att göra bättre ifrån sig med materialet skådespelarna fick att jobba med. Det är som att personen som skrivit dialogerna försökt få meningarna att falla naturligt genom att klämma in ordet "fucking" lite här och där helt slumpmässigt och omotiverat. Det blir helt enkelt väldigt syntetiskt och fejk.
Natalie Portman gör dock ett riktigt bra framträdande genom hela filmen, även om det ibland känns lite som att hon hela tiden framför scenen i Star Wars: Episode III, där hon med gråt i rösten talar om för Anakin att "you're breaking my heart". Men utan att egentligen någonsin överagera. Mila Kunis däremot är nästan helt meningslös för storyn, och är fast med en ganska endimensionell karaktär vars enda motivering är att sno Portmans roll i framträdandet. Jag blev besviken, eftersom jag trodde det skulle vara lite mer dynamik mellan de två. Att Kunis skulle vara yang till Portmans yin. Då är Portmans relation till mamman mer på det viset, som har mycket mer djup och kontraster för publiken att analysera och tolka.
Jag gillar verkligen grundpremissen i Black Swan. Jag gillar den kafkaeska förvandlingsberättelsen som -- även om den tar upp för lite plats i början av filmen -- avslutas på ett fantastiskt sätt. Jag gillar även de små detaljerna som Aronofsky lämnar åt publiken att själva tolka, som det genomgående spegeltemat som influerar nästan alla filmens teman. Eller hur Portmans sårbarhet hela tiden gör sig fysiskt påmind i form av ständiga små skärsår på fingrarna. Filmen förklarar väldigt lite, och kräver mycket tålamod från publiken. Ett tålamod jag från början inte hade, men som jag sedan insåg att jag var tvungen att införskaffa och bara följa med strömmen. Man är helt enkelt tvungen att lita på berättandet, även om alla frågor aldrig får uppenbara svar. Och det är bra.
Men tyvärr dras filmens positiva aspekter ner av dess lika många negativa. Krystade dialoger. Billigt effektsökeri i form av pop-up scares. Endimensionella karaktärer. Alldeles för många "nu händer något som är extremt väsentligt för storyn, men OOOOJ det var bara en dröm/illusion". Alla dessa ingredienser gör så att jag tyvärr lämnar filmen med en lite besviken eftersmak.
Filmen är inte dålig, bara aningen överhypad. Och det är väl egentligen inget man ska låta filmen själv ansvara för, men det är svårt att låta bli. Däremot är det en film som kanske är bättre andra gången man ser den. Tyvärr har jag ingen lust att se den igen, även om de sista 10-15 minuterna var ganska fantastiska. Black Swan får betyg 6/10 av mig. Det är en helt OK film, som går miste om mycket potential. Men om Natalie Portman vinner en Oscar för sin roll tänker jag faktiskt inte bua.
Kommentarer
Postat av: ROBIN HOOD
åh! :P btw, har du lust att vara med i en utlottning där man lätt kan vinna en goodiebag fylld med hemma spa saker? inlägget är långt uppe på min blogg och det är helt gratis att vara med! :)
Trackback
