bleunt - för ditt eget bästa

Alldeles i slutet av den nya trailern för Lucararts helt fantastiska spel Lucidity, är det bara jag som hör svensk sång? Men jag är inte säker på vad man sjunger, men det låter som svenska.

"I trädebåten sitter vi tillsammans."
I tredje båten? Och vad sjunger hon innan den raden?

Klicka här, lyssna, avgör själva.

Prenumerera på bloggen

Plötsligt händer det.



Prenumerera på bloggen

Jag intresserar mig mycket av filosofi, främst då ur ett ateistiskt perspektiv då jag anser det vara det enda med en gnutta validitet. Nu såg jag att en bok kommit ut i Tyskland, skiven av Michael Schmidt-Salomon. Bokens titel? Jenseits von Gut und Böse. Och var översätts det till?

Just det: Beyond Good & Evil.
Jag kan höra hur Ubisoft vässar advokaterna. ;)

Prenumerera på bloggen

Förr i tiden var det självklart med piratkopior av spel. Alla som var med under Commodore 64 vet hur klimatet såg ut. Det hade inte blossat upp till det problem det är i dag. Nu fördöms det av de flesta.

Attityden har förändrats. Vi har blivit mer medvetna. Mer lojala. Även folk som laddar hem nästan all sin musik och all sin film tittar snett på gamers som chippar och flashar sina konsoler och laddar hem spelen i stället för att köpa.

Handeln av begagnade spel är förmodligen inte spelindustrins största problem i dag. Eller är det? Det är förmodligen det problem som det pratas mest om. Det är det problem som man känner att man lättast kan motverka.

Än så länge är handeln med begagnade spel något legitimt. Ingen tittar snett på dig för att du köpt BioShock begagnat i stället för nytt, trots att utvecklarna och utgivarna får lika lite pengar för det köpet som om du skulle ha laddat hem spelet.  

Utgivarna och utvecklarna försöker motverka begagnathandeln. Kommer begagnade spel också bli något tabubelagt och stämplat som illojalitet gentemot industrin? Kommer det vara illegalt om 10 år? Kommer det ens vara möjligt när digital distribution tågat in på allvar? Nu tar Microsoft 349kr för Oblivion genom sin Games on Demand-tjänst. Begagnat kostar det strax över 100-lappen.

Något måste ske. Antingen måste Gamestop dela med sig till utvecklarna så fort de säljer samma skiva igen för bara 100kr billigare, eller så kommer utvecklarna spärra spelen så att skivan binds till en konsol. Jag tycker alternativ 1 låter bäst.

Prenumerera på bloggen

Nytt namn. Ny design. Nytt innehåll.
Kika på Pulse, men bara om du gillar spel.

Ni andra kan dra åt helvete.



;)

Kanske det bästa motivet jag någonsin sett på en t-shirt.



Den ska finnas att beställa från Ninja-Bot, men jag hittar den inte.
HALP!

EDIT:
Beställ den här.

Jag älskar Trials HD.
Det är underbart. Roligt. Svårt på Rätt sätt.

Men oj, så omöjligt det är just nu. Den där kullen.
Jag har aldrig känt mig så kastrerad av ett spel.

Det känns som att jag nästan är nära på slutet, men ändå inte.




EDIT:
Yaaay! Jag klarade det!
Äntligen! :p

Gillar du också att ha spel på dina väggar?
Då ska du gå hit, och se på alla ursnygga tavlor av spelkaraktärer. Bilderna är tryckta på sidor ur böcker och tidningar, där texten är relevant för spelet/karaktären/motivet i fråga. Lite som t-post, fast med tavlor och tv-spel.  

Dessutom får du ju en tredje gratis när du köper två!

... kommer jag spendera helgen naken, kall, blöt och gråtande på badrumsgolvet medan jag skär mig i armarna.

Jag har spelat mycket golf de senaste dagarna. Träningsvärk i högerarm. Dessutom får det mig att känna mig jättedum när jag försöker få spin på bollen. Man ska nämligen skaka Wiimoten när bollen flyger genom luften, och det ser ut som att man står och luftrunkar som ett jävla fån. Lite som den där SNL-sketchen.

Jag har bojkottat Call of Duty 4. Jag tycker helt enkelt det är något fundamentalt vridet med hur vi förvandlar verklig död och tragedi till något kommersiellt och underhållande. Det är inte våldet i sig jag opponerar mig mot, utan vad det baseras på. Fantasikrig som i Killzone 2 har jag inte lika mycket emot, även om jag anser att alla krigsspel till viss mån gör oss avtrubbade till både krig och vapen. Sättet som både krig och vapen glorifieras i både spel och film underlättar garanterat rekryteringen av unga till militären. Det är något ädelt och hedersvärt.

Men nu ska jag alltså häva blockaden. Sanktionen är bruten, och nästa vecka ska jag alltså spela CoD4. Jag gör det delvis för att hålla min allmänbildning uppdaterad, men också för att helt enkelt veta vad jag pratar om när jag kritiserar såna spel.

Ett av de tyngsta tecknen på att spel ännu inte vuxit upp till ett seriöst medium är hur krigsspelen inte kommer i närheten av samma tunga budskap som krigsfilmerna. Men vem vet, kanske har jag fel. Kanske kommer jag hylla CoD4 som spelvärldens svar på Apocalypse Now. Men jag tvivlar. Jag kommer förmodligen bara se spelet som ännu en cynisk pusselbit i vapen- och militärkulturens propaganda. Tragedi som fövandlats till inget mer än ytlig underhållning utan vare sig djup, budskap eller ansvar.

Tiger Woods PGA Tour 10 släpptes 8:e juni. Men bara i USA. Jag hade fått för mig att det släpptes 10 dagar senare här - 18:e juni. Jag ringde Gamestop, men de svarade aldrig. Någonsin. Okej, tänkte jag. Och begav mig till Gamestop för att inhandla spelet (nätbutik är normalt bäst, men inte när man vill ha spelet på en gång + har två begagnade spel att byta in).

När jag anlände såg jag inte spelet i hyllan. Jag gick till kassan för att fråga. Hon sa att man inte fått in det än, men skulle kolla datum. 3:e juli, släpps Tiger Woods PGA Tour 10 här i Europa. Så gott som en hel månad efter att det släppts i USA.

Kan jag importera? Nej. För jag har en europeisk Wii. Jag måste vänta. En hel månad. Och under den månaden kan jag inte undvika att tänka: vad frestande det vore att chippa min Wii och helt enkelt ladda hem spelet, och slippa vänta. Det kommer jag så klart inte göra, men jag förstår pirater som använder det som argument.

Jag vill köpa Tiger Woods PGA Tour 10, men Electronic Arts tillåter mig inte. Snälla EA, snälla! Låt mig köpa ert spel! Piratkopiering kan inte vara ett stort problem när utgivarna behandlar sina kunder på det här viset.

Halva året har gått, och även om det traditionellt sett är den senare halvan av året som får de riktiga godbitarna, tänkte jag göra en liten resumé av mina tio favoriter så långt. Och här är de tio bästa spelen (jag hunnit spela) hittills under de sex första månaderna av 2009!


10.MadWorld


Jag är inte ett fan av våld. Men sättet det framförs på i MadWorld är oemotståndligt. Det är så over the top och med glimten i ögat att det blir underhållande på något nästan lite ironiskt vis. Nästan lite satir. Jag älskar det. Och jag älskar bossarna. Jag förstår inte att det ens finns spel utan bossar. Jack. Just Jack. Egentligen är han en exakt kopia av Marcus Fenix.

Faktum är att Marcus har mer djup, till och med. Ändå gillar jag Jack mer, kanske för att han har mer personlighet. Även om det är klyschor så det rinner över kanten, ner på bordet, svämmar över golvet tills både bordet och glaset flyter iväg. MadWorld är kul. MadWorld är snyggt. Men det är bara kul ett par timmar, och inte så snyggt som folk vill påstå. Men det är årets kanske mest och minst originella titel på samma gång.


9.Little King’s Story


Det är gulligt. Det är bedårande. Det är Sött. Det är folkmord. Det är imperialism. Det är Little King’s Story. Animal Crossing och Sim City möter Pikmin och en gnutta Harvest Moon. Det kunde inte gå fel. Det är en värld som kräver att upptäckas, och ett imperium som kräver att utökas. Alla som ogillar Little King’s Story är helt utan både själ och hjärta.

Egentligen är det bara ett lättsamt strategispel med socker på, men många spel kommer långt på mysfaktorn. Klonoa är ett annat exempel från i år, och förra året var det Spore till DS. Jag är en sucker för mysiga spel, och jag är en sucker för Little King’s Story. Trots den uuurtråkiga musiken.


8.Punch-Out!!


Innan jag köpte Punch-Out!! Spelade jag Super Punch-Out till SNES. Det var kanske ett misstag. Jag var inte speciellt bekant med serien. Jag hade spelat NES-versionen, men aldrig rört SNES-spelet förut. Efter att ha spelat Super Punch-Out i en vecka hade jag tappat suget lite. Jag var liksom lite mätt. Men det hindrade mig inte från att ha jättekul med Punch-Out!!.

Spelet gjorde mig argare än något annat offlinespel gjort på länge. Det är minst lika bra, och minst lika svårt som sin föregångare. Och eftersom det faktiskt är lite mer strategiskt så tror jag att det är snäppet bättre. Punch-Out är serien som får hoppa in när Nintendo behöver fylla ut releaseluckor, men OJ så det fyller ut väl.


7.Peggle Dual Shot


Jag förstår inte Peggle. Inte sedan Puzzle Quest har ett DS-spel gjort mig så beroende. Det är inte ens så kul, egentligen. När man talar om en X-faktor är Peggle ett praktexempel. Genom att belöna spelaren oavbrutet lyckas man stimulera rätt delar av hjärnan för att skapa virtuellt kokain.
Det tog mig en månad att inse att vad jag spelade egentligen inte var så bra. När jag lämnat den mörka delen av min spelhistoria bakom mig var det min sambos tur att bli infångad. Cirkeln är sluten, eller något. Björn the unicorn är dessutom årets skönaste spelkaraktär.


6.Chinatown Wars


Jag har aldrig riktigt kommit in i hela grejen med det tredimensionella GTA. Bästa delen har alltid enligt mig varit GBA-spelet. Konstigt nog gäller detsamma Metal Gear Solid, där jag håller Ghost Babel som favorit. Jag gillar helt enkelt det simpla och lekfulla framför det cinematiska dramat. Därför visste jag att jag skulle älska Chinatown Wars.

Medan alla andra hetsade upp sig över Resident Evil 5 gav jag Chris Redfield fingret, och begav mig ut på Liberty Citys gator i stället för en svart kontinent. Chinatown Wars lekte med mig, och jag älskade musiken. Tyvärr kvävdes det som att det roliga kvävdes lite för mycket av det faktum att var tionde invånade är polis.


5.Street Fighter IV


När jag recenserade Street Fighter IV för Retry skrev jag att focus kommer vara ett strategiskt viktigt element. Jag trodde jag hade koll på spelets djup. Jag hade fel. Focus har blivit ett ovärderligt element för de rutinerade spelarna, men det var så mycket jag missade i fråga om Hur det skulle komma att användas. När jag fortsatte spela efter att recensionen publicerats hänfördes jag av djupet som vecklades ut framför mig.

Trots att jag var (är) en så outvecklad spelare kunde jag ha så mycket kul, och såna spel måste man lyfta på hatten för. Street Fighter IV är större än vi kanske anar nu, å andra sidan är det spelet med bäst procent på Gamerankings hittills 2009. Tyvärr tappar spelet på att man måste punga ut flera hundralappar på en sticka för att ens kunna avnjuta det som sig bör.


4.Chrono Trigger


Jag har inte spelat Chrono Trigger på DS. Men jag spelade det på emulator i slutet av 90-talet. Därför vet jag hur bra det är. När någon frågar mig vad mitt favorit-JRPG är står jag alltid och väger mellan två titlar – Chrono Trigger och Final Fantasy VI. När det kommer till känsla och story måste jag säga FFVI. Men när det kommer till gameplay är Chrono Trigger så före sin tid att det till och med håller än i dag.
Om detsamma gäller FFVI eller inte kan de vise tvista om. Jag vet inte om jag skulle älska Chrono Trigger lika mycket i dag som jag gjorde för över 10 år sedan, men med hjälp av nostalgi och retroskimmer tänker jag placera titeln på den här listan ändå.


3.Boom Blox Smash Party


Jag gillade Boom Blox, men jag älskar Smash Party. Ibland räcker det med att slipa och förbättra de befintlgia delarna för att nå en ny nivå. När EA och Spielberg dessutom lagt till vatten- och rymdbanor är domen fälld – Smash Party är det hittills bästa Wii-spelet i år.
Det finns så många spellägen, så många banor, så många idéer och så mycket kul att jag svimmar när jag försöker summera allt i huvudet. Och när jag kollar på alla banor som kan laddas hem gratis får jag samma känsla som när jag försöker tänka mig att universum är oändligt.


2.Rhythm Heaven


Chinatown. Chrono Trigger. Peggle. Broken Sword. Det verkar bli ett bra år för DS, som lämnar PSP ännu längre bakom sig när det kommer till spelutbud. DS är min favoritkonsol. Punkt slut. Ingen annan konsol har ett så fantastiskt och originellt spelutbud. Medan Wii är primärt casual och PS3/360 är mestadels hardcore, visar DS vägen och hur framtidens spelutbud kommer leva sida vid sida – casual och hardcore på samma underbara maskin.
Rhythm Heaven – eller Rhythm Tengoku som jag säger, eftersom jag spelade den japanska versionen – är ett exempel på varför DS spöar skiten ur alla andra konsoler. Det är spelglädje i ren form. Och det passar alla, oavsett om du är casual eller hardcore. Och jag som är både och på en och samma gång älskar det gränslöst.


1.Resident Evil 5


Oj, vad säger man. Jag hade fel. Så jävla fel. Så fel att jag var tvungen att spela in ett filmklipp där jag ger spelet den offentliga ursäkt det förtjänar för allt skit jag skrev om det efter att ha testat demot. Till mitt försvar innehöll demot spelets två kanske svagaste partier, där bara snipingmomentet gjorde helheten rättvisa. Men jag kan ändå erkänna att jag hade fel, och Resident Evil 5 är än så länge det bästa jag spelat i år.

Att skjuta zombies med en partner online är bland det roligaste som finns, helt enkelt. Förra året älskade jag Left 4 Dead, och även om Resident Evil 5 inte kommer upp i den nivån så är spelet ändå bättre än fyran. Även om Chris är en tönt jämfört med Leon.


BONUS!
Som en bonus vill jag bara nämna två spel som jag knappt spelat, men även tittat på när andra spelat väldigt mycket. Killzone 2 och Broken Sword (DS). Man kan säga att Killzone 2 bara gör gamla saker, och egentligen inte skänker genren något nytt. Men det går ändå inte att ignorera att spelet tar alla dessa element till perfektion. Broken Sword uppfyller mycket av det jag saknar i spelvärlden – huvudbry. Ge mig fler problem att lösa, och jag är nöjd. Hade dessa två spel hamnat på listan om jag spelat dem tillräckligt mycket för att känna en rätt att yttra mig? Säkerligen. Men nu får de en delad bonusplats i stället.

Släppta spel jag inte haft chans att spela än
Mario vs. Donkey Kong: Minis March Again
Donkey Kong: Jungle Beat
Tiger Woods PGA Tour 10
Plants Vs. Zombies
Excitebots
Flower
Bit. Trip Beat.
And Yet It Moves

Tänkte bara promota Retry, där vi täcker E3-mässan efter the best of our ability. ;) Microsofts konferens gick av stapeln ikväll, och alla nyheter är samlade på Retry nu.

Det sugiga är att jag kommer jobba i morgon när Nintendo och Sony har sina konferenser. Det är nästan så att jag funderar på att ta ledigt. Fasiken, dålig planering av mig helt enkelt. Nåja.

Sorry, det är dömt att dyka upp lite tv-spel här ibland. :p

Såja. Då har jag sett porr där Wii var med hela tiden. De spelar Wii hela tiden. Båda tjejerna. De har så kul att de inte ens kan sluta när det kommer en man och antastar dem. Så de spelar och spelar och han knullar och knullar. Wii-porr! Galna japaner.

Vill du se den?
Klicka bara om du är 18 år fyllda! ;)

ÅH! Vad jag LÄNGTAR! Det kommer bli världens BÄSTA spel!
NICE MUSCLE!!!

Nu är det inte många av er läsare som gillar tv-spel, och därför undviker jag att skriva om det här. Jag har ju liksom ändå en annan blogg speciellt avsedd för endast det ämnet. Men jag tänker ändå använda min blogg här för att hora ut min YouTube-kanal, som tyvärr verkar komma att handla om tv-spel och bara tv-spel.

Klippen är dessutom ganska skräpiga, jag tar mina första babysteg och det blir förhoppningsvis bättre och  bättre. :p En vacker dag kanske jag orkar redigera klippern också.

Om jag börjar göra klipp om annat än tv-spel återstår att se.

Jag såg ett äpple. Det satt massa myror och åt på det. Jag fotade.
Om du inte spelat Unreal Tournament kanske du inte tycker det är så kul.
Om du spelat Killer Instinct kanske du lyckas uppskatta det ändå.