Skitförbannad man på bussen
Satt på bussen mot Komvux.
En bit framför mig satt en man och såg skitförbannad ut. Då och då hade han upp händerna för öronen och knep ihop med ögonen, och satt så ett tag. Sen började han se skitförbannad ut igen, medan han fortsatte hålla för öronen.
Och han var väldigt, väldigt lik Adam Sessler från X-Play.
Jag bara älskar såna vardagsbisarra saker.
Bussen var dessutom sen.
Nästan tio minuter sen, en marginal jag inte har. Jag skyndade mig av den och tog raska steg mot Komvux-byggnaden. Märkte hur en kille gick framför mig, lika raskt. Jag antog att han var påväg till samma lektion, klockan var 18:00 och det kunde ju inte vara många lektioner på G just då, liksom. Jag försökte hålla jämn takt med honom, som en våldtäktsman bakom en ensam berusad blondin påväg hem från nattklubben en sen lördagsnatt.
Jag tittade hastigt på schemat för att se vilket klassrum jag skulle till för Engelska B.
Plan 4, sal A425B. Killen famför mig svänger in till vänster. Jag slänger en blick på skylten bredvid dörren medan jag svänger efter honom, A425A. Klassrummet är proppfullt, vi slår oss ner mitt i smeten där lediga platser hittas.
Läraren kommer in, och hälsar oss välkomna till Matematik C.
Fel klassrum... (Egentligen vet jag inte ens om det var Matematik C, kan ha varit vilket C som helst. Matematik, Engelska, Svenska. Jag hörde bara C, och tänkte "fel". Men jag är ganska säker på att jag såg en väns pojkvän där, och han ska tydligen plugga Matte C har jag fått veta efteråt så det var nog Matte jag hörde... Det var kul, för han hatar mig. Och när han får veta att det var jag som gick fel kommer han tycka det är jättekul.
Nå! Ska jag vänta tills läraren pratat klart och smyga ut ninja-style, eller resa mig direkt och samla ihop mina saker och vandra iväg? Jag valde det senaste, och samtidigt reste sig killen jag följt in. Herr råttfångaren själv, som lett mig i fördärvet med sin pipa. Vi går skamsna ch ursäktande ut därifrån med ansträngda leenden på läpparna.
I klassrummet bredvid har Engelska B just börjat.
Äntligen rätt! Sen fick jag sitta och göra diagnos i typ två timmar tills armen värkte.
"Jag vaknar av att Tito sitter grensle över mig och utövar samlag med mig"
Den där Tito, så han kan.
Hur har man samlag med en kvinna medan man sitter gränsle över henne? Finns många skäl till varför det inte riktigt går ihop i mitt huvud. Eller är det min snopp som helt enkelt inte kan böja sig på något konstigt sätt som alla andras kan? O_o
I morse gav jag min plats på bussen till en äldre man.
Jag är snäll.
"vilken tur att du kan stava varenda ord som finns rätt så du kan klaga på alla andra va ? sluta bry dig om vad jag skriver och hacka på någon annan , tänker inte ändra i vilket fall."
Jag råkade tala om för henne att det inte stavas "avensjuka".
Då tog det hus i helvetet. Synd om människor som inte kan ta konstruktiv kritik utan att flippa sådär. Hur ska dom nånsin kunna utvecklas som personer? Om någon säger att jag stavat något fel tackar jag den personen, och försöker stava rätt nästa gång. Eller så blir man sur och stavar fel med flit bara för att man är en vrång 3-åring, whatever.
Granen som Gud glömde (alliteration ftw)
Vi impulsköpte vår julgran dagen före julafton.
Från ett par invandrare som sålde granar på torget för 150kr styck. Det skumma vara att dom genast prutade på den. Utan att vi ens bad dom. Vi frågade hur mycket den kostade. 150kr, svarade den ena. Men den andra sänkte helt omotiverat ner priset till 100kr direkt. Jaha, tänkte vi... Och köpte den. Intet ont anande.
Nu vet vi varför dom var så angelägna att göra sig av med granen.
Den är besatt. Av ondska.
Gabriella reste sig från soffan. Tjöt till. Började gräva i byxorna. Drog fram... Ett granbarr. Från sina privata regioner. Hur det hamnat där hade vi ingen aning om, det hela var ganska mystiskt.
Nästa dag.
Jag går in i badrummet för att kissa.
Knäpper upp byxorna, drar fram kissorganet, känner hur det sticker till under förhuden. Drar tillbaka skinnskyddet och ser... Ett granbarr. Plockar bort det och känner mig lite rädd och osäker medan jag står där och lättar blåsan.
Dagarna som följer hittar vi granbarr överallt. I kläder. I håret. I sängen. Vi drar dom ur våra fingrar och tår. Så fort vi nuddar granen rasar det barr från den. Den är levande död. Kulor faller från den mitt i natten. Jag pluggar inte ens i kontakten till belysningen längre, jag vågar inte gå nära den.
Vi har bestämt oss för att göra oss av med den.
Vi har viskat om det ute i köket, när vi tror den inte hör.
Men den vet...
Jag hatar vår gamla TV
SIBA har fortfarande inte levererat vår nya TV.
Det blir nog inte av idag heller. Sega SIBA.
Jag känner hur mitt hat gentemot vår gamla TV växer. Jag har börjat spotta på den när jag går förbi. Kastar ilskna hatfyllda blickar medan jag väser fram något i stil med "jävla fetto-tv". Jag slår till den när jag går förbi. Knäar den i skrevet. Kastar smutsiga strumpor på den. Ligger med dess syster, mamma och ex-flickvänner, fotar samlagen och skickar bilderna i ett kuvert med texten "jag fick dom att skrika" skrivet med bokstäver urklippta ur tidningar.
Så fort vi får hit teven från SIBA tänker jag pissa över vår gamla TV, köra upp den trasiga fjärrkontrollen i dess röv, slå sönder den och sedan slänga ut den genom fönstret som om jag var Sid Vicious och det här var Hilton. Jag vill ha vår nya TV nu!
Kollektivt självmord
Även när jag dissar mig själv och min egen oförmåga och osäkerhet. Jag är en vandrande paradox.
Tydligen. Så nu är du varnad. Men all sorts bloggande är ju navelskåderi, på sätt och vis.
Om den här julen blir lika snölös som förra året tänker jag samla ihop en skara missnöjda julfirare och bege mig mot Gävle tågstatione. Där ska vi ställa oss på perrongen och fatta våra händer, och vänta på ett tåg för att hoppa ner framför det och vårt blod färgar alla resenärer julrött. Det kommer bli en protest i stil med öppningsscenen från Suicide Circle. Så jag hoppas liksom på snö i år.
http://www.youtube.com/watch?v=0n0NCqOKY-M
En ny serie på Kanal 5. Heartland.
Precis vad vi behöver, ännu en sjukhusserie.
Alltså, kom igen... Måste hälften av alla serier utspela sig på en tidning, polisstation, advokatfirma eller sjukhus? Resten handlar om övre medelklassdrama. Ge mig tillbaka talande bilar, högteknologiska helikoptrar och före detta vietnamnsoldater som gillrar fällor för bad guys. Ge mig 80-talet igen.
Jag försökte chatta med Idol-Amanda på Aftonbladet.
Dom tog inte med min fråga, dom tog mycket sämre frågor i stället.
Amanda, om du läser min blogg (såklart), vad tycker du om att komma tvåa? Med tanke på att Idol-tvåorna oftast haft större kommersiella framgångar än vinnarna, menar jag. Nåja.
erika säger:
jag har längtat efter konserten i flera månader.. och NU blir jag sjuk
bleunt säger:
vad är det för konsert, marilyn manson?
erika säger:
jo
bleunt säger:
jag har koll!
bleunt säger:
på kidsen
bleunt säger:
och deras musik
Min enorma HDTV-penis
Köpte en HDTV igår. Halvt impulsivt. I butiken frågade dom om vi ville betala för att få TV:n installerad åt oss när vi fått hem den. Jag svarade genast, "så faaan heller, jag är väl ingen jävla bög eller kvinna", medan jag tog ett rejält grepp om mina för stunden enorma pungkulor för att styrka min poäng.
Den ska levereras nästa vecka.
Jag undrar hur svårt det är att installera en HDTV själv... :(
Gabriella får hjälpa.
Min vän Björn
och jag tycker du förtjänar en
så här kommer den
om dig, om min barndomsvän
jag skriver den för att jag vill
och jag ska lära mig den utantill
om Björn
och, Björn
jag minns inte ditt skratt
bara hur du bar din katt
i en tass
hur du gick till attack
när någon satt på din plats
där du ville sitta
hur du kallade dom fitta
hur jag inte vågade titta
när din sköldpaddas skal började spricka
hur du satt där och pickade
med din kniv
det var ditt liv
vi var så olika vi två
för små för att förstå
men vi passade ändå
med naiva ögon blå
det var aldrig vad vi såg
utan vad vi hörde
som gav oss sår
ord från främmande barn
nog för att känna ett hat
tungornas hårda slag
tunga slag från din far
slagen var allt som fanns kvar
när vi plockade bort ett ögonblick var
alla vätskor från dig låter
dropp dropp dropp
ingen här runt om dig säger
stopp stopp stopp
utom jag
varenda dag
tills jag tror allt är bra
tills jag än en gång
ser dig hugga och dra
från en mittpunkt
till en säker sida
där du kan vila
Jag minns när jag såg honom någon gång 2005. I en främmande människas hem. Det var längesen han var min vän. Jag var inte ens någon han kände igen. Han hade bombajacka, svarta kängor och rakat skallen när jag såg honom i hallen.
Och jag ångrar att jag inte sa hej. Inte frågade om han mindes mig. Kanske var jag rädd för ett nej. Jag lämnade lägenheten utan att säga ett ord. Någon månad senare fick jag höra att Björn begått självmord.
halvvägs till efterblivet
två steg från det normala livet
en pojke lätt att underskatta
men smart nog att fatta
när du blir utskrattad
inte en av oss
inte en av dom
inte en av någon
avsluta plågan
blås ut lågan
Sexig gratis
från och med nu tänker jag skriva helt värdelöst ointressanta saker också.
versaler ryker nog helt och hållet.
inatt drömde jag att bill murray hade dött.
och i drömmen grät jag över det.
jag fick lära en blond tjej hur man bokade tvättid förra veckan.
jag visade henne knapparna och hur man gjorde, hur man bokade, hur man tittade och hur man läste av kalendern. sen bokade jag min tid så hon fick se hur man gjorde.
sen packade jag in maskinen med kläder. och när jag kom tillbaka hade hon bara gått, utan att boka. och jag vet inte om hon bara gav upp och sket i det, eller om hon trodde hon hade bokat. eller att jag bokade åt henne.
i USA bär vissa fortfarande axelvaddar, tydligen. en kvinna som intervjuas angående skjutningen i Omaha bär iaf ett par fina axelvaddar. så skoj när man ser på Cops eller Judge Judy och tror programmet är gammalt pga omoderna frisyrer och kläder, men sen ser man att det är från typ 2004, och inser att white trash och diverse flumbullar lever kvar i början av 90-talet.
Det fanns fyra korvbröd men bara tre korvar.
Men ett korvbröd var mögligt, så då löste sig ju det problemet.
Grattis Finland, förresten. 90 år, tror jag.
Förra veckan.
I söndags såg jag Airwolf på TV. 80-talets coolaste serie jämte Nightrider och A-Team.
Från dom lärde jag mig engelska.
bleunt säger (10:29):
jag är sexig gratis varje dag
Max säger (10:30):
nej du är inte sexig.
bleunt säger (10:31):
homofob
Max säger (10:41):
ja vill dö .-
bleunt säger (10:41):
why
Max säger (10:41):
jag kommer inte få mitt liv o funka
bleunt säger (10:42):
jag är 23, arbetslös utan gymnasieutbildning och 35 000 i skulder.
tyst.
Max säger (10:43):
bli något då
bleunt säger (10:44):
bli något själv då
Max säger (10:44):
försöker lite iaf
bleunt säger (10:45):
det gör inte jag
bleunt säger (10:45):
1-0 till dig, sluta gnäll.
Min döda hund
Fick min flickvän att gråta, och blöda
Hon räckte stolt men försiktigt över plattan med pärlorna som formade en 1up-svamp. Jag tog emot den, och plötsligt halkade hela skivan till. Vad jag inte visste, var att pärlplattan låg på en annan platta. Allt föll ner i sängen, i totalt kaos. Pärlorna lossnade från sina väl utvalda positioner, och spreds i en färgglad anarki bland täcken och kuddar. Jag frös till, stirrade på pärlorna, sedan på henne. Hennes glansiga ögon speglade ilska, hopplöshet och besvikelse. Hon tog frustrerade, snabba steg mot toaletten, slängde igen dörren bakom sig och vred om låset med ett argt klick.
Jag samlade omsorgsfullt ihop de förlorade pärlorna.
En efter en. Var pärla representerade en omsorgsfullt placerad position, förlorad för alltid. Var pärla, ett svek. Plötsligt kom hon ut, med tårar i ögonen och blod rinnande från näsan. Och det var så jag fick min flickvän att gråta och blöda.
