Köttätare är lite sämre människor
Människor som äter kött är bra på att försvara sig när de pratar med vegetarianer.
"Men det är naturligt att äta kött, kroppen behöver det."
"Men jag har inte råd att äta vegetariskt."
"Jag kan inte laga vegetariskt."
"Det är så dåligt utbud."
"Djuren har det inte så dåligt."
Allt. Bara de slipper erkänna hur det verkligen ligger till.
De är lata och egoistiska människor som gillar smaken av kött mer än de bryr sig om djur. Även om 90% av dem aldrig skulle palla att slakta en ko.Folk känner genast ett behov av att försvara sig själva mot vegetarianer.
Antingen genom att defensivt komma med ursäkter och anledningar, eller genom att angripa vegetarianen. Så lamt att de inte bara kan erkänna att de är dåliga som äter kött. Jag hade en diskussion om det här, och det lät ungefär såhär:
Folk får väl äta vad de vill?
Precis. Så varför känner så många ett behov att rättfärdiga sitt köttätande?
Man får vara dålig om man vill.
Vadå dålig? Vad är det som är så dåligt med att äta kött?
Tycker du djuren har det bra innan dom slaktas?
Skulle du behandla ett djur så? Stänga in en hund i en garderob i ett år?
Och om man ska äta kött ska man kunna slakta ett djur också.
Har man problem med slakten ska man ha problem med ätandet också.
Vadå, man äter ju inte hundar. Hundar är annorlunda.
Varför? Vad gör en hund bättre än en ko, rent objektivt? Nu menade jag självklart inte en hund som man tar från någon familj som döpt den och haft den i 7 år. Hundar är egentligen inte annorlunda. Vi gör dem annorlunda.
OK, men de som äter kött har ju inget ansvar för hur djuren behandlas innan slakt.
Det har köttätarna inget att göra med.
Alltså, menar du verkligen att konsumenterna inte har något med hur djuren behandlas att göra? Bara för att det inte är vi som direkt orsakar lidandet? Du kan få ta tillbaka det där nu om du vill, för det är inte speciellt smart sagt, faktiskt...
Konsumenterna är anledningen till att djurindustrin överhuvudtaget finns.
Och masskonsumtionen ställer krav på massproduktion. En massproduktion som i sin tur leder till dåliga förhållanden för djuren för att göra det så effektivt som möjligt, och tillfredsställa efterfrågan. Efterfrågan som konsumenterna skapar.
Ja ja ja, det är väl så då.
Och än en gång lämnade jag en diskussion med känslan av att jag var den enda som brydde mig på riktigt. Och jag blir lite ledsen över hur folk inte bryr sig om något. Man får höra att "politik suger" och "varför ska jag bry mig om vad som händer i ett land långt bort?", och det gör mig lite ledsen. Och orolig. Människor är isolerade, och bryr sig bara om sin direkta närhet.
Nåja. Jag tänker iaf här och nu erkänna att jag är en lite sämre människa för att jag äter kött. Det är ett val jag gjort, och jag skyller det inte på något. Och jag hoppas att jag inom en inte allt för avlägsen framtid blir det bättre människa, och slutar stödja djurplågeriet som är köttindustrin. Jag har inget emot slaktandet, bara behandlingen.
Over and out!
Flicka eller homosexuell
Så kom alla hjärtans dag.
"Har du givit någon choklad idag?", frågade hon mig under ett av våra samtal.
Jag tvekade någon sekund.
"Ja", ljög jag.
Kanske för att göra henne svartsjuk. För att testa känslorna.
Hon svarade, "det måste vara en mycket speciell pojke".
Och hela min värld rasade samman...
Hamstern tror jag är homosexuell.
Alla illusioner jag haft av en kärlek utöver det platoniska från hennes håll gick i den sekunden i kras. Som om hon virat taggtråd kring mitt hjärta och dragit ändarna åt olika håll. Hon tror jag är homosexuell. Har hon inte förstått något alls av vad som pågått mellan oss? Fattar hon inte... att jag älskar henne?
Tydligen är man antingen flicka eller bög om man spelar Hamsterz Life.
Jag vägrar ursäkta vem jag är och vilka spel jag väljer att spela!
Fem saker jag stör mig på
Här kommer en lista över fem vardagssaker jag just nu stör mig mest på. Bara för att jag är lite vardagsbitter såhär innan våren målar ett leende under min nos. :)
På plats nummer...
5. Product Placement
Reklam. Det finns i nästan ALLA musikvideos nu för tiden. Typ. Mobiltelefoner. TV-apparater. Bilar. Kläder. Jag hörde på TV någon gång att reklamfilmen är den nya musikvideon. Ironiskt, och kanske även passande nog tycker jag musikvideon blivit den nya reklamfilmen. Och nånstans djupt inom mig blir jag lite besviken när jag till och med ser det i till exempel Alicia Keys videos. Det har gått så långt att man ofta till och med avbryter musiken för att artisten ska svara i sin nya Siemens, som kameran zoomar in. Eller att artisten helt enkelt håller upp den mot kameran upprepade gånger, som Pussycat Dolls.
Man kan även se ett praktexempel på product placement om man kollar på american Idol. Känns det inte lite fånigt att ha tre stora Coca Cola-muggar på juryns bord? Och ser ni hur loggan alltid är vänd mot kameran? Och vet ni att det inte ens är cola i dom muggarna? Det är vatten.
Tänk på det nästa gång du ser en musikvideo, vilken produkt gör den reklam för?
4. Byxben innanför strumpor
Aldrig förr har jag sett det så mycket som vintern 07/08. Det är vinterns svar på foppatofflorna. Fult och populärt. Jag minns när det bara var byfånar, alkisar och förståndshandikappade som stoppade byxbenen innanför ett par grådaskiga raggsockor. Men nu är det common practice. Och det är fult. Det hör även ihop med en annan punkt, som inte kom med på listan. Nämligen att människor tydligen inte bär vinterskor längre. Nej, gamla gympadojor och converse, är vad som gäller. Gärna med ett par mjukisbrallor och en keps i stället för mössa.
3. Blanda ihop blogg med dagbok
Människor har ofta svårt att skilja mellan blogg och dagbok. Man tror orden är synonyma. Det är dom inte. En dagbok handlar om vad du gjort idag. Kanske några tankar om ditt privatliv. Oftast helt ointressant för utomstående, eftersom dom inte känner dig. En blogg däremot, handlar mer om dina åsikter och vardagsanekdoter skrivna på ett sätt som anpassas för alla, inte bara dina vänner. Nu säger jag inte att man inte ska få skriva dagbok på sajter som Lunarstorm eller blogg.se, självklart inte. Men kalla det då gärna för dagbok, om det handlar om vad du gjort idag. Och snälla, be inte främlingar att läsa din dagbok (som du kallar blogg). För det första är det inte en blogg. För det andra tror jag väldigt, väldigt få människor bryr sig om att du åt spagetti och såg en film med din bästa vän i torsdags.
2. Lägga väska på bussätet bredvid
Kalla dom misantroper. Kalla dom xenofober. Men dom skulle hellre dö än att behöva sitta bredvid en främling på bussen. Detta markeras oftast av gamla tanter, genom en väl placerad väska på sätet bredvid. En pytteliten handväska, som lätt skulle kunna ligga i deras knän. Vissa surkärringar tar det till och med så långt att dom sätter sig på sätet längst in mot gången, och lägger väskan på sätet bredvid fönstret. Som om någon tänker hoppa över tantens knä och landa på sätet bredvid. Nej, det risken kan hon inte ta, bäst att placera sin väska där så att folk förstår att platsen är upptagen.
Jag är alltid en som ger upp min plats för en äldre människa. Det känns jävligt olustigt och obehagligt att sitta ner medan en gammal tant måste då. Men, en gång stod en gammal tant hellre upp än att sätta sig på sätet bredvid mig. Och jag luktar faktiskt oftast inte illa, om man inte kör ner nosen i mina dreads. Jaha, synd om henne då, tänkte jag och fortsatte att ockupera båda sätena. Gosh!
Och nummer ett på listan över vardagssaker jag stör mig mest på just nu!!
1. Klä tvillingar likadant
OK, jag ser det inte ofta. Men när jag väl ser det blir jag lite arg. Att föräldrar klär tvillingar likadant kan bara bero på två saker. Antingen är det sött och gulligt, eller så är föräldrarna helt enkelt för lata för att orka köpa två set kläder. Vilket fall som helst känns det som att man berövar barnen från en egen identitet. Man behandlar dom liksom inte som två separata individer, utan buntar ihop dom till en enda massa. Och det känns lite fel. Allra helst ska dom ha liknande namn också, för att fullborda illdådet. Usch.
Men att måla in barn i ett identitetshörn är iof något nästan alla föräldrar gör, i samarbete med samhället. Jag tycker egentligen att det är skitsamma vad barn leker med för leksaker och klär sig i för kläder. Men förra veckan blev det lite väl extrema kontraster. På lektion hade en mamma med sig sina två döttrar. Två blonda småflickor, med långa toffsar. Rosa tröjor med prinsessor på. För att sysselsätta barnen under den tråkiga lektionen hade mamman tagit med sig pennor och ett block med papper. Men inte såna där papper där barnet får rita vad barnet själv vill rita. Nej. Ett sånt där block där det redan är ritat, och barnet bara får färglägga. Oj, så kreativt hämmande. Och vad skulle man färglägga i blocket? Prinsessor. Och prinsessorna blev blonda och rosa, såklart.
Wyclef Jean (1997 Vs. 2007)
Jag får be om ursäkt för att dom senaste bloggarna varit ganska ointressanta och innehållslösa. Här kommer en till ganska ointressant och innehållslös text. :(
1997 släpptes ett av 90-talets bästa album.
Wyclef Jeans "The Carnival". En av mina all time favorites.
Ingen gjorde musik som Wyclef under sista halvan av 90-talet. Han producerade underbar musik. Annorlunda musik. Ny musik. Album som The Score och The Carnival. Låtar som Killing me Softly. No Woman No Cry. Gone Till November. Allt från karnevalinspirerad hiphop på kreal och reggaeundertoner, till stråkar gitarrer och klassiska toner.
Alltså, han hade Bob (fucking) DYLAN i videon till Gone Till November!! Nämn en enda artist som kan skryta med något liknande. Han behärskade allt och skivan sålde över 2 miljoner ex. Och jag var ett stort fan av Wyclef såväl som Fugees och Lauryn Hill.
Förra året (2007) släppte han The Carnival Vol. II. 10 år efter första The Carnival.
Idag är han ganska tråkig och slätstruken, utan det där unika. Idag etableras han mer av samarbete med stora artiser än att våga ta ut svängarna. Så jag blev inte direkt glad när han enligt min mening skändade och snyltade på The Carnival. Jag bestämde mig för att ge The Carnival Vol. II en chans. Sedan bestämde jag mig för att jämföra dom två albumen. Head to head.
Är originalet från 1997 verkligen bättre, eller är det bara nostalgitrippen som lurar mig?
The Carnival (1997) Vs. The Carnival Vol. II (2007)
Intro - Intro: 1 - 0
En orättvis fight. Eftersom introt på Vol. II knappt är att tala om.
På The Carnival håller han ett episkt tal. På Vol. II, ingenting...
Det här kommer bli en lätt seger för gamla goda Carnival.
Apocalypse - Riot: 1 - 1
Oh no! Vad nu? Kan Riot verkligen hålla upp mot Apocalypse?
Ja. Med hjälp av Serj Tankian från System of a Down kan den det.
Och OJ så Serjs vers står över allt på skivan i poetiskt djup. :p
Guantanamera - Sweetest Girl: 1-1
Oavgjort, igen. Sweetest Girl är i överlag den bättre låten. Nostalgi åsido.
Men Guantanameras koncept, samt Lauryn Hills vers lyfter låten till oavgjort.
Bubblegoose (hittade tyvärr bara SP-versionen) - Welcome to the East: 1-0
When I was young mom bought me a guitar.
A microphone and she said I'd go far.
Sizzla och en tråkig refräng gör att Welcome to the East förlorar.
To All the Girls - Slow Down: 0-1
Blä. T.I. Men! Överraskande bra låt. Jag spyr inte på T.I. Han sköter sig.
Jag blir lite glad av Slow Down, den får mig somrig inuti.
To All the Girls är en av The Carnivals svagaste låtar.
Därför blir det här Vol. IIs första riktiga vinst!
Anything Can Happen - King and Queen: 1-1
King and Queen har en härlig refräng med 80-talskänsla. Älska!
Synd att Wyclef inte låter det vara, utan sabbar låten med verserna.
Anything Can Happen håller inte mottet om jag tar bort nostalgin.
Gone Till November - Fast Car: 1-1
Oj! The Carnivals bästa låt möter Vol. IIs bästa låt.
Gone Till November hade Bob Dylan i musikvideon och underbart vackra stråkar av New Yorks Symfoniorkester.
Fast Cars har Paul Simons sköna stämma och underbar gitarr. Två skitbra låtar. Oavgjort.
Det går inte att utse en klar vinnare bland två så otroligt bra låtar.
Year of the Dragon - What About the Baby: 1-0
Skitcoola och hårda Fugees-låten Year of the Dragon spöar skiten ur What About the Baby. Lauryn Hill spöar skiten ut Mary J Blige. Med ett kråmat järnrör. Hårt. Brutalt.
Mary J Blidge avlider av blodförlust och den mesiga What About the Baby förlorar.
Sang Fezi (finns i mitt galleri) - Hollywood Meets Bollywood: 1-0
Att ens jämföra dom här två låtarna med varandra är en förolämpning mot Sang Fezi.
Hollywood Meets SKITDÅLIG. Chamillionaire försöker vad Wyclef gjorde bättre i Thug Angels. Sang Fezi vinner med ögonen bakbundna utan att ens behöva försöka. Få låtar kan spöa Sang Fezi.
Mona Lisa - Any Other Day: 0-1
Åh, Norah Jones. :) Any Other Day är skön.
Mona Lisa är lite cheesy. Neville Brothers har inget att komma med mot fröken Jones.
Norah Jones lyfter låten och utklassar faktiskt det mesta på båda albumen. Jag bara ler.
Street Jeopardy - Heaven's in New York: 0-0
Två helt olika låtar. Var och en bra på sitt sätt.
Tyvärr försöker Street Jeopardy mata mig med något Sang Fezi nyss gjorde mig mätt på.
Och Heaven's in New York försöker mata mig med något Any Other Day nyss gjorde bättre.
Ingen av dessa låtar förtjänar poäng, oavgjort.
We Trying to Stay Alive - Selena: 1-0
Selena är kanske Vol. IIs sämsta låt. Den eller HollyWood Meets Bollywood.
We Trying to Stay Alive är The Carnivals kanske coolaste låt.
Vem fan är Melissa Jimenez, och hur kan jag undvika att höra henne igen?
We Trying to Stay Alive vinner tack vare det coola soundet och Pras vers.
Gunpowder - Touch Your Button - Del 2: 1-1
Gunpowder, en lite cheesy men totalt charmig.
Touch Your Button, en jobbigt schizofren låt som bara är bra mot slutet (elgitarren).
Elgitarren på slutet av Del 2 gör att jag vill ge Touch Your Button ett poäng. Men... Ja...
Jo, okej. Oavgjort. Bara för att sista halvan av Touch Your Button är så skön.
Jaspora - On Tour: 1-0
On Tour är ännu en skåtdålig låt från Vol. II.
Vem fan är Lucina? Varför skriker Wyclef så mycket?
Jag orkar inte. Jag lyssnar hellre på Jaspora. Jaspora är skitbra.
Reggae med elgitarr, Jaspora vinner lätt.
Yele - China Wine: 1-0
China Wine är inte en direkt dålig låt. Om man gillar den genren.
Jag gillar det inte. Seal Paul på stereoider. Jag blir stressad och lite arg.
Det låter som att tjejen som upprepade gånger säger China White försöker stressa mig.
Och jag gillar verkligen inte Elephant Man. Så jag chillar hellre till Yele än hoppar till China White.
Carnival (finns i galleri) - ?: 1-0
Den sista låten på The Carnival har ingen motståndare, och vinner på walkover... :p
Med tanke på hur kass Vol. II är mot slutet skulle nog Carnival ändå vinna mot motsvarande Vol. II-låt.
Ställningen blev alltså...
The Carnival (1997): 13 poäng
The Carnival Vol. II (2007): 6 poäng
Jag måste säga, Vol. II gjorde bättre ifrån sig än väntat.
Wyclef är tråkig och slätstruken idag, ointressant MTV-pop. Inte alls lika originell och intressant som för cirka 12 år sedan. Men han kan ändå fortfarande släppa ifrån sig guldkorn som Fast Car, Any Other Day och Riot.
Wall of Game
Tyvärr är min skitkamera köpt 2004 för 800kr. Så det är svårt att få med hela. Men ni fattar poängen. Det är pga sånt här som jag inte skulle kunna ha någon annan sambo än en tv-spelsintresserad. :)
Nästa offer:
Snart ska även den nakna väggen kläs i populärkultur.
Fuck Susanna Kallur!
Jag slog på teven i måndags. Tänkte glo på lite nyheter. Kvällen innan hade det varit lite ståhej över Susanna Kallurs nya världsrekord i 100m häck. Men nu på morgonen var det överallt. På SVT intervjuade man henne via telefon. Forever. Skittråkigt, tänkte jag och knappade över till TV4. Där intervjuade man också någon i telefon. Susanna Kallurs pappa... Ännu tråkigare! Då blev jag sur.
Herregud, det är inte ens ett riktigt världsrekord. Egentligen. Inte för att förringa kvinnors idrottsprestationer, men att kalla Kallurs rekord för ett värdsrekord är inte helt rätt så länge det inte är snabbast i världen nånsin. Världsrekord för kvinnor, ska man säga. Sådeså. Alla feminister får ta en kölapp om dom vill sparka mig. Prata bara inte om jämställdhet, hur jämställt är det egentligen att separera kvinnor och män? Alla tävlande i samma grupp, oavsett kön. DET är jämställt!
Dom kunde väl åtminstone intervjua någon intressant? Jag vet vad Susanna kommer säga. Alla svenska idrottare har en verbal förmåga att uttrycka sig på en nivå satt av Henke Larsson. Alla säger samma saker. Till deras försvar ställer journalisterna samma uppenbara frågor. Men kunde dom inte skippat Susanna och hennes pappa och gått rakt på hennes tvillingsyster Jenny? Det hade varit intressant!
- Så, Jenny, hur kommer det sig att din syster är så skitbra medan du är så skitkass?
Eller varför inte ställa lite mer intressanta frågor till deras pappa? Typ...
- Så, Anders, ärligt nu. Vem av döttrarna älskar du mest just nu? Skäms du inte lite över Jenny?
Det hade varit en intervju jag följt!
Men nej. Vi får bara dumma frågor som, "hur känns det?" och "kan du beskriva loppet?" samt "trodde du det var möjligt?". Blöh!
Äh, jag ska inte gnälla. Det är tur att Sverige har några bra kvinnliga idrottare.
Männen våra åstadkommer ju fan ingenting.
Älskar inte du också hur Aftonbladet påpekar att bilden är ett montage?
Bilder av döda
Är jag konservativ och överkänslig om jag tycker det känns bisarrt att lägga upp bilder av sin döda mamma på Lunarstorm? Har jag en för allvarlig och dramatisk syn på döden om jag tycker det känns opassande? Och då menar jag liksom inte bilder på hennes mamma innan hon dog. Jag menar bilder av hennes döda mamma. När hon ligger död i sjukhussängen. Alltså bilder på en död människa. Är jag överkänslig, eller? Det är iaf vad s_girl har gjort, lagt upp bilder på sin döda mamma på Lunarstorm. Och det känns bisarrt och obehagligt. Eller är jag fånig nu?
Usch. På en mer trevlig punkt, har nu sett reklamen med Ingvar Oldsberg? Den för hjärt- och lungfonden, tror jag. Han uppmanar oss att skänka pengar. Men det intressanta är hur han använder glasögonen för att lägga tyngd på sina ord. Han puttar ner dom och tittar på oss över dom. Han rättar till dom. Han tar av sig dom och sätter på dom. Dramatik och effekt!
För övrigt har Jens Jonsson (regissör, PingPong-Kingen) Sveriges just nu roligaste skratt. Ungefär som Stewie (Family Guy) när han skrattar okontrollerat åt något riktigt roligt.
En revolver och tre stenkulor
Kolpennan sjunger på sin favoritsång med en laddad revolver i munnen.
Hon kan inte orden och vågar inte riktigt hålla takten.
Ett två tre klick, ett två tre klick, ett två tre klick.
Musiken ackompanjeras inte längre av vassa stråkar.
Det skrivs inte längre några dikter om det ljudet.
Nyckelknippan skriver ordet Snart på baksidan av gamla kvitton.
Knölar ihop dom och gömmer dom i sina vänners lägenheter.
Går hem, sjunger sin favoritsång en gång till. En duett mellan henne själv och alla gånger hon vaknat mitt i natten av en obehaglig känsla att allt står rätt till.
Häftstiftet ser romantiska filmer i Fast Forward för att förstå vad hennes puls försöker säga under sista scenens kyss. Hon skriver sitt namn på tv-rutan och känner sig inte längre ensam när eftertexterna rullar förbi.
Knyter presentsnören hårt runt sina stela fingrar innan hon torkar tårarna.
Och minns vad hennes mamma sagt om flickor som avslöjar sina hemligheter i form av stenkulor för perforerade bilder på dövstumma väggar.
Läppstiftet pressar sina ömma läppar mot en känsla hon inte kan namnet på.
Det svider så djupt in i bröstkorgen att den sjuåriga flickan därinne med knäna under hakan börjar skaka. Hon brister ut i en sång om mammor som trampat för hårt på sina barns skuggor.
En sång om barn som inte längre kan lämna fullt upplysta rum utan att gå med ryggen mot väggarna. En sång som alltid måste sjungas med en laddad revolver i munnen och ett ihopknycklat kvitto i fickan.
Hänglåset ligger i sängen och tänker att hon bara behöver en rosa Cadillac. En cigarett i munnen. Johnny Cash i bandspelaren. Och ett stup att köra ner för. För att sedan ta ett djupt halsbloss medan regnet faller uppåt och bilen slår mot marken medan hon själv ser så...
Jävla.
Cool.
Ut.
Kvinnor är offer utan ansvar
Jag ska skriva en låt där jag uppmanar kvinnor att gå ensamma hem mitt i natten. Fulla och nakna. Helt utan eget ansvar för sig själva. Vänta, en sån låt har redan gjorts!
Det här är en sån där blogg där jag inte tror alla läsare kommer hålla med mig. Att hälften kommer misstolka vad jag säger, och få det att låta som att jag tycker det är OK att våldta en full ensam lättklädd kvinna. Och att kvinnan då får skylla sig själv.
Men jag tar väl det då.
Jag är lite trött på att kvinnor ska avsägas allt eget ansvarstagande.
Bara för att en kvinna inte går ensam hem betyder inte att hon är varken feg eller kuvad. Det betyder att hon ser verkligheten för vad den är, full av våldtäktsmän. Ja, det låter hemskt att kritisera någon som blivit våldtagen för att hon tog emot den där drinken från den totalt främmande mannen. Eller för att hon gick hem själv mitt i natten, berusad. Men vem ska vi lägga ansvaret på om inte kvinnorna?
Ska vi lägga ansvaret på våldtäktsmännen, och lita på dom? Be dom att snälla söta rara sluta våldta, och sen lita på att dom gör som vi ber dom? Nej, tack. Tyvärr är det upp till kvinnorna att fatta kloka beslut, och oavsett hur man vrider och vänder på det är det inte ett klokt beslut att ta emot drinkar från främlingar eller gå ensam hem mitt i natten. Det ska vara möjligt att göra det utan risk, ja. Men nu lever vi inte i en perfekt värld, sorry. Tabun att kritisera såna dumma beslut tror jag gör kvinnor ouppmärksamma på riskerna.
Snälla söta rara kvinnor, lyssna inte på Säkert! och alla andra.
Ni är inte starka feminister för att ni vågar gå hem själva. Ni är naiva och ansvarslösa. Sorry om det trampar något våldtäktsoffer på tårna. Jag vill bara att så få som möjligt ska råka illa ut, och jag tror inte det funkar att be våldtäktsmännen att sluta våldta... Jag tror inte det funkar att ge bilden av kvinnan som ett offer utan egen makt att förhindra våldtäkten, eftersom hon tydligen inte har något med saken att göra.
Det är inte en kvinnas fel när hon blir våldtagen medan hon går ensam hem mitt i natten. Det är våldtäktsmannens fel. Men kvinnans misstag är att hon gav honom den chansen. För det är, oavsett vad, ett misstag. Och alla som tänker skälla ut mig för att jag tycker det är kvinnans ansvar att inte göra dumma val, ställer jag bara en fråga: Tänker du be din framtida dotter att inte gå ensam hem själv?
