bleunt - för ditt eget bästa

Jag kommer aldrig kunna ha någon annan sorts flicka.

Jag tar inte min 51-årige far i armbrytning.
Returmatch om ytterligare 25 år.

När jag surfar på någon annan dator ser jag hur mycket reklam internet är fullt av. Till min förfäran gäller det inte bara YouTube och diverse spelsajter, utan även min egen blogg. Det ser så fult och störande ut.

Använder du Firefox? Det borde du. Om du fortfarande använder det underlägsna Explorer är det dags att byta. Ladda ner och installera Firefox, nu. Sen klickar du här, för att installera Adblock Plus. Då kommer du slippa reklam, och min blogg tillsammans med alla andra sajter kommer se mycket bättre ut.

Gör det nu!
Ni anar inte hur underbart det är att surfa utan massa ful reklam.

Jag ställde upp en en bloggares tävling. Bloggskribenten uppmanade sina läsare att bidra med en låt som han aldrig hört förr. Den som bidrar med den bästa låten som han aldrig hört förr vinner en film. Jag ställde självklart upp, och lämnade in Teepee On a Highway Blues.

Och jag vann! Woho!

Jag har ju alltid vetat att min musiksmak är bäst.
Men det är kul när man får det bekräftat också. ;)

Jag gillar min favoritlåt. Jag tycker min favoritlåt är riktigt bra.
Jag tycker om att lyssna på min favoritlåt. Min favoritlåt för mig riktigt glad.

Tycker du också om din favoritlåt?

Jag vet inte om jag skrivit om det här förut, men eftersom jag inte har något annat i skallen får det blir ett till inlägg i så fall. För ett par dagar sedan pratade vi om att jag aldrig rest utomlands. Jag vill inte använda ordet fattigt, men jag växte åtminstone upp i lägre arbetarklass. Vi hade inte pengarna till utlandsresor när jag växte upp.

Flera har lagt fram det här som en brist på erfarenhet. Och visst har man rätt. Jag har aldrig fått erfarenheten att uppleva ett annat land. Sen om svenskar som åker till en charterort i Thailand verkligen kan säga att de upplevt Thailand kan man ju verkligen ifrågasätta.

Men vad många missar är att jag, genom det här, har en erfarenhet som de inte har. Jag har erfarenheten av att växa upp utan pengar. Jag har en annorlunda relation till pengar än vad andra har. Jag är inte alls lika beroende av pengar, samtidigt som jag tror jag förstår värdet av dem mer. Jag har erfarenheter och upplevelser från min uppväxt som folk vars föräldrar hade råd med utlandsresor varje år aldrig fick.

Så nu när det här kom upp senast sa personen  jag pratade med att en sådan uppväxt ju ändå bara är en upplevelse. Det är bara en erfarenhet, medan utlandsresor till olika länder skänker dig många erfarenheter och upplevelser. Vad nu en svensk charterort med all included i Thailand bjuder på för kulturella erfarenheter.

Men är det verkligen så att en barndom utan pengar bara är en upplevelse? Nej. Det är flera olika erfarenheter som kommer från det. En för födelsedagar, en för julafton, en för klassresor, en för semestrar, en för vardagen etc. Och jag tror det är en stor anledning till varför jag är så oberoende av pengar i dag. Jag byggde aldrig upp det där behovet när jag var barn.

Det är erfarenheten jag fick i stället för att åka till en semesterort på Mallorca.
Och den erfarenheten höll under hela min barndom, medan Mallorca håller en vecka.

I morgon åker jag hem. Då lovar jag att bloggen får liv igen. Som det är nu har jag varit totalt isolerad från allt vad nyheter och populärkultur heter, och bara spelat tv-spel och ätit mat. Om man bortser från minnesstunden för Michael Jackson då, där jag blev irriterad på allt kristet dravel samt alla svarta kvinnor och män som mer lät arga än ledsna. Sen var det någon politiker från Texas som sa att hon skulle försöka få en "legislation" (?) passerad som proklamerar att Michael Jackson var awesome. Så det blir typ lag på att han var det. Eller vad? Men ja, "riktiga" inlägg om "riktiga" saker ska komma.

Tills dess får ni helt enkelt nöja er med en bild på en snigel jag hittade.


Jag fyller snart 25, och borde kanske sluta plocka upp
sniglar och hälsa på katter när jag är ute.

Okej. Första gången jag modebloggare gjorde jag dåligt ifrån mig. Jag lade ner kläderna på golvet och fotade. Nu har jag köpt fler nya kläder, och tänkte ge det ett nytt försök. Om det här inte ger mig minst 2000 läsare får det faktiskt vara.




Jag tror allt är från H&M. Väska, skjorta, keps, allt. Eller nej, t-shirt från t-post. 
Jag vet inte hur mycket varje plagg kostade.

Nu är det bara att luta sig tillbaka och vänta på alla tusentals läsare! :D 

Tv-spelsnördar har mjuka och fingerfärdiga händer. Tänk på det, tjejer.

För er som inte kan få nog. Liksom.
Nej. Jag kommer bara "twittra" om spel. Sorry. ;p

Tommy twittrar om Transformers 2.

I dag bestämde jag mig - det blir kalsonglöst under sommaren.
Who's with me?!

Helt död. Bootar inte ens i felsäkert läge. Inte från skivan heller. Nu är det slut.
Tur att jag kopierade över det viktigaste till externa hårddisken nyligen.

EDIT:
Och lika plötsligt som den bestämde sig för att inte starta pga att någon fil saknades, så bestämde den sig för att plötsligt starta igen. Herregud, datorer suger. Och jag har fortfarande inget att skriva om.

Det har inte kommit något riktigt inlägg på ett tag nu. Får se om jag kan pressa fram något. Men i dag får jag hem Call of Duty 4. I morgon får jag hem Transformers för att recensera (damn it, hoppas inte Megan Fox är med). På onsdag måste det göras plats för nya soffan. På torsdag blir det Stockholm i typ en vecka.

Men jag ska bannemej hitta något att gnälla på!

Det är lite farligt att blogga om sitt jobb, tror jag. Men när materialet och inspirationen tryter tar jag till vad som helst. :p Vissa kunder har nämligen svårt att skilja mellan mig och själva företaget. Vissa kunder gör det personligt, och angriper mig för saker jag egentligen inte har något alls med att göra.

Kunden tror att jag personligen står som ansvarig för företagets beslut, och kräver att jag förklarar mig. Som om jag är en av kostymerna som fattar besluten. Ibland handlar det till och med om privata dispyter kunden haft med företaget, som jag omöjligt ens kunnat veta om. Då svarar jag alltid i stil med "ja, jag håller verkligen med dig om att det låter som väldigt dålig stil", och får svaret "men varför gör ni så om du håller med mig då?".

JAG gör inte så! JAG är inte företaget! JAG fattar inga beslut!

Egentligen borde jag fråga dem vad de jobbar med. Jaså, Karl-Johan, du jobbar på IKEAs lagerlokal. Varför tar du 500kr frakt för en soffa när jag bara bor några minuter bort? Vad använder du för bränsle till din bil egentligen, tårarna från en nyfödd enhörning?

Ekonomiskt oberoende. För de flesta innebär det att ha så mycket pengar att man inte behöver bekymra sig om pengar. Men det är ju fel, egentligen. Man är ju fortfarande beroende av sina pengar. Jag skulle villa påstå att man är mer beroende av pengar ju mer pengar man har.

Då är jag mer ekonomiskt oberoende. Jag har inga pengar, och jag behöver dem inte. Hyra och mat räcker. Jag vill hålla mig så långt från pengar som möjligt, men viktigast av allt vill jag aldrig känna mig tvungen att slösa bort stora delar av mitt liv på något bara för att jag behöver mer pengar.

När min chef gång på gång försöker få mig att jobba dagtid och jobba mer än bara 12h/veckan, försöker han motivera mig med "du får ju mer pengar!". Men svaret blir alltid att jag inte vill ha mer pengar. Jag behöver inte pengar. Jag önskar att jag kan fortsätta leva så här. Ekonomiskt oberoende, på riktigt. 

På senaste tiden har min läsarskara ökat. Och det är ju bra. Å andra sidan har det inneburit en lite mindre bra bieffekt. Främmande bloggare kommer hit för att hora ut sina bloggar i kommentarerna. Inget fel med det, jag horar ut mig själv jag också. Hittills har jag tagit bort deras inlägg så fort jag sett dem, även om deras inlägg innehåller något annat än bara promotandet.

Men till alla ni som tar er tid att hora ut era modebloggar/dagboksbloggar här: Det finns bättre sätt. Det är bättre om ni lägger ner er tid och energi på bloggar som har fler läsare än den här, för jag har verkligen inte Så många. Och de jag har är nog inte intresserade av vad ni har att skriva. Eller rättare sagt, vad ni inte har att skriva.

Plus att jag kollar mina kommentarer ganska ofta, och tar bort promotioninlägg direkt. Vill ni lämna vanliga kommentarer, fint. Men undvik gärna reklam, både för er skull och för oss som faktiskt använder oss av kommentarfälten till något konstruktivt. 

I dag klippte jag mig själv, och då försvann mina sista dreads. Från att ha en så där 30 dreads, till att inte ha en enda. Ja, jag måste få skriva lite sånt här också!

Morrissey är skogsturken.

Hiphop-artisterna jag lyssnar på är inte som alla andra. De bär konstiga glasögon. De bär peruker. De bär rosa manchesterbyxor. De är överviktiga vegetarianer. Och nu har Busdriver skaffat en riktigt mustasch. En Bustasch.



Synd att han inte hade den när vi träffade honom i Stockholm.
Då hade jag frågat om jag fick smeka den.

Alltid när någon jag känner har problem med datorn kommer man till mig och ber om hjälp. Man antar att jag kan allt om datorer, bara för att jag använder dem mycket. Som om jag sitter och pysslar med .dat-filer och omformatering non-stop, och kan allt. Men nej, jag kan inte mer än genomsnittsanvändaren. Jag använder Firefox - that's it. Om du har problem med dina systemfiler eller om du fått ett mystiskt trojanvirus behöver du inte bli förvånad om jag inte kan hjälpa.

Det är lite fördomsfullt att anta att jag kan allt om datorer bara för att jag använder dem ofta, och för att jag är en kille i 20-årsåldern. Du äter mat flera gånger om dagen, men du är inte en mästerkock för det. Och alla som åker bil varje dag behöver inte vara mekaniker. Och så vidare.

Så lämna mig i fred! :p