Lufia
Nu ska jag skriva en fånig text. En sån där text jag själv aldrig skulle läsa. Men jag skriver den inte för några läsare. Jag skriver den för mig själv, för att jag behöver. För Gabriella. Kanske för min familj. Kanske för vänner som känner sig minsta lilla berörda.
Lufia, vår vita sibiriska dvärghamster med kolsvarta pepparkornsögon är död.
Vi hittade henne i morse. Hon låg i spånet, utanför sitt garnfyllda pringlesrör och andades konstigt. Hon har varit sjuk de senaste fem dagarna. Trots att hon ätit och druckit normalt anar vi vad som håller på att hända. Hon dör nu.
Gabriella håller henne i sin hand. Hon ser ut att sova. Ögonen är stängda, men hon andas normalt nu. Vi tänker att hon kanske inte alls ska dö. Ändå sitter vi båda med tårar i ögonen och stirrar på henne, väntar. Jag går för att byta i hennes bur, som vi haft henne i medan hon var sjuk. Något hon inte haft något emot. Hon rycker till i Gabriellas hand. Hon dör nu, säger Gabriella.
Jag kommer och sätter mig bredvid. Idag finns det över en miljon saker att gråta för i världen. Vi väljer att gråta för en döende dvärghamster. En liten vit sibirisk dvärghamster som blev en så stor del av vår vardag. Vi hade henne aldrig i bur. Hon fick alltid springa fritt. Dygnet runt. Vi vill tro att den friheten gav henne ett lyckligt liv.
Ibland vaknade vi mitt i natten av att hon klättrade på oss. När vi lagade mat kom hon till köket. När hon ville upp stod hon nedanför soffa eller köksbänk, på bakbenen. Bar vi inte upp henne började hon hoppa, på bakbenen. När hon var busig ville hon brottas med våra fingrar. När hon började förlora mot det övermäktiga fingret tog hon till flykt. Men tre sekunder senare gav hon sig in i matchen igen, med sitt motståndarfinger i ett stadigt hamstergrepp mellan tassarna. Och ett försiktigt grepp om fingertoppen med tänderna.
Hon har charmat och överraskat våra gäster. En fritt springande hamster som ilar över golvet har underhållit besökare, och oss själva. Kanske har den friheten bidragit till en tidigare död än ett liv i bur hade resulterat i. Hon blev bara 1,5 år gammal, snittåldern är 2 år. Om så är fallet tycker jag ändå hennes fria och självständiga liv var värt det. Och jag tror hon uppskattat sitt fria liv mer än ett liv i bur. Och även vårt nästa djur kommer få ha ett fritt och självständigt liv.
Idag finns det över en miljon saker att skriva om i världen.
Jag väljer att skriva om vår lilla vita sibiriska dvärghamster Lufia, som dog idag.
Rökare Vs. Religion
Jag ställde en fråga på Helgons klotterplank.
"Vad är dummast, att börja röka eller att bli religiöst troende?"
Jag fick olika svar från ungdomarna där.
"Religiöst troende", svarade en tjej. Säkert rökare.
"Varför?", blev min följdfråga.
"För att Gud finns inte", svarade hon. Och menade att röka är smartare för att cigaretter finns?
Jag svarade, "Vi vet inte om Gud existerar. Men vi vet med all säkerhet att lungcancer existerar."
Hon svarade inte.
Det är lite skumt. En 17-årig flicka som röker. Inte många skulle höja på ögonbrynen. Hon valde att gå från ickerökare till rökare, ett beslut som enligt mig inte har någon solid grund. Jag har aldrig hört någon ge mig en rationell förklaring till varför de började röka.
Samma 17-åriga flicka talar om att hon är djupt religiös. Nu skulle nog över hälften av oss höja på ögonbrynen. Trots att jag hört många rationella förklaringar till varför en människa börjar tro på Gud. Och till skillnad från rökning kan jag förstå vad man får ut av det.
Och Gud ger dig inte lungcancer.
Så vad är dummast och mest irrationellt?
Att börja röka, eller att börja tro på Gud?
Alla som inte röstar Obama är rasister
Man (republikanerna, antar jag) påstår att Obama får röster för att han är svart. Japp. Man påstår att folk röstar på Obama för att inte framstå som rasister. Det pågår alltså en seriös debatt i seriösa (så seriösa de kan vara i USA) nyhetsmedier om att folk skulle rösta på honom för att de är rädda att anklagas för rasism om de inte röstar på honom.
Man menar att han inte har några som helst erfarenheter eller meriter värda att nämna, och att den enda förklaringen till hans framgång måste vara att folk är rädda för att anklagas för rasism. Okej.
Då undrar jag varför inte den här debatten kom upp år 2000 när Bush valdes till president. Han hade fuckat upp affärer och kört företag i botten. Han hade typ inte lyckats med något alls. Obama har iaf inte misslyckats med något. Det hade Bush. Ändå röstade människor på honom. Så varför tog man inte upp debatten då, och frågade sig om folket röstade mer på hans namn (eller rättare sagt, hans pappas namn) än hans politik?
Sanningen är såklart den att det här inte är något nytt inom amerikansk politik. Inte ens inom någon politik nånstans i världen. Genomsnittsväljaren röstar inte enbart på kandidatens politiska agenda. Man röstar minst lika mycket på kandidatens karisma, personlighet, utstrålning, charm och även utseende. Så han det alltid varit, och kommer alltid att vara. Speciellt när politiken skiljer sig så lite från motståndarens, så som fallet är mellan Obama och Clinton. Man tycker helt enkelt att Obama är trevligare, inger mer förtroende och kanske ser bättre ut.
Ja, vissa röstar på honom för att han är svart.
Skulle i stort sett hela det svarta samhället i USA ställa sig bakom Obama om han var vit? Aldrig i livet. Skulle Oprah stödja honom så starkt som hon gjort? Förmodligen inte, nej. Ja, Obama får röster pga sin hudfärg. Big whoop. Vakna upp, sluta vara naiva. Det har aldrig handlat endast om politik, det har även handlat om kandidaten. Men om många röstar på Obama för att inte anklagas för rasism? Nej. Det är bara fånigt att tro att det skulle vara ett vanligt fenomen. Röstandet får ju till och med ske privat, inget som måste redovisas. I så fall är det minst lika många som inte röstar på honom för att han är svart, så det jämnas väl ut.
Inte tvätta snoppen på 4 dagar
Jag ska inte tvätta snoppen, på fyra dagar.
Det hela började igår, när Gabriella och jag började prata om flens. Smegma.
Jag sa, att jag hade rätt så mycket flens på snoppen när jag var typ 11-12 år gammal. Jag fick det på bara två dygn. Hon påstod att det var för att jag inte tvättade den tillräckligt. Jag svarade att det iof är sant att jag hade dålig hygien när jag var 11-12 år gammal, men att jag inte längre kan få flens. Även om jag inte tvättade snoppen skulle jag inte få flens. Hon trodde mig inte. Handsken var kastad.
Jag ska alltså låta bli att tvätta min snopp på minst 4 dagar.
När jag duschar ska penis vara inplastad. Det kommer bli tufft, eftersom jag vanligtvis sköljer av den minst tre gånger om dagen. Men jag ska klara det. Gabriella sa att hon tänker köra osjysst, och erbjuda mig oralsex om jag tvättar av den. Men jag tänker stå emot hennes kvinnliga list, för min stolthet är viktigare och starkare än mina sexuella drifter.
Om jag inte, efter fyra dagar, fått flens på snoppen har jag vunnit.
Jesus och jag
Och alla restaurangens besökare skulle hela tiden spika fast sig själva mot olika saker.
Några spikade fast sig själva mot bordet. En annan spikade fast sig mot menyn.
En spik rakt igenom handen, rätt in i dagens special för 75kr.
Typ, som om de försökte imponera på honom.
Vår servitris också. Och kökspersonalen. Och min flickvän, till och med.
Det var sååå pinsamt.
Livsfarliga busschaufförer
Det går många bussar här i Gävle. Buss nummer 2, som jag tar, går till exempel var tionde minut härifrån. Vanligtvis. Det blir ett jäkla massa åkande med en jäkla massa bussar i konstant rörelse över hela staden.
Busschaufförer är kompisar. Med varandra. Allihopa.
Så fort två bussar möter varandra på varsin sida av vägen är det tydligen en helig kodex att busschaufförerna måste heja på varandra. Det här får mig att känna mig aningen osäker. Mitt i trafik. Kan vara i en sväng. Eller i en korsning. Chaufförerna ska alltid heja på varandra. Jobbigt.
I början av mars månad var jag i Stockholm för att se Buck 65 uppträda på Debaser.
Dagen efter åkte jag hem själv, utan Gabriella. Jag var tvungen att plugga Matematik inför prov. Jag bussade hem, med Härjedalingen. Vi åkte på E4:an. Jag gissar 80-90km i timmen, kanske? Varenda gång vi mötte en buss släpper chauffören ratten med vänster hand, och släpper vägen med blicken, för att heja...
Det spelade ingen roll om det var ett konkurrerande bussbolag, han hejade på Ybuss-chaufförer också. Även lastbilschaufförer. Snart var handen i luften oftare än den höll i ratten. Och det var lite nervöst.
Så snälla, söta rara busschaufförer. Kan ni inte bara hålla händerna på ratten och ögonen på vägen? Måste ni verkligen heja? Nu undrar jag, är det likadant i hela Sverige? Utsätter landets alla busschaufförer oss resenärer för direkt livsfara varje dag?
Slutligen vill jag bara påpeka att jag finner bussar med skylten "Ej i trafik" riktigt gulliga.
Var tror de att de är? :p
Gud kan inte grädda våfflor
Intelligent design. Det vill säga tron att Gud eller något högre väsen har skapat universum och allt levande i det. Att Gud eller något högre väsen designat allt. Djur, natur, planeter, människor. Att allt skulle vara någon gudomlig skapelse, och inte en utvecklad slump. Det vill säga, evolutionen är bullshit. Jorden är 4000 år gammal.
Det väcker några frågor i min skalle, angående hur Gud egentligen tänkt...
Om man är ett högre väsen, allsmäktig och kapabel att skapa inte bara liv utan även ren existens, borde man inte ha ganska bra koll på vad tusan man gör då?
Gud verkar inte ha så bra koll...
Om människan var ett skolprojekt i funktion och design skulle han nog få IG. Högst G-.
För det första. Mens.
Om jag förstått det rätt så spolar mens ut oanvända ägg. Ett ägg. Som är pyttelitet. Vi kan inte ens se det med blotta ögat. Så varför behöver ägget så mycket blod för att spolas ut? I flera dagar. Blod. Varför blod? Tänkte Gud att blod kan vi ta, det har man ju ändå ingen nytta av? Kom han verkligen inte på något bättre sätt än att låta kvinnor blöda och ha ont i flera dagar för att göra sig av med ett mikroskopiskt ägg?
För det andra. Barnafödande.
Kvinnor är sämst designade. Tydligen. När jag var jäteliten hade jag en tavla med hål i. Hålen var formade som stjärnor, månar, cirklar och trianglar etc. Till tavlan hade jag olika klossar. Klossarna var också formade som stjärnor, månar, cirklar och trianglar. Och man skulle se, vilka klossar som passade i vilka hål. Och ibland var det klurigt, för ibland var det två runda hål och två runda klossar. Då var man tvungen att lista ut att den lilla klossen går i det lilla hålet, och den stora klossen i det stora hålet.
Gud hade inte en sån här tavla med klossar. För Gud tycker att ett barn på 3,5kg ska kunna komma ut genom samma hål som måste töjas ut för att ens få in en normalstor penis. Alltså, det gör ont att föda barn. Jätteont. Kvinnor spricker av att föda barn. Kvinnor dör av att föda barn, ibland. Allt Gud hade behövt göra var att göra barnet mindre, eller slidan större. Men nej, Gud valde att pressa en melon genom en vigselring.
För det tredje. Erektion.
En penis måste vara hård för att genomföra samlag. En bra ide, iof. Eftersom det inte går att föra in något mjukt, och det skulle vara jobbigt om den var hård hela tiden. Men vore det inte bättre om kvinnan fick en sån funktion i stället? Det könet som har den funktionen, är den som får välja om han vill ha sex eller inte. Varför ge det valet till det starkaste könet?! Tänk om det var kvinnor som var tvugna att få erektion för att genomföra samlag. Undrar hur mycket lägre våldtäktssiffrorna varit då. Men det tänkte du väl inte på, Gud?
För det fjärde. Manliga bröstvårtor.
Det är så dumt. Jag tänker inte ens motivera varför. Det måste vara ett skämt.
Ja, manliga bröstvårtor är ett jävla skämt. Gud har humor. Kul. Så otroligt kul.
Så otroligt löjligt.
För det femte. Blindtarmen.
Köpte Gud oss på IKEA? När han skruvat ihop oss blev det en bit över. Blindtarmen.
Han kollade igenom istruktionerna igen. Kikade på ritningarna. Undersökte den överblivna delen. Vad var det? Var gör den? Var ska den sitta? Gud visste inte, tydligen. Så han slängde in den bland massa andra liknande delar. Tänk, om Gud varit en kompetent konstruktör kanske vår blindtarm hade placerats på rätt ställe. Vem vet, vi kanske skulle kunna andas under vatten nu.
För det sjätte. Cancer.
Läser man på lite om cancer förstår man att alla livsformer är dömda att någon gång få cancer. Det är givet. Enda chansen att man slipper cancer är om man hinner dö innan. Det är en genetisk säkerhet att cancer kommer börja bildas någon gång, någonstans. Vi är ungefär som ett skräpigt operativsystem, som någon gång garanterat kommer utveckla ett dödligt datavirus. Om inte hårddisken kraschar först. Way to go, Gud.
För det sjunde. Utvecklingsstörda människor.
Gud skapar oss inte. Han skapade bara receptet, och hur det ska utföras. Om det blir något fel nånstans, vilket det ibland blir helt utan anledning eftersom Gud tydligen är inkompetent, påverkar det nästan allt. Ta Downs syndrom, till exempel. Det orsakas till exempel av att personen har tre exemplar av en kromosom som det egentligen bara ska finnas två utav. Tre i stället för två. En för mycket. Av 23 par.
Så... Om jag ska grädda våfflor. Och råkar ta fyra teskedar bakpulver i stället för tre.
Då får min våffla Downs syndrom. Och smakar... såpa och tidningspapper? Nej, det märks inte. Ett så procentuellt litet fel märks inte i en våffla. Man skulle kunna kräva att vi var lite smartare designade än ett våffelrecept. Men nej. Gud kan inte designa.
Och han kan säkert inte grädda våfflor heller.
Gratis kondomer
Reklam på lunar. Fem gratis kondomer. Kul, tänkte jag.
Inte för att jag direkt behöver kondomer. Men gratis är ju gratis.
Så jag gick in på sajten. Fyllde i uppgifterna. Adress och så.
Klickade till sista steget i beställningen. Frakt 49 kr, stod det.
Jaha, jag måste betala. Då är det väl egentligen inte gratis?
Varför kostar det 49 kr att frakta fem kondomer?
Kan man inte lägga dem i ett kuvert med ett frimärke?
Hur stora är kondomerna?