Bajsvatten och Kina
Nyss skulle jag dra en bajs. Jag bajsar varje dag. Varför? För jag äter varje dag, that's why!
Jag spolade och drog upp byxorna. De var jätteblöta. Vårt badrumsgolv brukar vara lite blött, men det här var extremt.
Jag tvättade toaletten lite med borsten, och spolade igen. Då såg jag vatten läcka ut från där toaletten sitter fast i väggen. Ja, vår toalett står inte på golvet. Ja, så nu läcker vår toalett. Tack så mycket, rörmokaren! Nu är mina byxor blöta av toalettvatten. Jag spolade igen för att kontrollera att jag inte sett fel, och ja varje gång man spolar rinner en halv deciliter vatten ut.
Och jag HOPPAS att jag bara inbillade mig, men vattnet på golvet såg smutsigt ut. Lite brunt. :(
Hoppas det är det rena vattnet som läcker, inte det smutsiga...
För övrigt vill jag bråka med Gabriellas vän Ibbe. Hon har varit i Kina som turist ett par veckor och säger att media och alla korrespondenter som bor där har helt fel. Kina är ett lyckligt, nöjt och rättvist land. Alla borde sluta kritisera Kina och sluta överskatta den där grejen som kallas "demokrati". Tydligen är Kina för stort för att demokrati ska funka. Hon säger att diktatur är det enda alternativet när det handlar om en miljard människor. Åh, så jag vill diskutera det med henne.
Efterblivna arbetsgivare
Jag ser något, "Merchandiser Varuplockare". Vad de menar med merchandiser vet jag inte. Förmodligen vill de bara låta lite tjusiga med ett engelskt ord på 10+ bokstäver, för vad jobbet går ut på är att packa upp bröd. Så vad ser jag längst ner, om inte "erfarenhet från arbete i livsmedelsbutik ett krav".
Kollar så jag verkligen klickat in mig på "jobb utan krav på erfarenhet". Ja, det är inlagt där.
Gah! Två saker slår mig genast.
1) Man klarar inte att packa upp bröd om man inte har erfarenhet av arbete i butik. Tydligen. Alltså, kom igen, det är inte direkt kärnfysik. Bröd tas upp ur låda/påse, bröd placeras på hylla. Jag lovar att jag klarar det. Så dum är jag inte.
2) Om arbetsgivaren kräver erfarenhet från arbete i livsmedelbutik, varför lägger han/hon då in annonsen under "jobb utan krav på erfarenhet"?! Jag tror de söker varuplockare för bröd eftersom uppgiften helt enkelt är för avancerad för dem själva. Jag lovar att de hela tiden råkar lägga brödet bland bananerna eller i köttdisken, precis som de lägger annonsen fel. Och jag är den som inte är kvalificerad att packa upp bröd, snälla.
IRL är jag värdelös
Jag har inga erfarenheter. Har inte jobbat en dag i mitt liv. Ingen utbildning. Inget körkort.
Jag har inga referenser. Inga kontakter. Har inte praktiserat. Har inte ens gymnasiekompetens.
Det är inte lätt att hitta jobb när man är ett blankt papper.
Tänk om den riktiga världen var lite mer som internet. Då hade jag lätt fixat jobb.
Det slog mig nu när jag söker efter ett Mario Kart Wii-lag att spela med.
Jag skriver ansökningar och märker genast skillnaden mellan mina meriter online jämfört med mina obefintliga meriter i verkliga livet.
Online har jag nämligen använt IRC i 11 år, och varit uppkopplad sedan 1996.
Online har jag skrivit massor av relativt vällästa blogginlägg.
Online har jag sex års erfarenhet av att spela organiserat i lag.
Online har jag spelat både i Europas högsta divisioner samt det svenska landslaget.
Online har jag till och med organiserat EM-matcher och agerat "domare".
Online är jag skribent för en professionell spelsajt.
Varför betyder det skit IRL? :p
För egentligen... Visst, det var bara datorspel. Men att nå den internationella eliten inom vad som helst är inget man åstadkommer utan diciplin, ambition, hängivenhet och teamwork. Konkurrensen är ändå stenhård, och för att bli bland de bästa krävs massor av egenskaper man även har nytta av på arbetsplatser. Ändå är det inget av det som spelar någon roll IRL. Här är jag, i arbetsgivarnas ögon, värdelös.
Vila i frid, min vän
Fina, fina minnen. Och det känns lite vemodigt att du var tvungen att lämnan mig idag, efter en tids sjukdom. Du har haft ett bra liv, och varit med om mer än de flesta möss får uppleva. Både stordåd och besvikelser, både vinster och förluster. Vila i frid, min vän. Vila i frid. :'(
Sopor i trapphuset
Påsarna står bredvid ett fönster, så solen ligger på dem under dagen. Det luktar.
Jag vägrar gå med andra människors sopor, men jag har skrivit en arg lapp och lagt på påsarna.
En arg lapp, så svenskt. Jag vet. Egentligen borde jag dra fram en sovsäck och slå läger där.
Bara så att jag ska kunna skälla ut idioten som lämnar sopor i trapphus när det är så här varmt.
I vissa länder skulle man nog stå och smyga bakom ett hörn, och kniva jäveln i ryggen.
*STAB STAB*
Vad är det med människor?
Nåja, det är ju bättre än när vi hade bajs i trapphuset iaf...
Klämma sönder hamstrar
HAHA! Jag skrattar. Vad tusan är vitsen?
Och varför ritar han ungefär lika snyggt som en 4-åring?
Helt meningslöst, alltså. Löjligt. :p
För övrigt tycker jag hamstrar och diverse smådjur är ganska dåligt designade.
De är små och mjuka och goa, och man vill bara krama dem hårt i handen.
Så känner jag alltid när jag håller någon av Hylia och Midna.
Men det kan man inte, för då går de sönder och dör. Och det vill man ju inte.
Borde köpa en hamster enbart i syfte att krama den hårt i handen.
Klämma sönder den där direkt i butiken och sen bara gå hem, tillfredsställd.
Lite "skäll" av lärare
Nåja, jag satt och gjorde provet. Läraren, som jag faktiskt gillar, satte sig bredvid mig och började rätta. Jag var nervös redan innan provet, eftersom jag bara haft en kväll på mig att plugga ordentligt.
-Du har läst väldigt lite religion den här terminen, sa han medan han rättade.
-Va? sa jag.
-Du är för klipsk för att sitta här och göra omprov, antingen är läraren tråkig eller så är ämnet ointressant.
Jag visste inte om jag skulle känna mig smickrad eller förolämpad. Jag är väldigt intresserad av religion, alla som läst min blogg ett tag vet det. Så jag förklarade för honom att jag läser sex ganska tunga ämnen samtidigt, och måste tyvärr ge Religion mindre än en sjättedel av min totala tid eftersom jag suger på Matematik och jagar MVG i tre andra ämnen. Han verkade förstå, som om han inte visste att jag pluggade massa andra ämnen. Jag hoppas han förstår att man inte kan få VG eller bättre i alla ämnen när man pluggar heltid på Komvux, speciellt när man som jag verkligen inte är en skolperson.
Nåja. Jag klarade omprovet och fick gå hem. Hoppas han verkligen förstod att jag inte kunde ge Religion mer tid. När jag gick sa jag so long, han trodde jag sa salaam. Det var kul. :p
PS.
Nu ska jag avslöja något pinsamt. Jag fick lite rysningar av Charlotte Perrellis låt nyss när hon körde den. Jag är så töntig och svensk. Och jag skäms lite.
Världens sämsta sätt att dö?
Är det kanske världens sämsta sätt att dö? Alltså, inte värsta sättet eller hemskaste sättet.
Bara sämsta.
PS.
Jag nämns! I bloggen http://zchwyng.blogspot.com nämns jag. Och jag blir glad.
Sen att denne Herman själv är en underhållande kille gör det bara mer prestigefyllt.
Lite som att det skulle vara roligare att få ett filmpris där Clint Eastwood satt i juryn än ett där David Spade sitter.
Synd bara att hans blogg inte låter mig kommentera hans inlägg. Oh well.
Nu blev jag lite ambitiös, och ska i helgen lägga upp en ambitiöst blogginlägg.
Radioaktiv ninja
Föreställ er vilka krafter man skulle få, liksom!
Kineserna mittemot oss har placerat en stor grön chipspåse i fönstret.
Dillchips, tror jag.
Försöker de säga oss något?
Kanske är det så man signalerar "party over here" i Kina.
Stigmatisering!
Svart kostym. Röd slips. Skinnportfölj. Stora kliv över gatan, mot sin silvergråa BMW.
Och i vänster hand, mellan pekfingret och tummen och med lillfingret ut i vädret, en halväten 88:an.
Ibland när jag står och väntar på bussen får jag för mig att den redan åkt förbi utan att jag märkte.
Idag började det svida på högerarmen. Jag tittade, och såg ett långt skärsår.
Jag vet inte hur det kom dit, men det sved och blödde så det var färskt.
Jag försökte tänka efter vad jag kan ha gjort. Kommer inte på något.
Stigmatisering, säger jag. Enda förklaringen.
Sverige har glömt Engla
Allt som är kvar av henne är pengarna i tidningarnas fickor.
Nu är det skräckens källare och incestvåldtäkter i Tyskland som gäller.
Ska jag prioritera kvantitet framför kvalitet?
Jag funderar på att inte blogga om så jäkla seriösa saker.Att inte vänta på något "viktigt" och engagerande innan jag skriver.
Om jag väljer att blogga ner vad som än slår mig, kommer min blogg att bestå av ganska billiga skitsaker och diverse skräpkultur. Typ som alla andra bloggar då, och inte vara intressant eller ha en poäng ens hälften av gångerna. Däremot kommer den bli uppdaterad mycket oftare, något som är viktigt för att erhålla en stadig läsarbas. Jag vet inte vad jag ska prioritera, kvalitet och poänger eller kvantitet och läsare. :(
Nåja. Jag testar kvantitet ett tag. Får se hur det blir.
Jag kan ju börja med att skriva om det här:
Börja gråta.
http://www.aftonbladet.se/nojesliv/tv/article2395142.abÄr det ens något att börja gråta över? Kom igen.
Hur mycket bekräftelse kräver hon från honom?
Okej, det där med silikonbrösten var ju drygt.
Men hur kunde hon inte veta det efter 5 år? Känner hon honom ens?
Favoritlåten just nu.
Sole - Nothing Is Free.Fuck MVG!
Och det är lite lustigt, hur skola alltid lyckas skapa ångest. Hur jag än gör.
I högstadiet handlade det om att få tillräckligt bra betyg för att kunna söka vidare till gymnasiet. I gymnasiet handlade det om att gå i korridorer med människor. Något jag inte klarade av, och hoppade av efter ett år. Sen handlade det om Komvux, och betyg igen. Hade jag tillräckligt mycket närvaro för att få G i mina ämnen? Nej. IG och streck. För dålig närvaro. Ångest och oro. Var fortfarande inte kapabel att vistas bland folk i korridorer och klassrum. Skolkade mycket pga det. Sen på folkhögskolan handlade det bara om att jag hade svårt att ta mig ur de djupa spåren i leran. Jag var fast i ett skolkbeteende och stannade hemma. Ångest och oro över det med. Varje dag. IG och streck, för lite närvaro.
Nu handlar det om Komvux igen. Jag närvara på lektionerna. Gör bra ifrån mig på proven. Pluggar på riktigt och lämnar in uppgifter i tid. Betyg, inga problem. Närvaro, inga problem. Så allt är bra nu? Fri från ångest och oro? Fri från stress och press? Nej.
Så vad handlar ångesten om nu då? Jo, nu handlar det om vare sig jag ska lyckas prestera tre stycken MVG och två VG i slutbetygen eller inte. Helt sjukt. Kan jag inte bara vara nöjd med VG? Alla lärare som verkar fövänta sig MVG från mig. De vill. De hoppas. De tycker inte jag gör tillräckligt så fort jag gör något som är värt mindre än MVG. Och plötsligt blir VG = Dåligt. Jag pallar inte. Jag tänker skita i allt vad betyg heter.
Fuck MVG!
Lufia
Nu ska jag skriva en fånig text. En sån där text jag själv aldrig skulle läsa. Men jag skriver den inte för några läsare. Jag skriver den för mig själv, för att jag behöver. För Gabriella. Kanske för min familj. Kanske för vänner som känner sig minsta lilla berörda.
Lufia, vår vita sibiriska dvärghamster med kolsvarta pepparkornsögon är död.
Vi hittade henne i morse. Hon låg i spånet, utanför sitt garnfyllda pringlesrör och andades konstigt. Hon har varit sjuk de senaste fem dagarna. Trots att hon ätit och druckit normalt anar vi vad som håller på att hända. Hon dör nu.
Gabriella håller henne i sin hand. Hon ser ut att sova. Ögonen är stängda, men hon andas normalt nu. Vi tänker att hon kanske inte alls ska dö. Ändå sitter vi båda med tårar i ögonen och stirrar på henne, väntar. Jag går för att byta i hennes bur, som vi haft henne i medan hon var sjuk. Något hon inte haft något emot. Hon rycker till i Gabriellas hand. Hon dör nu, säger Gabriella.
Jag kommer och sätter mig bredvid. Idag finns det över en miljon saker att gråta för i världen. Vi väljer att gråta för en döende dvärghamster. En liten vit sibirisk dvärghamster som blev en så stor del av vår vardag. Vi hade henne aldrig i bur. Hon fick alltid springa fritt. Dygnet runt. Vi vill tro att den friheten gav henne ett lyckligt liv.
Ibland vaknade vi mitt i natten av att hon klättrade på oss. När vi lagade mat kom hon till köket. När hon ville upp stod hon nedanför soffa eller köksbänk, på bakbenen. Bar vi inte upp henne började hon hoppa, på bakbenen. När hon var busig ville hon brottas med våra fingrar. När hon började förlora mot det övermäktiga fingret tog hon till flykt. Men tre sekunder senare gav hon sig in i matchen igen, med sitt motståndarfinger i ett stadigt hamstergrepp mellan tassarna. Och ett försiktigt grepp om fingertoppen med tänderna.
Hon har charmat och överraskat våra gäster. En fritt springande hamster som ilar över golvet har underhållit besökare, och oss själva. Kanske har den friheten bidragit till en tidigare död än ett liv i bur hade resulterat i. Hon blev bara 1,5 år gammal, snittåldern är 2 år. Om så är fallet tycker jag ändå hennes fria och självständiga liv var värt det. Och jag tror hon uppskattat sitt fria liv mer än ett liv i bur. Och även vårt nästa djur kommer få ha ett fritt och självständigt liv.
Idag finns det över en miljon saker att skriva om i världen.
Jag väljer att skriva om vår lilla vita sibiriska dvärghamster Lufia, som dog idag. 
Inte tvätta snoppen på 4 dagar
Jag ska inte tvätta snoppen, på fyra dagar.
Det hela började igår, när Gabriella och jag började prata om flens. Smegma.
Jag sa, att jag hade rätt så mycket flens på snoppen när jag var typ 11-12 år gammal. Jag fick det på bara två dygn. Hon påstod att det var för att jag inte tvättade den tillräckligt. Jag svarade att det iof är sant att jag hade dålig hygien när jag var 11-12 år gammal, men att jag inte längre kan få flens. Även om jag inte tvättade snoppen skulle jag inte få flens. Hon trodde mig inte. Handsken var kastad.
Jag ska alltså låta bli att tvätta min snopp på minst 4 dagar.
När jag duschar ska penis vara inplastad. Det kommer bli tufft, eftersom jag vanligtvis sköljer av den minst tre gånger om dagen. Men jag ska klara det. Gabriella sa att hon tänker köra osjysst, och erbjuda mig oralsex om jag tvättar av den. Men jag tänker stå emot hennes kvinnliga list, för min stolthet är viktigare och starkare än mina sexuella drifter.
Om jag inte, efter fyra dagar, fått flens på snoppen har jag vunnit.
Jesus och jag
Och alla restaurangens besökare skulle hela tiden spika fast sig själva mot olika saker.
Några spikade fast sig själva mot bordet. En annan spikade fast sig mot menyn.
En spik rakt igenom handen, rätt in i dagens special för 75kr.
Typ, som om de försökte imponera på honom.
Vår servitris också. Och kökspersonalen. Och min flickvän, till och med.
Det var sååå pinsamt.
Livsfarliga busschaufförer
Det går många bussar här i Gävle. Buss nummer 2, som jag tar, går till exempel var tionde minut härifrån. Vanligtvis. Det blir ett jäkla massa åkande med en jäkla massa bussar i konstant rörelse över hela staden.
Busschaufförer är kompisar. Med varandra. Allihopa.
Så fort två bussar möter varandra på varsin sida av vägen är det tydligen en helig kodex att busschaufförerna måste heja på varandra. Det här får mig att känna mig aningen osäker. Mitt i trafik. Kan vara i en sväng. Eller i en korsning. Chaufförerna ska alltid heja på varandra. Jobbigt.
I början av mars månad var jag i Stockholm för att se Buck 65 uppträda på Debaser.
Dagen efter åkte jag hem själv, utan Gabriella. Jag var tvungen att plugga Matematik inför prov. Jag bussade hem, med Härjedalingen. Vi åkte på E4:an. Jag gissar 80-90km i timmen, kanske? Varenda gång vi mötte en buss släpper chauffören ratten med vänster hand, och släpper vägen med blicken, för att heja...
Det spelade ingen roll om det var ett konkurrerande bussbolag, han hejade på Ybuss-chaufförer också. Även lastbilschaufförer. Snart var handen i luften oftare än den höll i ratten. Och det var lite nervöst.
Så snälla, söta rara busschaufförer. Kan ni inte bara hålla händerna på ratten och ögonen på vägen? Måste ni verkligen heja? Nu undrar jag, är det likadant i hela Sverige? Utsätter landets alla busschaufförer oss resenärer för direkt livsfara varje dag?
Slutligen vill jag bara påpeka att jag finner bussar med skylten "Ej i trafik" riktigt gulliga.
Var tror de att de är? :p
Wall of Game
Tyvärr är min skitkamera köpt 2004 för 800kr. Så det är svårt att få med hela. Men ni fattar poängen. Det är pga sånt här som jag inte skulle kunna ha någon annan sambo än en tv-spelsintresserad. :)
Nästa offer:
Snart ska även den nakna väggen kläs i populärkultur.
En revolver och tre stenkulor
Kolpennan sjunger på sin favoritsång med en laddad revolver i munnen.
Hon kan inte orden och vågar inte riktigt hålla takten.
Ett två tre klick, ett två tre klick, ett två tre klick.
Musiken ackompanjeras inte längre av vassa stråkar.
Det skrivs inte längre några dikter om det ljudet.
Nyckelknippan skriver ordet Snart på baksidan av gamla kvitton.
Knölar ihop dom och gömmer dom i sina vänners lägenheter.
Går hem, sjunger sin favoritsång en gång till. En duett mellan henne själv och alla gånger hon vaknat mitt i natten av en obehaglig känsla att allt står rätt till.
Häftstiftet ser romantiska filmer i Fast Forward för att förstå vad hennes puls försöker säga under sista scenens kyss. Hon skriver sitt namn på tv-rutan och känner sig inte längre ensam när eftertexterna rullar förbi.
Knyter presentsnören hårt runt sina stela fingrar innan hon torkar tårarna.
Och minns vad hennes mamma sagt om flickor som avslöjar sina hemligheter i form av stenkulor för perforerade bilder på dövstumma väggar.
Läppstiftet pressar sina ömma läppar mot en känsla hon inte kan namnet på.
Det svider så djupt in i bröstkorgen att den sjuåriga flickan därinne med knäna under hakan börjar skaka. Hon brister ut i en sång om mammor som trampat för hårt på sina barns skuggor.
En sång om barn som inte längre kan lämna fullt upplysta rum utan att gå med ryggen mot väggarna. En sång som alltid måste sjungas med en laddad revolver i munnen och ett ihopknycklat kvitto i fickan.
Hänglåset ligger i sängen och tänker att hon bara behöver en rosa Cadillac. En cigarett i munnen. Johnny Cash i bandspelaren. Och ett stup att köra ner för. För att sedan ta ett djupt halsbloss medan regnet faller uppåt och bilen slår mot marken medan hon själv ser så...
Jävla.
Cool.
Ut.
100% Manlig i en vecka
Det är svårt att veta vad som är manligt.
Det är ännu svårare att vara manlig.
Är det ens något bra att vara manlig?
Jag funderar på att genomföra ett projekt. Projekt Maskulin.
Det går ut på att under en veckas tid leva manligt. Och bara manligt. Efter den stereotypt manliga idealbilden. Att för en vecka vara en klyscha. I sann Morgan Spurlock-anda. För att se hur stor skillnad det blir från mitt vanliga leverne. Inte att jag ska tillföra manligt i min vardag. Jag tänker inte lägga mig och läsa biltidningar. Jag tänker bara eliminera allt omanligt och skala av det från mina manliga drag som redan finns där. Varje dag startar jag med 100 poäng. För varje omanlig handling drar jag bort en summa, hur mycket jag drar bort beror på hur omanlig handlingen är.
Det svåra blir att definiera vad "manligt" är.
TV-spel, till exempel. Är det manligt? Eller är det pojkigt?
Jag tror inte jag tänker hålla mig borta från TV-spel i en hel vecka. Så jag tänker säga att TV-spel är modern manlighet. :p Eller åtminstone könsneutralt. Och jag spelar mest Excite Truck just nu, truckar är ju totalmanligt.
Projektet börjar i morgon, måndag.
Jag rapporterar här. Kanske inte varje dag, men då och då.
Min pappa:
bleunt säger (15:41):
skaffa en jäkla xbox och DiRT, så köper jag spelet samtidigt så jag kan spöa dig
stefan säger (15:42):
lmao
Min mamma:
bleunt säger (12:26):
Tröttnat på dom nya låtarna i mp3-spelaren än?
Marie säger (12:26):
ja
Marie säger (12:27):
"gurgla blod som tandkräm"...
bleunt säger (12:27):
Haha.
Marie säger (12:27):
är det nåt för gamla tanter som jag ?
Bloggen ni aldrig kommer få läsa
Idag skulle jag lägga upp en sådär fem olika texter. Om hur jag gav min plats till en gammal gumma på bussen. Om Ledgers långa tår. Och hur han plötsligt känns som 2000-talets James Dean. Om min provocerande religionslärare som påstår att jag är sekuläriserad, och jag inte förstår hur man kan vara det när man aldrig varit religiös. Om hur alla män är potentiella våldtäktsmän. Hur jag stod alldeles intill en kille som var en halv sekund från att bli påkörd av en buss. Och säkert några grymt intressant saker som jag inte ens kan minnas nu.
Men det kommer ni aldrig nånsin få läsa.
För jag råkade ta bort all text. Allt bloggmaterial som jag skrivit på i några dagar, borta.
Så, vad ska jag göra av den här bloggen i stället? Ja, jag får improvisera.
Så här får ni i stället något som jag och Gabriella skrattade åt i tre dagar.
Det börjar med:
Sedan blir det roligt, hysteriskt skitroligt:
Sen blir det så otroligt fånigt roligt:
Och fortsätter i all oändlighet!!
Vilken är din favorit? (klicka)
Mmm what you saaaay...
